Jag sitter och tittar på Jane Austens Förnuft & Känsla, vilken jag för övrigt läste för inte allt för länge sedan, och önskar att man skulle ha danser på samma sätt idag! Japp, jag är medveten om att det låter urlöjligt! Men det fanns en medvetenhet bakom dessa danser om möjligheten till paternskap, det finns ingen stans idag, i alla fall inte på det visset. Tänk dig att du går ditt med dina gifta vänner/familj som underhåller sig med dans och presenterar dig gör lämpliga människor som i sin tur presentera vidare - ett kontaktnät med andra ord. Det vore ju faktiskt något.
Titeln på detta inlägg hänvisar till Kate Winslet som medverkar i rollen som Marianne och har sjungit in en ballad som heter What if. Allt med känsla.
En annan sak som fängslar mig hos Austen är hennes passion för drama och kärlekshistorier. Det är inte alltid det slutar som man först tror, trots allt har Austen trollbundit läsare i tvåhundra år nu så hon kunde tekniken. Tycker ni att filmerna slutar abrupt så läs böckerna. Det är en bok i sin tid och så bör man också läsa dem. Förväntningarna på litteraturen var alltså annorlunda då.
Det är något alla som arbetar med äldre texter få lära sig tidigt i åldern. Historiker, teologer och litteraturvetare med flera är medvetna om detta. Vem var avsändaren (författaren)? Vem var den skriven till/för? Väldigt sällan så är en bok (eller ett brev) skrivet för att få genomslag i framtiden. Antagligen är det troligare att det vill ha genomslag i samtiden, precis som jag med detta inlägg. Ett genomslag i samtid brukar vara fullt tillräkligt för att framtiden också ska läsa med den förundrade frågan varför var den populär då? Givetvis så kan man ställa frågan negativt med och försöka hitta litteratur som inte fått ett genomslag.
Tänk on man skulle kunna skriva på ett sätt så det slog igenom nu och i framtiden...

Allt gott,
Ellinor

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vad var det som hände? Slutade jag blogga medvetet? För mer än fem år sedan började jag min andra tillsvidare anställing i mitt liv. Jag gick från att jobba 50-60% som "vikarie" till att jobba heltid med något helt nytt. Det var inte medvetet jag s...

Är det dags? Ska denna trettiotvå åriga singel gå på blindedate? Mycket möjligt, även om jag kan tycka att det låter desperat så är det bara ordet som gör det. Så vem vet vad som händer... Datea har inte alls varit min grej någonsin. Jag blir nervö...

Under eftermiddagen i går får jag ett sms. ?Är du hemma?? ?Jo? skickar jag tillbaks, lite för att jag vet vart en sån fråga leder. Spänt väntar jag på nästa sms. Efter en stund kommer det och givetvis är det en fråga om att komma och hälsa på en svän...

Jag ligger vaken. Jag borde sova, men det vill sig inte. Fundera och tänker. Tänker på hur jag ofrivilligt låter rädslor styra mitt liv. Rädd att bli sårad, rädd att såra. Det täcker väl egentligen allt vad rädslor bekommer. För visst är rädsla f...

Det finns så mycket jag skulle kunna skriva om. Så mycket som har hänt, men jag vill inte. Jag har det bra, jag lever och ha hälsan. Är det nog? Nej egentligen inte, men för tillfället räcker det. Det är det jag, och säker en del andra där ute, säger...