I am this day

Alla inlägg under februari 2015

Av Ellinor - 27 februari 2015 20:54

Har haft en helt fantastiskt bra dag! Den har inte varit helt smärtfri, men allt sånt togs med en nypasalt. Den var produktiv eftersom jag var i skolan för tidigt, hade faktiskt läst fel på schemat (1:a farthindret)! Men jag kände att jag utnyttjade tiden väl till lite allt möjligt! Fast jag trodde faktiskt att jag var sen (2:a farthindret) eftersom jag missade mitt anslutningståg. Råkade alltså öppna dörren till en av Dick Harrisson lektioner, sen såg jag honom minst fyra gånger till. Har ni sätt honom på arbetet så kanske ni kan förstå varför jag tycker det är roligt, fast det är klart, jag har ju lite annan bakgrunds information än de flest och med en hjärna som ständigt är igång med en miljon grejer!
Sen rullade på och jag han träffa stora delar av klassen innan lektionen börja och hade en del intressanta disskutioner och medverkade i ett expriment kring kommunikation. Jag hann till och med skriva lite på min uppsats!
Men till lektionen som blev en riktig höjdpunkt på dagen! Det var serminarium i dag och disskutionen gick kring hur vida det är rimligt att förvänta sig att vi ska skänka stora delar av våra pengar till välgörenhet med en text av Peter Singer som skrevs 1971. Etik är ämnet, Ann Heberlein är lärare, försök toppa det ni! För min del blir det lite bättre faktsikt, tro det eller ej! Hur då kanske ni undrar? Vi förr alltid dessa disskutioner i mindre grupper, och för ovanlighetens skuld så blir jag inte vald sist, min upplevelse är att det nästan är tvärt om! 'Vill du va med oss?' är helt klart en underbar fråga, speciellt när det kommer av en hög trevliga och snygga killar, svårt att se att det kan bli bättre! Så där satt jag med fyra killar och disskutera hur man ska rädda världen, lite omvänt tuppen i hönsgården! Det är en särskild känsla att faktiskt bli hörd, den gör mig knäsvag!
Bunos på dagen var den strålande solen, utan tvekan!
Så när jag kom hem så gick jag in och handlad, velat ha en semla i två veckor nu så det blev det till fredagsmys och så köpte jag hem lite tulpaner, kände att jag förtjänade lite vår inne! Det är antagligen min favorit blomma, även om jag har fler. Så efter Vasan så blir det vår!
Hemma igen satte jag blommorna i glas (behöver köpa en tulpanvas) och läste ut bokserien av Nora Roberts som jag köpt på bokrean i år, kan säga att det var ett topslut! Och nu är det ju Let's dance, helt enkelt en bra faktiskt fredag! Så nu sitter jag och hoppas på att hela helgen blir lika bra, med försiktig optimism.

Hoppas ni har det lika bra som jag!
Puss och kram/
Ellinor

ANNONS
Av Ellinor - 25 februari 2015 22:19

Skulle jag, med all min medkänsla, verkligen känna efter kring allt smärtsamt jag läser om varje dag så skulle jag antagligen krossas som ett ägg mot ett kakelklätt golv. Jag kan inte förändra världen så att det märks, jag kan inte ta bort det onda hur mycket jag än vill. Varje dag ställs jag för valet att krossas eller inte, jag väljer oftast inte, det tro jag du gör också. Ändå vet jag människor som inte får det valet, men ändå klara de motgångar livet gett, dessa människor är mina hjältar.
Jag gör valet att inte krossas, inte enbart för min egenskuld utan för andras skuld också. Vi kan aldrig någonsin vet hur en annan människa känner i en given situation, allt vi kan göra är att föreställa oss det. Glädjen är enkel, den sprider sig likt sommarvindar och ger liv åt allt den stöter på. Sorgen, ja, ack sogen, den är svår. Sorg visar man på så skilda sätt och ibland skjuts den till och med upp, det blir en posttraumatisk stress av det då och man inser inte ens att det är det svåra som hände då som påverkar mig nu.
Att lyssna blir vad man kan göra, inte enbart höra. I sorg kan till och med samexistera räknas till att lyssna, när man vet att det finns någon som är villig att höra allt man möjligtvis har att säga. Det där ordet möjligtvis är centralt, bara att det finns där är viktigt.
Sorg är inte en känsla, sorg är plural, det är flera känslor. Glädje, saknad, lättnad, smärta, ja och säkert fler ord där till. Det är okej att skratt och det är okej att gråta, det är okej att minnas även om det ger uttryck i saknad.
Jag kan inte göra något, göra något åt allt, men jag kan göra något litet åt något litet någonstans

Allt gott,
Ellinor

ANNONS
Av Ellinor - 18 februari 2015 23:25

Ett kors blir ritat av aska på pannan, med ett finger. Minns att du är stoft, minns att i stoft är du åter Det är en möjlighet att lära sig. Jag vill inte använda ord som bot och bättring, vi är bra som vi är, istället vill jag peka på att vi måste öppna oss för kärleken. Öppna mig för din kärlek, världen behöver mig. Världen behöver din kärlek strömmande genom mig (Sv. ps. 96)
Ta risken att älska, fram för allt, ta risken att älska dig själv, Gud gör det redan, Gud älskar dig. Det kan verka enkelt, det kan verkar svårt, vi är alla olika, eller kanske lika unika! Det är så vi inledder fastan, med kärleken, en kärlek som ge oss livet åter.

Utmanna dig själv med att våga tro, det tänker jag! Inte bara tro på Gud, utan på att din medmänniska kan tycka om dig så som du är och att du också kan tycka om dig själv för den du är, den du har varit och den du kommer bli. I går ligger bakom oss, imorgon vet vi inget om, allt vi har är i dag, det är den stunden vi lever i.

Jag är bara människa, men är det verkligen så bara? Kan jag göra något gott genom att vara människa? Den korta stund på jorden som vi är givna, kan jag, bara en människa, göra skillnad till en bättre värld? Though hope is frail, it's hard to kill. Who knows what miracles you can achieve when you believe Ett bräkligt lerkär med hopp kan verka lätt att krossa, ändå finns det där. Låt ljusets låga brinna för hoppet, likt de lyckter man tänder för försvunna människor så att de kan hitta hem igen med allt vad det innebär. När jag var liten fick jag alltid höra "gå mot ljuset så kommer du alltid hem", jag förstod det inte riktigt då och kanske helt idag, men nästan.

Fastan är hoppets tid, det är trons tid, men fram för allt så är det kärlekens tid. Det kan vara smärtsamt att älska, men fråga alla som gjort och gör det så får du veta att det är värt varje sekund. Välj den svåra vägen, våga älska. Ett botens och försoningens tecken

Mitt liv är präglat av musik, jag lyssnar mycket på musik. Det är inspirerande och uppiggande, i musiken går det alltid att finna en mening, den kan ofta ge oss styrka, detta får jag ofta erfara. Därför ska jag lämna er med en sån sång,

I decided long ago, never to walk in anyone's shadows. If I fail, if I succeed, at least I'll live as I believe. No matter what they take from me they can't take away my dignity, because the greatest love of all is happening to me. I found the greatest love of all inside of me.
The greatest love of all is easy to achieve, learning to love yourself. It is the greatest love of all.

WHITNEY HOUSTON - Greatest Love Of All


Allt gott,
Ellinor

Ps. Det finns fastekalendrar att följa, ett exempel är https://sofijapedersenvideke.wordpress.com . Ds.

Av Ellinor - 14 februari 2015 21:22

Tänkte bjuda på lite kärlekscitat, så kallade onelines! Blir troligen ännu fler senare, men tillsvidare....


Allt gott,
Ellinor

Av Ellinor - 13 februari 2015 23:22

Frågan kanske är lite ledande när det är fredagen den 13, fast jag tycker inte att det är en otursdag. Men jag ser ju annorlunda på saker och ting än många andra skrockfulla, för skrockfull är jag, tyvärr. Mitt perspektiv är i det större. Bara för att jag inte haft någon tur betyder det inte heller att jag haft otur.

Dagen har ängnas åt fotografering och inte så mycket mer. Kanske inte det bästa värdret, men det i sig kan ju vara farsinerande. Jag fick en hel del bilder.

Stundvis har jag också reflekterat över flera saker som rör livet till, bland dessa rektioner och kännslor. Detta har varit väldigt intressant reflektioner som jag inte riktigt känner mig färdig med än, men än då. Tankar har gått till dem i min närhet som har det svårt och till dem som har det mindre svårt. Tankar runt då och nu.

Som vanligt så har jag också funderat på min egen framtid, det gå ju faktiskt av bara farten och det har ju alltid en plats. Jag har väl egentligen aldrig varit så petnoga med var jag bor och har heller inte haft något drömlägge (har jag haft det så har det försvunnit med förnuftet), det jag kanske har varit mer noga med är var jag inte vill bo, annars är jag rätt flexibel. Inte ens den typen av förälskaelse har behagat komma över mig än. Fast å andra sida, var än jag lägger min hatt är mitt hem, eller som för mig, vart än jag ställer mina skor.


Allt gott,

Ellinor  




    Bilder från Hälsingborg/Helsingborg


Av Ellinor - 13 februari 2015 00:00

För första gången någonsin så ser jag fram emot Alla hjärtans dag! Å nej, jag är fortfarande singel och det ser inte ut att förändras inom den närmaste framtiden. Vad kan jag säga, kanske har jag drabbads av vårkänslor? Jag har i alla fall planer, själv. Jo jag börjar lördagen som vanligt i Malmö med familjen och löser melodikrysset, annars är det jag som gäller, eller egentligen andra! Jag har bakat blåbärsmuffin till familjen på lördag som vi ska avnjuta tillsammans.

I morgon blir det fotoäventyr främst i Hälsingborg, då går jakten efter saker som symbolisera kärleken. Söndagen går också i kärlekens tecken då det är om kärleken med ett av mina favorit brev i fokus! Dessutom så kan ni ju kolla om en kyrka i er närhet anordnar något roligt på lördag, Sankt Johannes i Malmö har tillexempel dropinvigsel (man måste givetvis genomgått hindersprövning)!

Allt gott mina vänner!
/Ellinor

Av Ellinor - 11 februari 2015 22:13

Det må vara att mitt generella mål är att bli präst, att detta är mitt kall, men ibland så tvivlar och tveckan jag. Vad jag kan säga egentligen är att jag känner ett starkt kall att jobba i kyrkan, denna delen i mitt kall har jag fått bekräftad så många gånger att jag vet att det är så. Senast i går fick jag det bekräftat, det jag redan viste, genom en jobbsökar sida där jag kunde göra ett test som avgjorde vilken persontyp jag är. Min lilla syster gjorde samma test, med samma resultat, vilket hon inte kunde förstå, hennes bild av oss är att vi är väldigt olika, men så är det inte. Vi framhäver olika delar av våra personligheter vilket gör oss olika. För mig kändes det faktiskt bra att vi fick lika, för en del egenskaper som framträder starkt hos mig finns hos henne med, men hon har ändå packat på dem hos mig.

Ibland funderar jag på om jag egentligen är kallad att bli något annat i kyrkan, kanske diakon? Men nej, jag skulle inte kunna göra det yrket rättvisa. Kan man ha så stor respekt för ett yrke att man faktiskt inte väljer att bli det? Det är många aspekter som spelar roll, jag tycker tillexempel inte att diakon rollen ska användas som karriärstege så jag väjer bort det, för någonstans säger mitt kall mig att det är präst som är vad jag ska vara.

Vandra med mig för vägen är lång

Allt gott,
Ellinor

Av Ellinor - 8 februari 2015 16:42

Har ni någonsin känt att ni inte riktigt passar in? Att ni är alldeles för unika för verkligheten där ni är? Ja, så väljer jag att se det. Att vara unik är ju något positivt och jag är optimist. Kanske är känslan från två håll, kanske finns där människor jag träffat som verkligen önska att de förstod mig, så som jag önska att jag förstod dem. Helt ärligt så känner jag mig allt för ofta som en utomjording, som en cylinder i ett fyrkantigt hål. Ni kanske undra varför jag inte säger tvärt om? Enkelt, där finns ju ändå likheter mellan mig och människorna jag lever parallellt med.
Det är alltså stunder som det känns lite extra, stunder då jag inte riktigt kan anpassa mig till den verklighet jag befinner mig i. Värst med dessa stunder är att jag känner mig så missförståd. Inget ovanligt i sig, men aldrig en känsla man vänjer sig vid.
En följd av denna känsla, i alla fall för mig, är att jag isolerar mig. Efter som jag känner mog missförståd så tvivlar jag också på människors känslor för mig, tycker de verkligen om mig? Utifrån detta så förespråkar jag också ärlighet, inte att du spontant ska säga allt du tycker och tänker, sanning ska alltid talas med eftertanke. Alla behöver inte tycka om mig och jag behöver inte tycka om alla, men för den sakens skull behöver jag inte vara elak mot dem jag inte tycker om.
Till min stora tröst så vet jag att det är en del stora personer genom historien som känt på ett liknade sätt. Så va inte rädd att säga sanningen så länge ni säger den rätt (kryphålet i sanningstalande).

Allt gott,
Ellinor

Presentation


Hej!
Teologi student i Lund och undersköterska på natten i Helsingborg som skriver om livet som just det och i all allmänhet. Gud har också en central roll. (=

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13 14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ I am this day med Blogkeen
Följ I am this day med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se