Jag vaknade med en väligt tonårsaktig dröm denna morgonen, rätt märklig faktiskt. Det är en sån dröm som man hamlar i konfilkt med sig själv om man verkligen vill att drömmar ska blir sanna. Inte för att det var en mardröm, men det var en dröm som utmande all vardagsrädslorna, rädslor som hindrar en från att förändra ens liv på det sätt som antagligen är meningen, till och med i drömmen var jag väldigt medveten om detta. Märkligt, mycket märklig, för jag vet allvarligt tala vet jag inte om jag tror på drömtydning, men om jag gjorde det så skulle det vara en väldigt intressant dröm att analysera.
Ni kanske är nyfickna på drömmen? Men vet ni, jag tänker inte berätta! Det har mycket med att den har gjort mig konfuterad.

Allt gott,
Ellinor

Äntligen! Ja, det kanske låter lite konstig, men jag känner mig en anning isolerad när jag inte varit i Lund och Malmö på några dagar. Det säger väl egentligen hur mycket jag faktiskt tycker om att studera, i alla fall vara i skolan och ha möjlighet att studera. Jag har alltid gillat att lära, tyvärr så är hela min skoltid ett enda stort expriment, allt från det jag började förskolan som sexåring. Detta beror främst på min dyslexi. Den har inneburit, även innan jag viste att jag hade den, att jag hela tiden har försökt hittat vägar att lära som passa mig eftersom de traditionella vägarna till inlärning inte fungerat för mig. Skolan är inte anpassad till individer med inlärningshinder, kanske för att det är den svåra vägen. Istället för att anpassa helheten så har man försök anpassa de med inlärningshinder till den gällande inlärningsnormen genom att förlita sig på tekniken och extra lektioner. Det som skulle vara en bra början till att förändra det är att anställa fler lärare och mindre klasser. På gymnasienivå är det väsentligt med fler lektioner (ja, det innebär ju faktiskt också fler lärare), det talade ordet är faktiskt lättare att ta till sig än det skrivna. Det är faktiskt något universiteten och högskolorna också behöver göra, fler lektioner alltså, detta särskilt med tanke på att det kommer behövas fler som utbildar sig på högre nivåer!

Hmm, nå, det är sådana tankar som går i denna damens huvud en måndag.

Allt gott,
Ellinor

Det var tänkt att jag skulle köpa cykel för pengarna som kom idag, de skulle bara vara bonusen så här en månad in i terminen. Det är minst sagt irriterande när det inte går som planerat och som man hoppats, istället måste pengar för alla eventualiter sjutas undan på sparkontot så jag ska kunna klara terminen. Jag tittar på alla möjligheter. Det är jobbigt, vilket gör att jag känner mig lite som vädret (regnigt och grått), nere. Det är ju inte helt mörkt efter som jag har ett extraknäck, men jag kan inte förlita mig helt på det, det är ju faktiskt ingen säkerhet.
En jobbig lönefredag med andra ord.

Allt gott,
Ellinor

Jag diskuterar med mig själv om min framtid. Just nu handar det främst om var jag ska bo och hur jag vill bo. Känner bara att jag vill vara ute i god tid, för det jag tänker på i dag är en tvåårs plan (det trodde jag då aldrig att jag skulle säga!) som jag försöker få in i min femårs plan (ytterliggare en sak jag aldrig trodde jag skulle säga!!). Varför kanske ni undrar? Hmm, jag har alrig bott på ett ställe mer än tre år sedan jag flyttade hemifrån och jag antar att jag är något rastlös, men jag känner verkligen att jag vill ha något stabilare. Detta innebär något större, dessutom, i fall jag skulle få för mig att köpa så måste jag planera det rent ekonomiskt och om jag ska hyra så är det säkrast att sätta upp sig i god tid så man jag kan få ett boende jag verkligen vill ha.
Men ingen vet med säkerhet vad framtiden har i sitt skötte, den har ju trotts allt inte hänt än, men vi kan annan och välja våra steg efter vad vi önskar oss i framtiden.

Allt gott,
Ellinor

Det är så sant som det är sagt och därför har jag alltid anteckningsblock och penna brevid sängen. Ofta så är det ju så att man läser strax innan man släcker lampan, i alla fall är det så för mig. I går råkade vara en handbok i uppsatts skrivande, om vilka metoder man kan använda sig av. Ja, egentligen var det inte så mycket läsande utan mer skummande, men jag fick inspiration och idéer till min uppsats. Att skriva uppsats är, nu i början, som att följa en linje längst ett golv som knappt syns, försöka hålla sig till den linje och inte avvika och hamla på en liknade linje en bit bort. Rent litterärt brukar man kalla det att hålla den röda tråden, vilket, mina vänner, är lättare sagt än gjort, särskilt i början. Jag tror och inbillar mig att det är det som ger en lyckad uppsatts, att man faktiskt lyckas hålla den röda tråden hela vägen. Jag skulle antagligen kunna hitta på ännu flera metaforer och liknelser för hur jag mennar, men i slutendan säger de ju samma sak.
Å nu så undrar ni kanske vad detta ha med att göra med varandra i min kontext och sammanhang? Jo, det ska jag tala om. Jag försöker ju hålla den röda tråden och när jag som bäst låg där och skummade igenom boken efter saknyttig information så kom jag förbi ett pass som fick mig att tänka på min uppsats och hur jag ska hålla tråden, vilken färg vi än ger den, och antekningboken kom upp i ett nafs och fram kom en penna. Nej, det var ingen magi inblandad, men ibland känns det som om det vore det. Ja, så jag skrev och fick ihop en halv sida handskrivet, vilket är bra. Synd är bara att jag glömde blocket hemma, annars hade jag kunnat fortsätta här där jag sitter nu, i skolan, men jag trodde att jag skulle ha fullt upp med annat, men annat gick rätt fort att göra idag. Så så är det.
Istället så sitter jag här och skriver om själva händelsen till idéen, som jag så fint fick innan jag skulle till att somna.

Allt gott,
Ellinor

Det är mycket som händer just nu. Det är tre kurser som jag håller på med, två på deltid och en på heltid, dessutom läggs mer studier på det. Prata med studievägledare om det och hon fråga vilken jag var beredd att "dumpa" i fall det blir för mycket för mig. Jag är fullständigt på det klara med vilken det då blir. Dessutom måste jag klara hela terminen utan csn, får förlita mig på att jag får jobb när det passar mig och att jag får stipendier, vilket är så osäkert som det bara kan bli. Jo, jag är rätt skräckslagen, det är att överleva på marginalen vilket inte alls är kul.
Det är ekonomin som är det stora problemet denna terminen, dels för att jag måste priotera studierna och kan inte riktigt jobba alltid och dels för att det inte är tillräkligt med helgjobb så jag kan klara mig. En kamp när man som jag är rätt stolt över att stå på sina egna två ben, att vara en självständig, inte allt för ung kvinna som knappt ber om hjälp annat än om det inte alls går. Mottot är att en bra kvinna reder sig själv på ont och på gott. Kanske är det att dra det långt, men faktum är att det är en stor del till att jag lever ensam, ensam så blir man inte berorende av andra och i mitt fall, inte heller en samhällsbelastning. Må vara en styrka, men det kan lika gärna betraktas som en svaghet.
Det bildar något av en ond cirkel när man hamlar i gap som det här, jag blir i alla fall osäker på hur människor känner för mig, så det ligger något i att i svåra tider behöver man nära och kära mer än någonsin. Om man nu, som jag, ser Gud som kärlek, så är det inte heller svårt att förstå varför människor blir mer uttryckligen troende under svåra tider.
Jag ska dock inte vara lika "uppstoppad" som jag vanligen är, utan ber nu er läsare om råd. Hur skulle ni hantera mitt problem? Vet ni vad jag skulle kunna göra utan att det bryter ner min stolhet? Nu är det inte så att jag svälter, mat är mitt minsta problem, är rätt duktig på att bunkra. Så råd tas tacksamt emot.

Allt gott,
Ellinor

Trodde ni valet är klart? Då trodde ni fel. Den slutgiltliga rösträkningen är i fullgång och ett säkrare reslultat beräknas kunnas ges idag. De sägs att det inte kommer ge någon större skillnad, eftersom det väldigt sällan gjort det. Men man vet aldrig, plösligt så är där en väldigt stor skillnad. Så spänningen hänger i sig och alla pratar om detta valet, i alla fall där jag rör mig.
"Hur blir det nu?"
Frågan hänger i luften, men blir aldrig ställ, för alla vet att den finns på varje individs läppar och alla vet att de enda svar finns är spekulationer. Ja och alla efterföljande frågor. Det är räddslor, förväntan och chock i känslorna. En del ser det i större begrepp och andra ser det i mindre. Det är faktiskt bara fyra år kvar till nästa val och de allra flesta vet ju hur fort fyra år går!
Jag har fördelen att se dessa fyra år från ett helt annat perspektiv, jag har en nyfödd brorsdotter som kom till världen förra veckan och det är i hennes utveckling som jag kommer se dessa fyra åren. Okej jag medger att det skvalar om hur mycket som faktiskt kan hända på fyra år, men det är för ett litet barn. Ni måste medge att den svenska politiken knappast kan gämnförast med ett barn, faktum är att jag tror den svenska politiken precis gick in i tonåren (och jag ber om ursäkt till alla tonåringar som kan tänkas läsa detta, det finns säkert variationer mellan er), lika nyckfull och lika stolt. Kanske är det något vi ska vara stolta över, vi är nästan vuxna som politisk stat!
Innebär inte detta då att vi har världen möjlighet att utvecklas som demokrati, att bli ledande som demokrati? Jag vill faktiskt tror det! Med tvåhundra år av fred just i år så tror jag att vi har möjligheten att visa vad medmänsklighet faktiskt är, vad som faktiskt gör Sverige till ett fredligt rike. Det om något borde vara vårat mål när vi nu går in i dessa fyra tuffa år, som både kan bli bra och som kan bli dåliga, vi för bara hoppas att vi som ett enat fredligt folk har gjort rätt val.

Allt gott,
Ellinor

Om svensk valpolitik vore en hockeymatch så skulle det spelas suden nu, men nu är inte den svenska valpolitik det. Detta lämnar Sverige utan vinnare i valet. Ni kanske undrar hur jag kan säga så? Sverige Demokraterna dubblade väljare sen förra valet och kom dessutom in i flera av landets kommuner, till mitt stora förtret. Då vill jag ber er titta på vem som var valets förlorare, jo Moderaterna. De tappar ungefär lika många väljare som SD vinner! Nu är det inte så att det är Moderatväljare, enbart, som valt att rösta på SD, det är mer komplext än så. Saken hör i alla fall till att moderaternas fall öppnade upp Socialdemokraterna att bilda regering, detta utan egentligen gjort någon framgång i valet. Med detta sagt så är det rödgröna blocket motpol till SD och med en rödgrön regering så är SD's inga vinnare. Detta märktes redan i slutdebatten i SVT i fredags.
Så vi står här måndagen efter valet, väntar på sluträkningen och personrösterna, utan några egentliga vinnare i det svenska valet. Betyder detta att vi får ett instabilt land? Nej, antagligen inte, vad än alliansen säger. Socialdemokraterna har trotts allt erfarenhet att styra i underläge och denna gången har Miljöpartiet blivit inbjudna till att hjälpa till.
Frågan kvarstår fortfarande, utan annat svar än spekulationer, varför rösta 12,9% på SD? Jag tror personligen att det handlar om att blockpolitiken inte funkar för väljarna. Röstar man på moderaterna så vill man att deras politik kommer fram, samma sak om man röstar på socialdemokraterna. Det som dock framgår av valet är hur stort antal flexibla väljare där finns, hur många väljare som faktiskt byter parti från gång till gång, är detta kanske de osäkra väljarna? Om i så fall vad kan man göra gör att de ska känna sig mindre osäkra på vad de ska välja? Åter igen så gör inte blockpolitiken detta bättre, väljarna måste ju veta vad som är skillnaden mellan partierna. När jag tänker tillbaka på samhällslektionerna i grundskolan och gymnasiet så fick jag lära mig partiernas historia och grundläggande ideologi, men vad säger det mig idag? Inget! Jag föreställer mig att många befinner sig i samma situation, men utan det politiska intresse som jag har, så den bild de får av partierna är konfliktfyllda och missvisande.
Som vanligt var det över 80% av de röstberättigade som röstade! Vilket är bland de högsta i världen bland de demokratiska länderna och jag är tacksam att så många väljer att stå upp för sin demokratiska rätt, särskilt när omvärlden är en sån orolig plats, när Europa inte känns så säkert! Det är faktiskt där kampen för en värld i kärlek och solidaritet börjar, det är där jämställdheten blir genomförbar.
Det blir fyra tuffa år för svensk politik, vilket antagligen ger en långsam utveckling, men det handlar om fyra år sen är det val igen. Svensk politik möte sin första stora förändring på dryga trettio år för fyra år sedan, denna förändringen öppnar upp för ytterligare förändringar. Det var nära i går, med en avsaknad på 0,9% så var Feministiskt initiativ nära att ta riksdagsplats. Detta innebär att vi antagligen kommer få se ännu större förändringar i svensk politik fram över, Fi har redan starta en revlotion för kärlek och jämställdhet och det är på väg ut på större vägar för likt SD så blev de också invalda i ett antal kommuner.

Så som du vill att andra ska vara mot dig, så ska du vara mot dem.

Allt gott i kärlekens och solidaritetens tecken,
Ellinor