Vad var det som hände? Slutade jag blogga medvetet?

För mer än fem år sedan började jag min andra tillsvidare anställing i mitt liv. Jag gick från att jobba 50-60% som "vikarie" till att jobba heltid med något helt nytt. Det var inte medvetet jag slutade blogga, det bara blev så. Jobbet tog all min mentalla kraft och jag viste inte vad jag skulle skriva om när jag väl försökte. Nu jobbar jag inte längre, jag sa upp mig. Det funkade inte för mig längre, jag kände ofta att jag var på väg in i den där berömda väggen. 

Det var inget lätt beslut att lämna ekonomin som ett heltids arbete ge. Redan året innan jag sa upp mig så började jag titta på nya jobb, men hittade inte många jag var interserad av. Under 2023 rann ändå bägaren över och jag och min arbetsgivare va oens hur min arbetsbeskrivning skulle se ut! Jag tog kontakt med mitt fakcförbund och förklarade situationen, de höll med, men för mig hade bäggare fått i sig en droppe för mycket. 

Mitt i allt detta förlorade jag min älskade katt Pipen som jag haft i 13 år! 

Med flertal diskutioner med mitt fack hur jag lämpligen skulle gå vidare och mycket böner så kom jag fram till att det var dags att plocka upp studierna igen. Så den 13 oktober 2023 sa jag upp mig med tre månaders uppsägningstid och den 15 januari 2024 var jag officiellt tillbaka i skolbänken. Denna gången med bara ett mål i siktet, att ta en examen! Vägen dit är något snårig, men med lite positivt tänkande ska det nog gå!

Jag vet inte hur mycket jag kommer blogga framöver. En anledning till att jag skriver är för att det är bra för den metala hälsan att göra det, en annan är för att det är bra för mitt uppsattskrivande generellt att skriva. Att det blev just idag är för att jag kände att jag nått en vändpunkt i livet, kommit ur en funk som jag inte ens visste att jag befann mig i! Mitt hem har tagit "skada" av att jag befunnit mig i en funk. Jag har aldrig varit noga med städning, men det har inte varit så illa som de senaste fem åren, jag orkade inte ta tag i det. Det var "det gör jag sen" över hela mitt liv och när "sen" kom var det väldigt överväldigande för att ta tag i, jag gjorde de små sakerna, men hade ambitioner för mer som jag inte orkade. 

Den här helgen hände något, jag orkade göra mer. Det var inte längre förmycket att springa några runder till bilen med saker som skulle till tippen, jag orkade! Så igår var jag ock slängde sådan som jag skulle ha slängt för länge sedan och idag städa jag nästan ett helt rum hemma! Ja, jag är inte klar än, har mycket kvar, men små segrar är så otroligt mycket värda och ska inte underskattas!

Jag väljer att ta ett steg i taget och fira varje seger längst vägen, både i skolan och privat.

Allt gott,

Ellinor

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Är det dags? Ska denna trettiotvå åriga singel gå på blindedate? Mycket möjligt, även om jag kan tycka att det låter desperat så är det bara ordet som gör det. Så vem vet vad som händer... Datea har inte alls varit min grej någonsin. Jag blir nervö...

Under eftermiddagen i går får jag ett sms. ?Är du hemma?? ?Jo? skickar jag tillbaks, lite för att jag vet vart en sån fråga leder. Spänt väntar jag på nästa sms. Efter en stund kommer det och givetvis är det en fråga om att komma och hälsa på en svän...

Jag ligger vaken. Jag borde sova, men det vill sig inte. Fundera och tänker. Tänker på hur jag ofrivilligt låter rädslor styra mitt liv. Rädd att bli sårad, rädd att såra. Det täcker väl egentligen allt vad rädslor bekommer. För visst är rädsla f...

Det finns så mycket jag skulle kunna skriva om. Så mycket som har hänt, men jag vill inte. Jag har det bra, jag lever och ha hälsan. Är det nog? Nej egentligen inte, men för tillfället räcker det. Det är det jag, och säker en del andra där ute, säger...

Jag befinner mig i Malmö och hör snöar det, allt är vit. Lund var också vit när jag lämnade staden efter jobbet. Halt var det också i denna blött snö. Otroligt vackert men som sagt halt. Jag trillade med cyckeln på jobb, turligt nog oskadad men byxor...