Nu sker det, det är inte så lätt men det får gå, här råder kaos som måtte vara värre än vid skapelsens begynnelse! Känner mig något ensam i hela flytten, det är min mor och min yngsta stora syster som hjälper till främst, men syrran jobbar ju så det är lite si och så. Samtidigt så har jag en slutuppgift att skriva vilket är minst sagt stressande i denna röran...
Det blir skönt när jag väl står på andra sidan denna flytten.

Allt gott,
Ellinor

Oväder drog in över våran trakter igår, stormen Simone (varför är det alltid kvinnonamn?). Blåsten har lagt sig men ovädret hänger kvar i form av regn. Från mitt fönster ser jag ingen förödelse, allting fortsätter som vanligt. Men vist kände jag av stormen, fönsterrutor som skakade och ett konstigt tvärdrag genom lägenheten var det som var tydligast. På #instagram går det och se hur stormen påverkat olika människor under hashtagen #Simone, för somliga är det förödande, andra har behövt leta fram alla sina värmeljus medan för en tredje har det varit som vilken annan blåsig dag som helst.
Jag tillhör den tredje, ändå känner jag ändå en stor fascination och vördnad inför oväder som detta. Naturen är ett av skapelsen stora mysterier och jag känner mig priviligierade att få var en del av den.

Allt gott,
Ellinor

Detta är antagligen vad ni tänker er att detta kan handla om för tro det eller ej så var detta temat för den gågna söndagen i svenska kyrkan. Men vad är ett samhälle? En ort? Kommun? Stat? Eller en världsdel kanske? Hur man än väljer att definera ordet "samhälle" så tror jag att vi kan sammanfatta det med att det är en grupp av människor i samma område som lever under samma lagar.
Det är lätt att hamla i att ansvaret ligger i samhället, men inser man inte att man är en del av samhället. Vi få allså inte bortse från vårt eget ansvar gentemot våra medmänniskor, företags och organisationers ansvar gentemot medmänniskor. Den lilla likväl som den stora. Trotts att vi blir allt fler människor så blir också allt fler ensamma. Aldrig har Sverige haft så många singelhushåll som idag, männsikor är ensamare mer än någonsin, bland andra människor. Detta märks i allt från sjukvården till kyrkor och stadsmission.
Mitt i allt detta samhällsansvar är det lätt att glömma bort sig själv, för ditt samhällsansvar täcker upp dig själv. Ingen ska behöva vara ensam ofrivilligt, så till dig som känner att du är det gå till kyrkan eller en annan passande organisation, engagerad dig i något för du behövs!
Jag har ett par låtar till er som inspirera mig när jag fundrar på denna fråga:
- You got a friend
- I dina blå ögon Shirley Clamp (True Coulers/Cindy Luper)

Allt gott,
Ellinor

Som vanligt känner jag mig stressad upp över öronen. Det är helt galet hur allting krockar för mig, känns som inget blir rätt hur mycket själ och hjärta jag än lägger ner i det. För att vara helt ärligt så tycker jag att det just nu är svårt att de det ljusa i tillvaron, även om det har sina stunder. Jag kämpar på och är hela tiden rädd att missa mina deadlines, att inte hinna färdigt och forstätta leva i det kaos som jag tycker jag lever i. Aldrig tidigare i mitt liv har jag längtat mer efter struktur som nu, jag behöver verkligen få struktur på min tillvaror det gör ju livet så mycket enklare, men allt jag tycks få är bara kaos!

Allt gott,
Ellinor

Idag valde, i fall ni missat det, Svenska Kyrkan en ny ärkebiskop. Det blev den först kvinnan att tillträda den posten och det sker under nästa sommar. Så nu sitter jag och undrar vem som blir ny biskop i vårt stift, Lunds stift?
Jag känner personligen ett par präster som jag tycker passa, men jag är också medveten om att den som än blir det inte behöver arbeta just i Lunds stift. I den församling som jag är idellt verksam i så har vi pratat lite om vilka drag vi söker hos en ny biskop, då har vi tittat tillbaka på några av de tidigare, det har varit intressanta och givande disskutioner. Blir det en kvinna eller en man? Ja, frågorna är många.

Det är skönt att veta att jag inte är den enda med intensiva veckor framför mig, jag är inte ensam. Vi må alla ha olika uppgifter att utföra under dessa veckorna, men intensiva blir dem. Måste erkänna att jag har lite lätt panik över hur jag ska hinna så när jag får dessa svarta tanka så är jag väldigt självgod tankemässigt. Då säger jag till mig själv "det är klart du hinner, du är ju Ellinor" och mår i alla fallits bättre.


Allt gott,
Ellinor

Var en runda i Svedala i måndags, detta är en bit av kyrkan ;-)

Jag står fortfarande och samlar ihop bitar, varje dag blir det lättare. Det är dock hider på vägen, ljuset kommer nämre men än ser jag inte klart. Hinderna har ofta inget med bitarna att göra, men de försvårar ihop samlingen. Snart är pusslet lagt igen.
Varje dag snurrar huvudet med tankar på hur jag ska gå vidare, vilken väg som är min. Inte en dag går utan att jag fundrar på det. Vist överlever jag, det är klart jag gör, men vem vill bara överleva? Inte jag i alla fall! Jag vill leva mitt liv fullt ut, jag tog en risk och misslyckades, det säger dock inte att nästa "risk" jag tar kommer går om intet. Där är så många faktorer som spelar in i vad som sker.

Det finns dock saker jag inte vill höra:
1. "Men du är fortfarande ung, du har tid"
Jag är 27! Jag har inte hur mycket tid på mig som helst, jag är ju inte 20 längre, så nej jag har inte tid!
2. "De var kanske inte detta du skulle göra" eller "Det passar ju ändå inte dig"
Det är som att skrika att jag inte kan bestämma vad som är rätt för mig själv! Inte ska jag väl behöva andra människor till att fatta beslut om vad jag vill göra resten av mitt liv?
3. "Det var nog inte rätt tid"
Nähä! Det har jag nog begripit. Vad gör man när man tvivlar på sitt kall? Jag känner inte att man behöver höra det från säkerheten i vart man är på väg finns där igen.

Jag vet att jag är på rätt väg, jag vet inte vart den leder mig, men den är rätt. Inget har någonsin känts så rätt i mitt liv och det är jag så oändligt tacksam för!
Visst längtar jag efter att veta vart min väg leder mig och jag hoppas att jag får veta snart.

Allt gott,
Ellinor

ps. Det är tacksägelse i morgon. ds

Jag är i stort redan färdig med veckans uppgift, vilket jag är så himmla stolt över! Så där ligger jag lite före, kanske rent av kan börja titta på nästa veckas uppgift redan i morgon eller på fredag. Dock så ligger jag efter i annan läsning (vem f*n ger betalt per sida eller ord???) som då är på engelska där kvantitet är bättre än kvalitet tydligen, så det är inte så lätt och hänga med och det är inte förvånde att böckerna inte översatta. Det talar sitt tydliga språk.

I övrigt är det lite stressigt i med flytten och annat som händer just nu, men det är bara att bita i det syra äpplet. Jag kan helt ärligt säga att skolan är lite av min tillflykt annars hade jag inte orkat. Låter det konstigt? Jag tycker själv det så...

Allt gott,
Ellinor

Ett par #Lundabilder #LundVSUppsala #LU #LundsUniversitet

Nu har jag bokat en packdag och skickat iväg en inbjudan om hjälp (konstig mening, jag vet) och jag hoppas alla kan hjälpa till. Den har gått i väg via mail, och har ni inte fått någon men gärna vill hjälpa mig så är det bara att höra av sig, ju fler destu roligare, för att inte tala om lättare.
Sak försöka ordna nått tilltug och så till den dagen med, men det lär blir kaos eller himmelrike. Jag har ju den där konstiga förmågan att när jag väl bjudit in någon för hjälp så hinner jag göra det mesta själv. Vi får se om det funkar denna gången. Som det är nu så är det kaos, men jag ska försöka få sturktur på iallafall böcker och papper innan packdagen.
Kanske lite udda att ordna en "fest" av det men vad ska en ensam kvinna göra. Har nydligen fått höra att jag har många fler vänner än jag tro så det kanske löser sig.

Allt gott,
Ellinor