Det finns så mycket jag skulle kunna skriva om. Så mycket som har hänt, men jag vill inte. Jag har det bra, jag lever och ha hälsan. Är det nog? Nej egentligen inte, men för tillfället räcker det. Det är det jag, och säker en del andra där ute, säger till mig själv nästan varje dag. När räcker det inte längre? Ska jag vara ärlig så är jag nära gränsen när det inte längre är nog, en tid i mitt liv då jag vill ha ut mer! Det är tillräkligt, för nu i alla fall. När det inte är det längre då är det inte det. Jag kan bara hoppas att jag i mitt "för stunden" liv hittar lösningar för de gropar jag upplever mitt liv har.
Lösningarna finns där och för att genomföra dem krävs tid. Skolan är en lösning, men för mig med dyslexi så slickar den tid och ibland känns det som om jag står här frustrerad och stampar. Kommer jag någon vart? Jo vars, två steg fram och ett tillbaka. I dessa stunder försöker jag att komma ihåg att om detta vore för tio år sedan så hade jag gått in i vägen av frustrationen som jag känner stundvis. Den stora skillandaden är att jag vet vad jag är på väg, jag har en aning om vem jag är och det är inget jag hade för tio år sedan. För tio årsedan viste jag bara en sak med säkerhet, och till och med "hur" i det var osäkert. Jo, jag vet jag blev väldigt kryptisk där, ja, antagligen i hela detta inlägget.
Kanske väljer jag en dag att vara tydligare här, men inte idag. Kanske låter jag min mamma leka äktenskapsmäklerska också, man vet aldrig (hon är redan på god väg). Eller så låter jag mitt liv gå en helt annan väg, en del kan säkert ana sig till på vilket sätt. På måndag är en ny vecka, ett nytt år, men framförallt en ny dag. Då ska jag ta tag i en del förändringar som lägat på is i ett halvårs tid.

Allt gott,
Ellinor

Jag befinner mig i Malmö och hör snöar det, allt är vit. Lund var också vit när jag lämnade staden efter jobbet. Halt var det också i denna blött snö. Otroligt vackert men som sagt halt. Jag trillade med cyckeln på jobb, turligt nog oskadad men byxorna sprack! (Tredje paret i år!!!)
Julen närmar sig med stormsteg, det är faktiskt julafton nästa vecka, tolv nätter förän det är jul! Jag är i julensfrid, alla julkappar är färdiga, väntar bara på att två av dem ska komma med posten! Tycker ju bäst om advent med uppbyggnaden av förväntan! Gillar det, nej föresten, jag ÄLSKAR det!
Det liksom balanserar upp allt igen. Hoppets låga flammar klarare än någonsin och människor våga tro på det goda, att kärlek nerkämpar hat! Kanske gör julmusiken sitt till där, det är ju bra!
Jag tror på det goda hos människan, jag tro på att kärlek är det största, jag tro på att vi kan leva i en bättre värld. Jag tro INTE att det är försent!

Allt gott,
Ellinor