I am this day

Alla inlägg under december 2015

Av Ellinor - 31 december 2015 20:27

Jag vet inte hur det blev så här, ytterligare en nyårsafton jag firar själv. Inte ens socials medier är till någon nytta, det behövdes bli sagt. När det verkligen gäller så trivs vi bäst i 3D.
Nu är det inte så att jag är ofrivilligt ensam, jag hade någonstans att ta vägen, men jag jobbar i morgon bitti så det blev inget.
Det har städas lite, katten är badad och jag har fått njuta av film och god mat sen jag kom hem från jobbet.

Så nu avslutar jag detta inlägg med att önska er alla, om ni så läser det i kväll eller i morgon, ett riktigt gott nytt år!

/Ellinor

Av Ellinor - 30 december 2015 20:03

Om någon har missat det så är jag galet förtjust i te. Allt te (nästa iaf), men det är klassikerna som är favoriter. Det ska vara starkt, varmt och fritt från både mjölk och socker. Favoriten är English breakfast tätt följt av Earl Gray, det starka smakrika sorter. Bland dessa finns en mäng variationer, det är faktiskt bara att fråga hos te-handlaren. För några år sedan hade jag Earl Gray Rosé som gav det klassiska teet en annan kick.
Man kan använda te om man vill ha ett gulnat papper, men det är inte det jag har gjort. Istället har jag övat med hjälp av en av mina julklappar att bli en bättre tecknare. Det görs främst med blyers, men jag gillar bläck så det övar jag med där till. Kanske blir klottret i mina anteckningsböcker bättre. (;

Jag vill gärna använda mer färg med, har alltid använt mest blyers och kol. Dock får det bli ett framtida projekt.

Allt gott,
Ellinor

Av Ellinor - 29 december 2015 20:50

Det har varit fullspekade dagar. Mesta del har mitt liv varit uppdelat i äta jobba sova. Jag var dock i Malmö i helgen hos familjen. Så som det är med familjer så är det både ris och ros. Riset var att jag bråka med min äldre syrra som har oturen av att inte veta vilken fantastisk kokerska jag faktiskt är (haha, iaf enligt mig själv ;) och fortfarande tror jag lagar mat som den nittonåringen var (enligt henne ska jag varit 16/17år). Jag gillar experimentera i köket, ibland blir det bra och ibland inte, hur ska man annars lära sig?
Rosen var garanterat att träffa min yngsta morbror och hans flickvän. Hon är äldre än honom, hur mycket, ja vem bry sig! Jag har aldrig sett honom så lycklig, det var som den bitterhet han burit med sig suddats ut, det var helt underbart att se! Det är jättesvårt att peka på skillnaden hos honom, det är liksom små detaljer. Ni vet de detaljer som avslöjar en förälskelse med både ord och handling, säger saker som man vanligen behöver dra ur dem och gör saker som mest annars bara gjorts av plikt och nödvändighet och nu upplevs mer som ett nöje! Det är rätt intressant med förälskade människor att det är precis som om det vill dela med sig av den, få alla att känna den där underbara känslan vi kallar kärlek. Helt ärligt så funkar det, jag känner själv att jag svävar på små moln av den där sprida känslan så fort jag tänker på det.

Från ett ämne till ett annat så tycker jag att vi kan införa allmän #vänplikt för hur svårt är det inte att få nya vänner? Det borde vara enklare, så varför är det inte det? Vi behöver ju varandra ändå håller vi oss på avstånd och vägrar låta murarna falla! Jag är inte oskyldig till detta, jag lever ju med tron att andra tycker det är svårt att tycka om mig så jag har nog högre murar än det flesta. Men vad gör att jag tycker om en människa? Tycker jag inte om mig själv? Kanske inte så mycket jag borde, för även om mina gamla ärr är läkta så är det inte borta.

Mycket tankar... Ofta.

Allt gott,
Ellinor

Av Ellinor - 23 december 2015 21:43

En helt utmattande dag, men den gick! I morgon blir dagen längre, men det är okej.
Jag har ingen pyntad gran och inte heller snö på dopparedan' så jag kan inte visa några sådana bilder. Fast jag är rätt tacksam att där inte är någon snö, fast jag skulle inte tacka nej till lite kyla och mycket solsken.
Firar jul på lördag istället, det blir lite så när man jobbar, men det är okej!

God jul!
/Ellinor

Av Ellinor - 22 december 2015 17:10

Egentligen så tycker jag att julen ska vara långt ifrån all oro. Jag vet att verkligheten inte är sån. En del har den där sista julklappen att hitta dagen före, medan andra undra om de kan få ihop något julfirande alls. Andra är ofrivilligt ensamma under julen. Julen är inte den orosfria tid den borde vara.
Ändå finns det människor som öppnar sin dörr för att göra vad de kan för julfriden ska spridas. Såg en familj på Landet runt som bjöd in så många de hade möjlighet i temat att ingen ska vara ensam på julen. En del kyrkor gör detta med. #Hyllie Kyrka i #Malmö har Öppen Jul där alla är välkomna på julmat. Det har dem både julafton och juldagen. Gemenskap bör vara ett ledord för julen.
Själv har jag turen att få jobba, om jag inte haft det så har jag alltid någon att fira med.

Så ensamhet är inte ett ord som hör julen till, där finns alltid någon som vill dela sin gemenskap.

Allt gott,
Ellinor

Av Ellinor - 20 december 2015 23:06

Sitter på väg hem efter en helg i Malmö där jag firat fjärde söndagen i advent, bland annat genom att gratta min yngre storasyster som fyller i dag. Det har varit en rätt lugn helg ändå med mest familjehäng.
Jag funderar mycket när jag åker tåg, ibland för mycket. Om jag inte orkar höra mina funderingar så brukar jag ha på en ljudbok som jag kan koncentrera mig på, men den jag lyssna på i kväll tog slut innan jag steg på tåget. Så nu sitter jag här och tänker och undrar, går igenom dagen och så vidare.
Ibland så kan jag märka att jag hållet uppe ett sken av att trivas där jag är, att nästan allt har blivit som jag hoppas. Så är inte fallet, dock så är jag inte den som slänger med mina inre önskningar omkring mig. Jag är inte heller den som frågar om hjälp, jag vännar om min självständighet. Det är viktigt för mig att få vara det, oberoende av att andra ska hjälpa mig genom livet. Med det sagt så menar jag inte att jag inte behöver människor i mitt liv, det gör jag, men jag kan själv om jag måste. Stödet från familjen är så otroligt viktigt.
Var skulle jag vara utan min familj? Det vill jag inte tänka på, hur positivt det än skulle vara, det kan vara lika negativt och det är mer skrämmande än nått annat.
Jag funderar genom drömmar och de förhoppningar jag har. Funderar på hur jag ska gör för att få dem uppfyllda, på vad jag själv kan göra.

En man bad till Gud ett flertal gånger om att vinna på lotto. En dag svara Gud honom. "Om du vill att jag ska hjälpa dig vinna på lotto så kan du i alla fall köpa en lott!"

Där finns en god poäng i det, det går faktiskt inte att vinna något om man inte satsat. Fråga är bara "Hur?" Hur får mina handlingar ett så bra utfall som möjligt så att de uppfyller de drömmar jag har? Hur bör jag handla för att det jag önskar inte skadar andra? Japp, det går att hitta etik i det mesta.
Så drömmen är målet men hur vägen dit ser ut vet jag inte och drömmar förändras och anpassas. Funderar på det, vad det är jag egentligen vill ha och vad jag faktiskt behöver och om det går ihop.

Allt gott,
Ellinor

Av Ellinor - 17 december 2015 18:52

Advents tre ljus brinner i min ljusstake, men ändå så kommer inte julkänslan smygande. Föga förvånade för att vara helt ärlig, jag vet ju varför. Det blir mindre känsla när man inte har möjligheter att göra de förberedelser man vill innan jul. Till det så jobbar jag på julafton och det innebär att jag missar gudstjänsterna mitt på dagen och de har en stor betydelse. Antagligen inte mycket till julmat heller, det är en allt för stor kostnad när man är ensam. Dessutom så är det ju det där med förväntan, vad vore julen utan förväntan?
Nära på alla barnen i familjen är för stora för den där spänningen och tjatet, utan tveckan så är det något juligt med tjatet "när kommer tomten?" De andra barnen är försmå, eller hon är för liten för det.
I år blir det ingen smyckad gran, jag orkar helt enkelt inte, för vad är meningen utan ett enda paket att lägga där under. Tänker på de som kommer ha det nästa år, med en liten bebis, och känner lite avund för det. All sån längtan blir extra starkt just när julen kommer, och det skulle väl kunna kallas för ett pessimistisk julkänsla. Hoppet att en dag få det finns där och jag tro att det kommer ske, men kanske inte alltid som jag önskar. Jag vet inte hur, men det är allt jag har. Det blir en jul då den gåvan kommer till mig, då mitt hjärtas innersta önska blir en liten verklighet.
I år hoppas jag kunna gå på julottan eftersom den är allt jag har detta året.

Allt gott,
Ellinor

Av Ellinor - 16 december 2015 17:02

Det är bra att låta ilska och tårar att lägga sig innan man agerar. Dock så ska man inte vänta för länge, för i ärlighetens namn så är lite ilska bra att ha. Min dag började det dåligt igår, jag klämde mitt ena finger på grund av slarv i mina morgon rutiner, vänster hand med, vilket är den handen jag håller stickningen i när jag stickar.
Trotts att jag inte var, eller är riktigt frisk, så bestämde jag mig för att gå på det där eftermiddagsmötet år jobb som skulle ge en intro. Dels så handlar det om pengar och dels om informationen, vilken var viktig, fast all information var inte perfekt. Men när jag gick så tog jag och kolla brevlådan eftersom jag inte orkat göra det under måndagen (jag bor tre trappor upp, utan hiss med brevlådan vid ingången) och där låg ett kuvert med väldigt dåliga nyheter, rent ekonomiskt. Det går inte att veta vad en stabil ekonomi betyder för allt annat ska fungerar för än man befinner sig i en sån situation där det inte längre gör det. Helt förgörande.
Pengar borde inte betyda så mycket, men faktum är att det gör det. Pengar gör inte en lycklig, det är sant, men det gör det bra mycket enklare, särskilt om man lever ensam som jag gör. Några drömmar kan de uppfylla.
I alla fall, så när jag kom hem i går så läste jag igenom papperna mer noggrant på väg upp för trappan, hälsade på granen, låste upp och gick in i min lägenhet. Jag hann knappt hänga av mig innan jag började storböla. Jag grät som ett lite barn som slagit sig, och allt kom fram som jag känner mig ledsen för. Det gick inte att undvika, ensamheten jag känner från och till blev överväldigande, krossade drömmar och förhoppningar letade sig fram till ytan, sånt jag vanligt viss kan undertrycka med en stor dos av hopp! Det var nära på känslan som om hoppet slitits ifrån mig, en mycket smärtsam upplevelse. Hastiga tankar om att avsluta allt spann förbi i mitt huvud, men som den förnuftiga människan jag är så insåg jag i samma stund som dessa spöken dök upp att det inte skulle lösa något, utan orsaka fler problem för människor jag älskar och som älskar mig. Poängen är att de fanns där, precis som det gör hos många andra människor dagligen. Det är en del av den totala hopplösheten, som någon släcker ens sista ljus i det mörka rum man redan befinner sig i!
Den rationella sidan av mig insåg att jag behövde prata med någon, och jag gick igenom alla i mitt huvud. Så här nära jul så är det inte värt att ringa varken mamma eller pappa, där är pengar ett stort bekymmer som det är. Dessutom ville jag inte ha påfyllning av ilskan, det vet jag att mamma, och mina yngsta systra skulle ge mig och dessutom skulle de ta på sig mina problem som sina egna och känna skuld och frustration över att de inte kan hjälpa mig och det ville jag inte. Istället så ringer jag min äldsta stora syster, hon och jag är nog mer lika än någon av oss vill erkänna. Hade ändå tänkt ringa henne efter som jag vill höra hur hade det efter ha gått igenom en stor ryggoperation (14 stygn i ryggen). Hon svarade inte, så jag satte på en feel-good-film (White Christmas) och la mig i soffan för att slö titta, det slutar med att jag somnar halvvägs genom filmen och en stund innan det är slut ringer syrran upp. Hon mådde förvånatsvärt bra och hennes återhämtning ser ljus ut och det var helt underbart att höra hur positiv hon var. När hon väl berättat allt det så våga jag ta upp mina problem och som jag hoppas så var hon saklig, tyckte det var lite konstigt och gav goda råd utan att belasta sig med mina bekymmer (i alla fall vad jag märkte, hon verkar ha en otrolig förmåga att bara kunna lyssna på andra och sen kunna skjuta det åt sidan). Efter det samtalet så var det som jag fått lite hopp och mådde lite bättre. Det gjorde inte att mina bekymmer försvann, men jag var inte längre handlingsförlamad utan följde hennes råd idag. Så nu har jag suttit och finputsat på ett vidare agerande utifrån syrrans råd. Jag längtar åndå till den dag då jag inte hela tiden måste slås för att ta mig fram, kommer den dagen någonsin komma?
Mitt i allt detta kaos som jag känner så kommer Bon Jovis Living on payer upp i huvudet och jag funderar på att det faktiskt inte finns så många låtar om de som lever sitt liv ensamt som jag. Faktum är att den är enda jag kommer på är Till dom ensamma med Mauro Scocco. Jag bär allt mitt själv, det är bara en bråkdel som jag faktiskt kan dela med min familj och vänner. Ibland så hjälper det att skriva ner det här, det kan ta bort lite av den tyngd man bär och ge perspektiv. Det är väl det som är grejen, att få perspektiv genom att berätta för ofta har man själv lösningen på problemen själv.
Allt det en människa går igenom formar henne, men hon har också del i detta skapande som det innebär. Jag för min del tänker inte bli en pestimism, jag tänker fortsätta vara den ljusa positva människan jag är för det är en del av min tro att det hjälper andra om jag bara är det, att det kan ge lite ljusning i någon annans liv, för det är all smärta värt det.

Än en gång slutar året
Allt förändras men ändå ingenting alls
Jag har slutat att visa
Står här nöjd kvar med gråten i min hals

(Shirley Clamp, Åter ingen blir det kalt )


Allt gott,
Ellinor

Presentation


Hej!
Teologi student i Lund med siktet inställt på examen.
Tar en dag i taget!

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2 3 4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15 16 17
18
19
20
21
22 23
24
25
26
27
28
29 30 31
<<< December 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards