I am this day

Alla inlägg under november 2013

Av Ellinor - 29 november 2013 23:19

Skulle gått och lag mig för flera timmar sedan! Har en heldag i morgon i Malmö området, faktum är att den dagen håller i sig till på söndagen.
Är verkligen trött, det har varit mycket information att sätta på plats i huvudet denna veckan. Spännande, men utmattande. Det uppmuntra i alla fall min värld när jag ser världen, människor som hjälper varandra, blir förälskade och blir vuxna. Det är en ofattbar värld vi lever i och jag är lycklig och tacksam att jag får vara med på detta stora äventyr de flesta kallar livet!

God natt,
Ellinor

ANNONS
Av Ellinor - 28 november 2013 22:51

Hann aldrig färdigt med de texter som jag hoppas på, var antagligen en aning för optimistisk. Det är jag alltid annars skulle det aldrig bli nått gjort. Det är som vanligt, alltid bara halvvägs dit jag vill nå! Det beskriver rätt väl hela mitt liv, alltid halvvägs!
Som vanligt så kommer optimisten fram i mig och säger: "En dag så är du frame!" Det gäller att njuta av resan dit med och det gör jag mitt bästa för att göra! Ska tillexempel slå klackarna i tacket men E på lördag och det ska bli sååå roligt! Där finns givetvis mer att berätta om det men några hemlighet från sybervärlden måste en flicka lov att ha, även andras hemligheter! Så det får ni aldrig veta något om! (-:
Just nu känns det i alla fall som världen ligger för mina fötter och inget är omöjligt! Det är en bra känsla som jag inte känt på ganska länge nu. Det har just nu ingen betydelse om det skulle stå ett berg på min väg, jag kan nå dit jag vill och önskar!

Allt gott,
Ellinor

ANNONS
Av Ellinor - 28 november 2013 12:40

Så här innan jul är det antagligen mycket och göra för de allar flesta av oss. Om det så gäller julstök eller allt som ska bli färdigt på jobb innan man går på julsemester. Jag har ju skolan, där har jag både en mindre uppsats att skriva och dessutom så ska en hemtenta under december. Ja också har jag ju också en del julstök. Det ska bakas och en del tomtar ska få titta fram ur sina gömmor och sedan få pryda mitt hem. Mamma nämde att det är antagligen advent som är det bästa i november, i alla fall för vår familj. Allt att göra innan jul sätter verkligen oss i stämmning. Men nog är julen underbar med alla vackra gudstjänster och alla människor som för ovalighetens skull faktiskt är i kyrkan, det älskar jag!
Jag har lite oros moment i mitt liv, men jag är helt övertygad om att det kommer ordna sig. Det är lite så att jag måste ta dag som den kommer.

Dagen idag är full av mycket läsning inför morgondagens lektionern och serminarium, men jag tar mig lite andrum då och då. Som tur är så är det något som intresserar mig.

Allt gott,
Ellinor

Av Ellinor - 21 november 2013 11:08

Sista söndagen på detta kyroår infaller på söndag, det är domsöndagen, och det var ett tag sedan jag skrev. Men nu sitter jag här med julmusik strömande ut i rummet och skriver. Hade så mycket jag ville skriva om, men det passa in i mina skoluppgifter och för att unvika plaginat av mig själv så har jag undvikit skriva. Håller på med veckouppgiften just nu, den handlar om sammarbeten mellan kyrkor i världen, som exempelvis Kyrkornas världsråd. Nästa vecka är det den sista veckouppgiften i denna kursen, sen har jag en mindre uppstas att skriva och en hemtenta att gör och dessutom ska jag plugga till en omtenta jag ska gör efter nyår. Japp, det är samma gamla omtenta, men denna gången ska jag plugga hårdare än någonsin! Jag måste klara den, det är inte svårare än så (säger den evige optimisten)! Men jag har lite pluggstöd i alla fall, det är fler än jag som är angelägna om att jag klara denna tentan.
Där ligger så många beslut framför mig, en del lätta men också en del svåra. Så ser ju livet ut i allmänhet, man gör vad man kan för att göra det bästa av sin situation.

Det är i alla fall skönt att bo själv, att inte känna sig överbelamrad av grejer även om jag skulle behöva fler ställen och ha mina prydnads änglar och fler ställen att ha min böcker i. Har ganska mycket av dessa båda, men som den eviga optimisten som jag är så är jag också rätt säker på att det löser sig i framtiden.

Efter som det börjar närmar sig årets slut så är det dags, ironiskt nog, att börja fundera på sommar jobb. Är inte helt säker på att jag vill jobba som uska, men å andra sidan är det ett yrke jag kan och är kompentent i så det blir antagligen det ändå, men jag kommer ändå titta på andra jobb och höra mig för. Det kanske finns något som ger mig bättre betalt, vem vet?

Det är svårt att tänka sig att jag en gång var den som tog dagen som den kom och hade sällan något planerat som inte var enkelt att ändra, nu har jag planer för några år framåt och massor av roligt att se fram emot. I sluten av Maj nästa år så ska jag och E med flera försvinna upp till Karlstad och delta i Världens Fest (#VärldensFest #VF14) vilket ska bli otroligt roligt! Där är en del att förbereda tills dess, men det ska nog gå!
Jag är helt övertygad om att det kommer ske en massa annat roligt även om det inte är inplannerat, allt ska ju inte planneras...

Allt gott,
Ellinor

Av Ellinor - 10 november 2013 22:35

Nu börjar kyrkoåret närma sig sitt slut med stormsteg, det är bara två veckor kvar på detta kyrkoår 2013. Det märks när man lyssnar till söndagens bibeltexter, som sammanfattningsvis talar om hoppet och början på något nytt.
Så med detta reflekterar jag tillbaka på det år som förflutit. Det har hänt mig så mycket under året och jag har haft möjligheten att växa i mitt möte med mina medmänniskor och på så viss också blivit en bättre människa. Jag har varit djupt engagerad och mindre engagerad i olika projekt under året. När kyrkoåret började var jag engagerad i konfirmander, både för att jag tycker det är extremt roligt att få arbetar med ungdomar, men också för att jag hade förhoppningar att det skulle bli en bra referens. Under början på detta kyrkoår avsluta vi konfirmandernas första termin med en julkonsert med körerna i Hyllie Församling, framförallt Gospelkören som höll i konserten.Vidare så var julafton en ganska viktigt dag för mig, den dag gjorde jag något helt nytt och något jag är mycket van vid nu. Jag hjälpte till med julbordet i kyrkan (vilket var det nya) och skulle vara Gudstjänstvärd en Gudstjänst, det slutade med att jag var Gudstjänstvärd på alla tre Gudstjänsterna. Som tur var så var alla tre ganska olika trotts att det är samma bibeltexter som användes. Det var i det hela en mycket inspirerande dag och jag kände att jag var på rätt väg i livet.
Där efter så började gå mot ljusare tider och jag inledde det nya året med att klara av terminen som gått då jag bara studerat bibelvetenskap, spännande men intensivt, trotts det inledde jag den nya terminen med att fortsätta med bibelvetenskapen. Denna gången var dock det bara Nya testamentet i fokus, samtidigt som jag studerade en kurs på distans om medeltida kvinnoliv (givetvis i Europa eftersom medeltiden hade sitt stora spelrum här). Arbete med konfirmanderna fortsatte, vi gick igenom bland annat vikten av självkänsla och självförtroende. Vi besökte också en mötesplats för ungdomar som heter "Kraftstationen" i centrala Malmö.
Viktigaste av allt (i alla fall trodde jag det) så skrev jag min ansökan till stiftet och skickade in den under vårkanten. (Har ni någonsin en dröm om att bli präst i Svenska Kyrkan så råder jag er att tänka noga efter varför och vad annat ni skulle vilja göra om det inte skulle bli vad ni önskar.) Så jag fick träffa prästen som har hand om rekryteringen i Lunds Stift och fick ha fyra veckors praktik i Svenska Kyrkan i Karlshamn under sommarens första månad (juni). Innan dess avsluta jag mina kurser och konfirmanderna konfirmerades.
Jag levde på hoppet under denna tiden, kände mig nästan oövervinnelig på grund av hoppet, inget kunde gå fel! Känslan av vara stark och självsäker höll större delen av praktiken, det fanns stunder där som jag inte alls kände mig tillräcklig under. Praktiken var i det stora hela en bra tid i mitt liv och åter igen så fick jag möta människor som inspirera mig på ett helt fantastisk sätt. Det var efter praktiken som nervositet inför den då stundande antagningen började smyga sig på mig under mitt sommar jobb inom äldrevården. Nu var en tid som jag ofta fråga mig själv om jag gjort tillräckligt och gick och undrade vad andra människor egentligen tyckte om mig. Skulle jag få ett "Ja" eller ett "Nej"? Jag hade tidigare insett att jag var tvungen att förberedda mig för båda även om jag gick inför att jag skulle få ett "Ja".
Tillslut så led sommaren mot sitt slut och i slutet av augusti så var det dags för antagningskonferens på Åkersbergs Stiftgård i Höör för upptagningen som prästkandidat i Lunds Stift. Det blev en tuff och intensiv dag och jag gick in för att bara vara jag för att det var de villkor jag ville bli antagen med, att jag varit mig själv. Ett par dagar senare fick vi besked av biskopen personligen och i fall någon missat det så fick jag ett "Nej". Biskopen tyckte inte jag verkade särskilt förvånad över detta och jag sa som det var att jag förberett mig för både ock. Jag hoppas att hon fick sig en tankeställare av det. Jag beklagade i alla fall att de inte sett möjligheten i mig tackade och blev visad ut. När jag väl kommit ut började jag gråta, det är ett väldigt upprivande besked att få "Nej" och så här i efterhand tackar jag Gud att jag förberett mig för det värsta.
I allt detta valde jag att fortsätta skolan, det var och är min fasta punkt i tillvaron. Samtidigt hade jag en flytt att se fram emot, hade i maj/juni bestämt mig för att jag ville bo själv och sökte lägenhet i hela Skåne vilket fungerar tack vare god pendel. Fick napp i Perstorp vilket jag flyttade till för en vecka sedan. Jag vill inte gå bort från detta "Nej" utan att finna styrkan i det, det finns en styrka och mod i det som är negativt med.
Med ett "Nej" med följer att man inte kan ansöka som präst kandidat någonstans i Sverige de närmaste fem åren och helt plötsligt så står man där och undrar vad man kan ha för nytta av det man läst i ett och ett halvt år. Där har jag varit sen augusti, vad ska jag göra med min utbildning? Det är en hel del som behövde omvärderas efter dessa händelserna och jag beskrev det som om jag vore vilse i mörkret, vilket jag var. Allt hopp kändes som bortblåst och det kändes som jag bara gick i motvind. I allt detta så är det viktigt att komma ihåg att Gud är med en även i motvind annars hade man aldrig tagit sig framåt.
Längs hela min väg är Gud med mig, alltid vid min sida i glädje, sorg och ilska, alltid med mig, där att älska mig när jag förtjänar det minst men behöver det som mest. Så en dag fanns beslutet där om vad jag ska göra med liv, vilket jag inte kommer dela med mig av för än dessa fem år har gått. Jag ska i alla fall ta en masters i teologi, det blir mitt första steg.
Allt stöd som jag har fått under denna sista perioden av mitt liv har betytt så mycket för mig, alla uppmuntrande ord av kärlek och medmänsklighet. Nu kan jag alltså gå vidare in på den väg som finns där för mig. Ett helt bloggår ligger bakom mig om några dagar men också ett år fult av händelser och det bara en bråk del av vad jag fått ner här idag.

Allt gott,
Ellinor

"Dagen må va dyster, morgonen var kall, men om jag riktigt lyssnar hörs en sång i alla fall. Genom allt det tunga, genom allt det grå lyckas dessa toner att nå fram till mig ändå."

Av Ellinor - 3 november 2013 20:48

Men inte så länge som jag trodde. Nu har jag flyttat på mig, men har inget internet hemma än! Sitter och skriver detta på tåget hem. Har inte kommit helt i ordning men känner att det börjar arta sig, snart så är mitt hem fint och flyttkartong fritt.

Allt gott,
Ellinor

Presentation


Hej!
Teologi student i Lund och undersköterska på natten i Helsingborg som skriver om livet som just det och i all allmänhet. Gud har också en central roll. (=

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28 29
30
<<< November 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ I am this day med Blogkeen
Följ I am this day med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se