Jag tro säkert där är en del som undra hur det gick med den arbetsintervjun jag skulle på?
Hmm, jag tänkte väl det! Det gick okej, ja, engentligen ganska bra. Jag fick en av de tjänster jag sökt, tyvärr vad det den tjänsten som var på timmar jag fick och inte tillsvidare anställningen. I min iver så glömde jag fråga om lönen så när jag kom hem så blev det ett mail till chefen för att ta reda på detta. Jag tog detta jobbet för att det skulle ge timmar så att det räckte, men vist måste man vara flexibel för att få ihop dem, men det ska nog gå bra.

Hela dagen hade jag planerat runt denna interjuv. Så när jag kom hem så tog ljudboken jag lyssnat på slut och jag står där lite förvånad och undrar vad jag ska göra nu? Ljudboken var Ps, jag älskar dig och det var en omläsning. Jag kan verkligen rekomendera den, för även om jag tycker filmen är bra så är det mycket som är omgjort och boken är faktiskt tio gånger bättre med många fler karaktärer och livsöden. Men det var inte det jag tänkte brätta! Jag stod alltså sysslolös efter att boken tog slut! Vad skulle jag göra nu? Fika, självklart! Har man bakat så får man äta! Men sen då? Jag la på en av mina favoritjulskivor med Kelly Clarkson som är helt underbar! Den spelas i bakgrunden medan jag skriver detta och heter Wrapped in red och är värd att köpa, vilket jag gjorde förra året. Sen satt jag mig för att skriva detta, som råka bli andra upplagan, eftersom första upplagan försvann ut i cyberrymden innan jag han spara! Vad jag gör sen vet jag faktiskt inte. Kanske förbredder jag fler inlägg, eller så pakar jag väskan till helgen då jag med mor och lillsyrran ska hälsa på brosan med familj utanför Göteborg! Kanske så stickar jag färdigt tossorna till hans ettåriga dotter eller så hittar jag på något annat. Möjligheterna är oändliga!

Fick världens fin sms från E ( http://urenbrudssynvinkel.spotlife.se ) på förmiddagen där hon önska mig lycka till på intervjun och jag blev alldelles varm om hjärtat! Det är typ de bästa sms, och samtalen med, de som man inte förväntar sig eller inte är för att någon vill något. Det är som med Stevie Wonders I just call to say I love U, det är inte mindre viktiga men mer betydelsefulla. Jag tror vi glömmer det ibland, att höra av oss bara för att höra av oss utan några som helst vilkor.

Allt gott,
Ellinor