Nu vart det strax över en veckas semester sedan jag gick av i tisdags. Samtidigt kom lönen och i med att jag har så många dagar ledigt i rad så blev det en tur till Helsingborg och köpcentrat Väla.
Väl där så börja jag med att gå till Ticket för att fixa min 30årspresent till mig själv, en resa till Irlands huvudstad Dublin! Fick ett fantastiskt bemötande där och allt hamlade under min satta budget. Så jag kommer alltså inte vara hemma på min födelsedag, det känns bra!
Sen blev det en runda inne på Väla med bland annat fika på Espresso House och lite inköp av diverse, bland annat en födelsedagspresent. När jag fikade så tog jag chansen att boka tid för att skaffa pass eftersom mitt gamla gick ut för två år sedan. Så smidigt att man kan göra det via webben (nu gäller det bara att hotta dit med!). Det blev lite grejor på rean, men inte så farligt mycket. För mycket folk enligt min smak, annars hade det säkert kunnat bli mer.
När jag ändå var där så spanade jag efter lämplig dopgåva, hittade ingen men blev helt klart inspirerad. Jag tro faktiskt jag vet vad jag ska köpa, men det får ju faktiskt bli en överraskning eftersom mamman till barnet läser min blogg!
Vidare till IKEA, trött och sliten vid det lagret av allt ljud. Det blev inte bättre där men jag fick köpt det mesta jag behövde där, bland annat en ny resväska, lite sängkläder, galgar med mera. Medan jag ändå befann mig på IKEA så åt jag middag i form av spätta och nypotatis, mums alltså! Dock var där långa köer där idag, över allt!
Nu sitter jag på bussen hem, så där lagom trött i kroppen (jag kommer sovs gott i natt) och hoppad jag har lite krafter över för att städa lite så jag inte behöver ta allt i morgon!

Lite bilder från dagen.

Allt gott,
Ellinor

Ja, nu har jag haft "tillbaka" min telefon i drygt 5 dagar. Försenad var den och en ersättningstelefon är det, få ihop det!
När jag fick tillbaka den så var jag lite skraj att jag skulle vara totalt sms-bombad. Det var jag inte, faktum är att det var förvånansvärt lite sms faktiskt. Inte för att jag är skärskilt besviken på det, det är faktiskt bara skönt. Jag tror faktiskt att det var mina päron som tyckte det var värst att inte kunna nå mig som de ville!
Nu funderar jag istället på vad för skal jag ska fixa till min lur, vill ju inte att detta händer igen. Det lutar åt en specialare, men vi får se.

Nu ska jag bara njuta av att lyssna på musik och koppla av på tåget till jobb.

Allt gott,
Ellinor

När jag fick mitt kall att söka mig till prästyrket så var det en sådan otrolig lättnad. I flera år, sedan barnsben, har jag levt med en sugande längtan. En längtan som jag inte kunde definera för än det ögonblicket julafton 2010, då viste jag. Först nu förstår jag att längtan var en del av mitt kall och mycket runt om det som jag gjort är en del av det. Allt från mitt arbete som undersköterska och arbetet med människan till de flyttar mellan olika städer som jag gjort, allt har präglat mig att bli mitt bästa i syfte att tjäna Gud.
Inget har varit smärtfritt i detta förloppet, inget har varit enkelt, men det har varit min väg att gå. Den vägen är inte lätt att förstå, inte för mig och inte för dem runt om mig, den är lite främmande och där med skrämmande. Bönen har alltid varit med, ibland väldigt uppenbar och ibland väldigt tydlig. Offta har det varit bön i förvirran och längtan, en otydlig väg som skulle ta mig hit där jag är idag. Många gånger undra man vad Gud känner att man har att ge, ofullständig som jag så offta känner mig, otillräklig att vara vad man vill. Ändå finns kallet där varje och ibland kommer hjälpen oväntat ovan ifrån.

Just idag fick jag svar. Just idag så väntade jag mig inte det. Just idag känner jag inte förtvivlan och osäkerheten, just idag fick jag svar.

Mörkret må vara på väg tillbaka, men det blev kväll och det blev morgon den första dagen och det var gott. Allt det bär jag med mig, med en Gud som älskar mig mer än vad jag känner att jag förtjänar och allt som oftas känns det som kärlek är allt jag har att ge.

Just i denna stund så handlar bönerna om idrott, fotboll närmare bestämt.
HEJA SVERIGE!!!

Allt gott,
Ellinor

Hur funkar livet då utan telefon. Ja, det kan man ju undra. För min del går det, kanske för att jag väldigt mycket är en stugsittare. Men jag saknar att kunna lyssna på musik, ljudböcker och podcast var än jag är. Jag saknar att inte kunna ringa samtal som jag vill och jag saknar kameran på mobilen så jag kan dela med mig av min vardag i bilder.
Vad saknar jag inte?
Jag saknar inte jobb-sms med frågan kan du jobba, det saknar jag inte. Jag saknar inte att inte var kontaktbar 24 timmar om dygnet. Det är nog bara det jag inte saknar med mobilen.

Allt detta reflekteraderade jag över när jag satt på tåget in till Hässleholm (allt jag behöver hem finns inte i Perstorp) och lite på tillbakavägen även om jag reflektera över något annat då. När jag kom hem så kollar jag ju först brevlådan, vi har dem vid ingången till trappan. Jag hade kollat den innan jag hemmifrån eftersom jag är så nyfiken av mig och jag vet ungefär när posten kommer så jag visste var jag borde hitta där. Men till min stora chock, och nära på en panikattack, så låg där ett kärleksbrev också. I det stod det lite klyschor, som du har ögon man kan drunkna i och fråga om jag ville gå ut på date någon gång. Detta har aldrig hänt mig förut! Visst, jag har blivit utfråga några gånger och jag har nätdejtat, men aldrig någonsin fått ett sånt brev. Var av nära en panikattack! Känner fortfarande att jag inte riktigt kan andas, särskilt med tanke på att jag inte riktigt vet vem det är även om där stod ett namn och ett nummer.
Eftersom jag alltid försöker vara en så god människa som bara möjligt så skiver jag inte något mer exakt om det, eftersom jag inte vill hänga ut någon. Jag dock avslöja att det inte, om ni nu inte förstått det redan, var från den kille jag hyser intresse för och att jag inte kommer tacka ja till någon date med denna brevskrivare på grund av detta intresse av en annan.

Jaha, det var väl underhållande så det räcker? Nu blir det fotboll i bakgrunden till en bra bok.

Allt gott,
Ellinor

Musiken är en viktig del av mitt liv. En väldigt viktig del av det faktiskt. Har alltid gillat sjunga och dansa. När jag var liten så älska jag studsa om kring i glädjefull dans runt om i vardagsrummet när pappa satte på musik från 50-60-70-talet i en rosa ballerinadräkt! Någonstans i den vevan såg jag Grease för första gången och fick världens förälskelse i musikal, med betoning på förälskelse! Ja, jag uppskatta musikal, tycker det är en fantastiks form av teater, men jag är inte nernördad (i brist på bättre uttryck) i dem.
Så här sitter jag och tittar på en fantastisk liveinspelning av den musikalen, som bonus är han som spelar Danny ännu snyggare än Travolta var på 70-talet. Bra är han med, liksom lyckas med spela tuff och varmhjärtad samtidigt. Det är väldigt snyggt gjort faktiskt med lite ändringar, inga jag har något emot. Ångra verkligen inte att jag har teven på för att se den, även om jag uppenbarligen skriver här samtidigt, men jag är ju kvinna så multitasking ligger i mina gener!

Allt gott,
Ellinor

Den som söker ska finna. Men ibland blir det inte rikt som man tänkt sig. Ibland så tappar man bort sig själv på vägen av olika anledningar. Jag tappade bort mig själv på vägen, jag glömde att jag är bra som jag är, att det jag var (och är) är den grunden jag skulle bygga på. Istället försökte jag vara någon annan, någon som jag trodde att människor förväntade sig att jag skulle vara. Det är inte vägen att bli en bättre människa. För att bli en bättre människa måste man börja med den man är, grunden som finns där med alla dess fel och brister. När man ser dem och erkänner dem, det är då man kan bli bättre. Ingen av oss är perfekt, ingen är fulkomlig, dock är alla lika mycket värda var och en för sig.
Du kan ha tio mynt och tappa bort ett, nog vet du att alla mynten är värda det samma? Saknar du då inte det tionde?
Vårt enskilda värde är oförändligt, medan värdet vi har tillsammans ökar med antalet personer, precis som med myntet. Plösligt blev det borttappade myntet väldigt mycket viktigare. Vi kan inte göra så mycket själv, men tillsammans kan vi göra en märkbar skillnad.

Tre år tillbaka, en reflektion i samma ämne.

Allt gott,
Ellinor

Som jag säkert har berättat flera gånger så är jag tycker jag inte om att städa, detta orsakar då och då kaos (mer) i min tillvaro. Disken samlar sig på hög och jag tycks alltid ha något bättre för mig än ta hand om den eller verkligen se till att här är rent. Ta inte miste, jag uppskattar ett rent hem, eller egentligen ett ordningsamt och rent hem! Dock tycks jag inte kunna ta mig i kragen. Idag är en sån dag. Jag har bestämt att minst ett rum ska bli rent idag, men det är något av en plåga.
Utöver detta så råder ett inredningskaos eftersom jag har hel del grejer som behövs slängas och jag har inte själv möjlighet att köra till tippen (helt ärligt så går det inte att ta en gamal säng på cykeln ner till tippen!) eftersom jag inte har tillgång till bil. Jag ska ändå göra mitt bästa eftersom jag kommer få besök i sommar, så jag vill ju ha lite rent.
Vad gör jag istället då? Jo, jag lägger fokus på mina växter, särskilt balkongen. På det ska jag bjuda på lite bilder. Det är just nu lugnet i mitt liv.

En del av blomsterprakten när jag åkte med den hem, alltså före plantering.

Ny kruka med rabarber och tagetes. Tagetes är bra för att hålla myror borta om de nu mot förmodan skulle nå upp till tredje våningen.

Balkonglådan har ett lila tema bland annat lavendel.

Jag odlar också i det mesta, tusensköna har dock naturen givit mig. Hade sådan i balkonglådan förra året. Annars är det mest ringblommor som är på väg upp. Det är min lilla värld av blommor.
Ska ge mig ut på en cykeltur om en stund, ska bara äta lite.

Allt gott,
Ellinor

Ja, då var det ytterligare en röd dag, lång helg för de flesta. Jag i min tur får mer OB-ersättning eftersom jag jobbar. Har en natt till innan jag går av och därför blir det inte heller något särskilt firande av dagen, men jordgubbar med gädde blir det!
Vill ni fira så kan jag tipsa om Sofieros slottsträdgård i Helsingborg där de inleder sitt firande av 150 årsjubileum, kungaparet ska närvara. Hade jag haft möjlighet så hade jag åkt dit faktiskt.
Nu ska jag strax hoppa i bingen och sova så länge jag bara kan innan jag måste upp igen.

Allt gott,
Ellinor