Men inte heller har jag några sorger att dränka. Okej, lite krångligheter men det är NAP ( någon annans problem ) och alltså behöver jag inte bry mig! Dock så bekymrar det mig lite ändå, kanske för det handla om oviljan hos min äldsta syster att acceptera att jag känner ett kall, och en vilja, att bli präst. Hon menar att hade hon varit jag så hade hon satsat på min back-up plan (gymnasielärare i religion och historia), hon kommer nog inte ihåg att hon dissade mig som lärare för sju år sedan. Jag tror helt ärligt att hon skulle hitta orsaker till att jag inte passa i vilket yrke jag än valt! Hon känner inte alla sidor hos mig, särskilt inte min yrkessida. Hon känner mig som lilla syster som kan vara något jobbig.
Det kan vara svårt för någon att förstå drivet, kallet, jag känner om man inte själv har upplevt det (det behöver inte var just till prästyrket, vet en del inom humaitära rörelser som upplever det med, och i vården). Jag måste göra det jag gör, och även om jag gör det av fri vilja så har jag ändå fått den knuffade stöten och sagt "ja"! Mitt kall började tidigt, men det behövde mogna. Allt jag gjort har haft en del i det. Mitt första yrkesval (undersköterska) och mina jobb, jag valde människan.
Mamma fundera kring varför jag inte valde att bli diakon, hennes teori var att det fanns för mycket likheter mellan mitt yrke nu och diakonin. Så är det inte, jag tycker helt enkelt att det ska vara ett lika starkt kall som jag känner inför att bli präst och inte fungera som något jag kan bli istället för att det är likvärdigt.
Så kanske förstår min syster det en dag, eller så hittar jag ett sätt att förklara det. Fast egentligen är det ju hennes bekymmer.

Allt gott,
Ellinor

Som sagt dåligt med bloggandet nu, idag har jag faktiskt inte alls haft tid. Umgänge gör så med mig, vilket jag inser framställer mig som något patetisk. Nå jag är patetisk, men det står jag för.
Lite hit och dit med bloggen alltså.

Allt gott,
Ellinor

Avsaknaden av inlägg igår (alltså innan midnatt) förklara rubriken. Jag är inte hemma och jag är inte själv. Därför har jag under hela dagen tänkt att det hinner jag sen fast än jag har haft gott om tid på morgonen bland annat.
Så kan det alltså gå. Får nog se om det blir inlägg ordentligt i helgen, blir det de så är det rätt fantastiskt.

Allt gott,
Ellinor

Idag flytter det, i alla fall för mig. Det är en sån dag då någon annans otur är min tur, vilket förvisso ger mig konfliktfyllda känslor.
Sitter på tåget ner till Malmö, som är försenat. Det kan verka som skit, men det är ett tåg tidigare än det jag skulle åkt med (egentligen två tåg tidigare). Tåget in till Hässleholm fick slutstation där, fast det egentligen skulle gå hela vägen till Kristianstad, men eftersom jag skulle av i Hässleholm så gjorde inte det något alls. Så nu kommer jag till Malmö runt en kvart tidigare och det tycker jag är rätt nice.
För en gångs skull behöver jag inte gnälla över tåg strulet, jag istället bara koppla av och njuta av åkturen!

Allt gott,
Ellinor

Idag blev en fullspäckad dag. Det är ju lite det när lönen kommer, då ska allt göras. Magnus Uggla prickade inte helt fel, fast de flesta av oss festar inte upp pengarna.
Dagen började med jobb, dock blev det inte så roligt som igår! Igår hade jag den bästa av arbetsdagar, fler sånda tack! Jag tror det gynnar alla om dagen blir bra, en god cirkel startar. Där efter bar det av att tanka bilen (som jag lånat) för att strax köra hem.
När jag väl kommit hem så ska det bli mys med katten för att klockan 18 var på andakt till minne av förintelsens offer. Som de säger: Vi får inte glömma! Efter andakten har gudstjänstgruppen möte för att besluta vilka gudstjänster som var och en av oss kan assistera vid. Mellan allt detta, någonstans så ska jag packa inför helgen med. Så detta är min dag, hur är din?

Allt gott,
Ellinor

Där landar jag igen, aldrig i min egna utan i någon annans. Idag hörde jag en av de där verkliga historierna med "lyckligt slut". Det är ett privilegium att få höra dem och jag ser fram emot att få höra många, många fler. En vacker dag kanske jag har min egen, men som det ser ut nu är min historia rätt platt och tråkig. Händelselös.
Ni kanske tro Love actually bara är fiction, så är inte fallet. Jag är statist i den verkliga versionen av den. Den hemliga förälskelsen alla känner till, den som blir lämnad men finner något bättre och den som alltid ser till att hålla glöden vid liv. Kärleken finns överallt, ibland helt outtalad och ibland så tydlig att där inte finns någon möjlighet att missa den. Den tar olika former, men varje form är viktig. Alla finner den på olika sett och i olika människor, vilken som betyder mest är omöjligt att säga.
Just nu lever jag genom andras historier för en dag har jag min egen att berätta.

Allt gott,
Ellinor

Ja, inte Perstorp men gott och väl Lund. Det är inledningen på firande kring reformationen, vilket är otroligt spännande. Varför är det viktigt då? För mig som luthersk protestant, varför bry jag mig om att påven? Jo faktum är att kyrkan är en, det är åsikterna som är många.
Att påven kommer till Sverige är en väldigt tydlig påvisning om kyrkans enhet, dessutom så är det symboliskt att han kommer till Lund. Det handlar om att Lund är Skandinaviens äldsta stift, det första stiftet skapades där och innefattade då hela Skandinavien.

Nog är det spännande att påven kommer i slutet av oktober, mest för katolikerna i Sverige, men även för oss som är protesanter. Hur det kommer att bli återstår att se, men det är upptakten till att fira reformationen, det tycker jag är något att se framemot. Jag kommer antagligen blogga mer kring det när det närmar sig.

När påven kom till stan hade varit en intressant titel på en bok, skönlitterär som mer facklitterär. Vad skulle en sån bok kunna handla om då? En skönlitterär skulle kunna vara helt biografiskt, alltså återberättande kring hur det påverkar en vanlig människa som möter påven i dagen Sverige. Fast jag skulle nog tyckt det var intressantare att läsa en fiktion kring förberedelser och oväntade händelser som skulle kunna inträffa, kanske en kärleks historia som följd av arbetet. Men det hade också kunnat vara en deckare där ett mord (eller flera) sker i samband med att påven kommer på besök och det i utredningen visar starka kopplingar till besöket på olika sätt.
En facklitterär bok då, vad skulle det kunna stå i en sån? Det uppenbara är väl att en sådan bok skulle kunna disskutera de teologiska aspekterna och följderna kring ett sådan besök, vad som händer mellan de olika svenska samfunden och de katolska samfunden, både i Sverige och på nationell nivå. Men där finns en tvist att göra i en sån bok. Nämligen att titta på de politiska följderna. Hur vi än gör så går inte politiken att kopplas bort från relgionen. Svenska kyrkan är till exemplen ett demokratiskt samfund, det innebär att jag so medlem kan påverka hur min kyrka ska se ut eftersom jag är kyrkan (det låter hemsk egotrippat, men ta det inte så, utan som jag menar det, alla kristna är kyrkan på ett eller annat sätt), i allafall en pusselbit i den. Den här demokatiska ordningen finns inte i katolska kyrka, utan de använder sig av ett annat sätt för att låta sin medlemar (i brist på bättre ord) få insyn och påverkan i kyrkan. Vad som gäller i båda kyrkorna är att man i alla fall kan söka sig till kyrkans olika yrken, vem man än är, och på så sätt påverka kyrkan. Ja, ni kan nog räkna med att det kommer finnas en sån bok, eller rent av flera inom loppet av ett år. (Men inte av mig;)

Det är det jag funderat på idag, efter fått höra att påven kommer till Sverige.

Allt gott,
Ellinor

Ack vad tiden går fort! Men så jobba jag ju halva helgen. Nästa helg blir en långhelg, då är jag inte hemma utan reser med min mor till min äldsta syster utanför Jönköping.
Lite terapi i form av teckning har jag hunnit med. Bara lite, dock har det inte blivit så mycket musik som vanligt.
Bilden jag ritat som ni kan se nedan är min version av en bild av #herregudco. Den återspeglar denna helgen på pricken.

Allt gott,
Ellinor