Det är farcinerade hur ena dagen kan skilja sig så från den andra. Just nu, just idag, så känner jag mig nästan oförskämt lycklig! Det är småsakerna som gör det, de små detaljerna i livet. Att jag hittade en bok som jag ville läsa igen, ja, en hel serie och mitt virke och min beslutsamhet hjälpte också till. Kanske hjälpte till och med disken från i går som står kvar i diskhon och ropa att det behövs diskas, idag behöver jag mig själv. Det ni, jag behöver mig själv! Hur ofta tänker man på det?
Vist är det inte en fullkomlig dag, jag saknar ju trotts allt någon att dansa med, så som jag känner att jag vill göra med denna bubblande lycka jag känner just nu. Men jag låter inte mig nerslås av det! Jag är ju varken Snövit eller Askungen, min lycka hänger enbart på mig själv! Med det så vill jag inte säga att jag vill leva ensam, bara att jag försöker ta livet som det kommer!

Allt gott,
Ellinor

Strax innan jag vaknade så drömde jag att jag var på väg mot flygplatsen, promenerand, och utan resväska. I drömmen så hade jag glömt den, även och packa den. Det beskymra mig lite, men inte så mycket som det kanske borde ha gjort. Jag vet inte vart jag var på väg men det var någonstans och det är väl egentligen det viktigaste.
Givet så har jag mina teorier vad som påverkade mig till att drömma en sån dröm, till exempel så har jag fortfarande en väska att packa till helgen. Sen har jag tänkt ovanligt mycket på den semester som jag planera att ha nästa år, del för att jag lyssnar på de böcker som fick mig att besluta om vart jag ska åka. När jag åker vill jag ha en så enkel pakning som bara är möjligt och det är säkert därför jag glömt resväskan i drömmen.

Jag får nog ta att packa väskan idag, bara så att drömmen inte går mig på nerverna och gör mig orolig. Sen är det bara att försöka spara pengar till resan, så mycket jag bara kan! Det kommer nog gå bra, det är ju trotts allt en present till mig själv.
Irland.
Jag har alltid velat åka till Storbritannien, men aldrig kommit dit, har varit rädd för att åka själv och det har aldrig blivit av att jag åkt med den som också vill dit, men det ska vi en dag. Ändå är det Irland jag åker till nästa år, det är Irland jag känner en dragning till. Jag kollar upp platser och orter som jag skulle vilja besöka och vad jag skulle jag skulle vilja göra där! Jag åker själv, vill åka själv, ser fram emot att faktiskt åka själv. Trots allt så är det något jag gör helt för min egen skuld och för att slippa fira det faktum att jag fyller 30 den vecka jag tänker vara borta, helst vill jag glömma det. Inte för att jag beklagar mig över att bli 30, det är andra faktorer som gör att jag vill glömma det för en stund. Det ska få bli en nystart, nej det är inte riktigt rätt ord, omstart, med det stämmer inte heller, det ska hjälpa mig att växa som människa med mera. Jag vill se Atlanten från Irlands kust och andas allt som skapat de spännade historier som skapat den Irlänska kulturen. Jag är en drömmare och då passar det väl att åka till ett land där många sagor och drömmar finns.


Allt gott,
Ellinor