Alla har vi små problem, eller rättare sagt problem som kan upplevas mer eller mindre obetydliga för andra men är väsentliga för just dig. Dessa problem är inte alltid något vi visar ut eller ens kan visas utåt, ibland syns det men ändå inte. Det är lätt att titta på mig och tänka att jag har problem med vikten, men ingen frågar sig varför jag har problem med vikten utan tar för givet att jag typer bara stoppar i mig pizza, hambugare, godis och läsk. Det är tyvärr långt ifrån sanningen, men det är så människor dömmer mig och det vet jag. Någon av dessa månniskor kanske avstår att dömma för att de ser, kanske är det en gynokolog eller en barnmorska, mitt problem är nämligen hormonellt. Och vad ser det det då på? Jo på hur jag är formad, att det mesta av min övervikt ligger på höfter och lår är talande med min hormonella problem.
Så var innebär detta hormonella problem?
Det är så många små saker, en av dem är något kvinnor tittar avundsjukt på mig för, jag har nästan aldrig mensturation. Jag känner många som skulle hurra för detta utfall, men för mig får det bara att mig att känna mig mindre kvinnlig och jag gör allt för att kompensera detta, ofta rätt omedvetet. Det kan verkar bisarrt att en röd vecka kan göra sån skillnad på hur man känner sig, men det gör det. Detta ledder mig till nästa problem som detta hormonella tillstånd sätter mig i. Jag är infretil. Ja, det kanske ni kunnat räknat ut med utebliven menstruation. Jag är alltså inte steril, mycket viktig skillnad, för rent teoretiskt så kan jag få egna barn vilket jag inte kunnat om jag vore steril.
Nu kanske ni undrar om jag kan få hjälp att skaffa barn?
Jo, det kan alla som har försökt i ett år, skillnaden för mig är att jag kan söka hjälp redan när jag överväger att skaffa barn och få hjälp. Till detta ställs då villkor, där är bland annat en viktgräns. Låter det hemskt? Det tycker jag inte, för även om man inte har mitt problem så ger övervikt en ökad risk för missfall generellt och kan orsaka andra komplikationer. Mitt problem sätter mig i en direkt ökad risk för missfall även om jag inte haft övervikt så viktgränsen är logisk, dessutom är eventuella hormoner som jag skulle behöva stoppa i mig säker bidragande till att öka vikten genom att öka aptiten.
Just det, detta hormonella problem ger en ökad aptit och det är lätt för andra att säga som inte är i min sits att äta mindre, och jag har försökt och det har resulterat i ett ohälsosamt jojo-bantande som har varit högst ofrivilligt. Dock är det inget som är lätt att få hjälp med och jag slutade banta för några år sedan och har bibehållit en stabil vikt, för mycket men inget upp och ner.
En vikt nergång skulle ge mig möjligheten att bli gravid på naturlig väg när jag väl vill bli det, men hur möjligt är det för mig att gå ner i vikt på egen hand? Det är något jag får ta ställning till när det är aktuellt.

Detta är alltså ett problem jag går med varje dag, det syns inte utanpå men känns mentalt och jag själv upplever det fysiskt. Jag tror och vet att det finns fler människor som har dessa dolda problem och jag anser att det är viktigt att prata om dem och därför har jag också valt att prata om mitt dolda problem som ett sätt att stödja och vissa att man inte är ensam med det. Ni som följer mig vet ju att jag har flera osynliga problem, bland annat min dyslexi som jag varit öppen med. Ofta är dessa problem ganska unika och symtom (om man kan kalla det de) framträder olika.

Så döm ingen människa, det finns mer bakom masken än vad som kan ses med blotta ögat.

Allt gott,
Ellinor

I allt jag gör finns det en form av bekräftelse på att jag går rätt väg. Det är ofta förvånade eftersom det är i saker som jag aldra minst trodde att jag skulle finna denna formen av bekräftelse. När jag tänker på är det i allt jag behöver inför framtiden som bekräftelsen finns i. Det senaste har detta funnits i kampandan, det vill säga behovet att förbättra och göra tydligt. Allt det dolda som kanske egentligen borde finnas med i mitt CV, men eftersom det inte är så många som kan agera referens inom dessa område så kan jag inte ta med det. Det kan jag tycka är synd, för det handlar ofta om sånt jag faktisk gillar att göra.
Men som sagt, det finns en bekräftelse i det och en dag så kommer jag att få nytta av det.

Allt gott,
Ellinor

Där är några bloggar som jag kollar in dagligen, någrar jag bara kollar in hos ibland. Extra roligt är det att läsa bloggar av människor man känner och just för tillfället så är en av dessa väldigt kryptisk. Detta tycker jag är extra roligt, så för att för tydliga så vet jag inte vad det är för hemligheter hon har, om det ens är hemligheter jag vill veta, men det ger ju rum för spekulationern. Vad är det egentligen hon skriver, vad står det mellan raderna och vad vill bilderna säga? Japp det är sånt jag tänker på när det blir lite hemlighetsfullt i en blogg jag läser ofta. Av erfarenhet vet jag nämligen att om man har goda nyheter vill man skricka ut det till världen och det är väldigt svårt att fokusera på andra saker. Detta leder då till att man skriver kortare inlägg, lägger upp bilder eller rent av inte alls bloggar för att man är rädd att försäga sig, detta till trotts att man kanske redan gjort det genom att inte skriva eller vara kortfattad.
Tyvärr har jag inga råd på hur man unviker en sån fälla, det går liksom inte att ungå, dessutom ska tilläggas att det inte är alla som är så uppmärksamma på nämda tecken, särskilt om man inte känner personen bakom texten.

Jag märker att jag är ??yrkesskadad?? (skolskadad), tolkningen av texten har blivit en del av min vardag på ett sätt så att jag inte märker det. Vanan att tolka texten, se till personen bakom, till motagaren och till vad där faktiskt står är nära på inristat peramanent i mig. Ja, jag antar att det visar på att jag i alla fall har lärt mig något under mina tre år på universitet.

Även jag är kryptisk, en hel del av det jag skriver kan bara förstås av dem som känner mig, eller som verkligen följer min blogg och läser mina inlägg och allt runt om dem. Det är mycket lite av det jag skriver som kan förstås enkelt, det är så jag vill ha det. Jag har ingen önskan att helt blotta mig på nätet och vid dem tillfällen då det finns risk för det så blir det mindre inlägg. Kanske lockar det färre till att faktiskt läsa detta, men jag skriver endast för min egen skuld och inte för andras. Om mina inlägg skulle ge någon något så är det endast en bonus, en underbar sån, men ändå bara en bonus. Så jag fortsätter var kryptisk. =)

Allt gott,
Ellinor

Så nära Gud men ändå så långt borta. Tankar kring liknelser med Gud och månen präglar denna kväll med fullmånen skinnande utanför. Alltid där, men syns inte alltid, som med Gud. Jag tröttnar nog aldrig på liknelserna som går att finna om Gud, när dem är slut så kan ju vetenskapen få en möjlighet att bevisa en existens. Där är gränslandet som människan ständigt befinner sig, varje sig man är troende eller inte har ingen betydelse.

I en annan del av gränslandet har vi alla minnen. Varmar mackor har ett stark musikminne för mig, extra tydligt blir det om någon av Whoopi Goldbergs filmer där hon spelar en nunnan, En värsting till syster, går på teve. Det är nämligen så att jag gick i kör som barn och när jag skulle gå in i tonåren så hade vi gjort en stor uppsättning av musikalen Africa Madonna och vi ville då göra något nytt och av någon anledning så snubbla vi över dessa filmerna och gör där efter en musikal av dem. Men till detta kom mycket tittande på filmerna och varma mackor hos vår körledare, vilket var fantastiskt roligt.

Jag går inte i kör just nu, tvivlar lite på att det finns så många körledare som skulle gör en sån sak som jag i alla fall upplever som rätt spotan och tillmötesgående. Hon bloggar för övrigt också, hennes blogg kan ni läsa på http://blogg.svenskakyrkan.se/duromoll/ där hon skriver om de upptåg hon har med sina körer och musiken i sitt liv.
Kanske ska jag våga mig på kör igen till hösten då jag förhoppningvis har lite mer tid över, vilket jag gärna vill. Kanske inte sjunger så bra men tondöv skulle jag nog inte säga att jag är, i vilket fall som helst så älskar jag att sjunga och gör det så mycket jag bara kan.

Från en form av musik till en annan så övar jag på min synt för att lära mig några fler låtar än endast Videvisan utan, favoriten som jag verkligen skulle vilja kunna spela är Betlehems stjärna eller som det flesta kallar den Gläns över sjö och strand. Det har alltid varit en favorit i juletid och hör trettondagen till, men det tar tid att lära sig. Jag är lång från en talang bland tangenterna, men jag kämpar med det och är delvis självlärd. Kanske kollar jag en dag upp om det går att ta pianolektioner som vuxen...

Allt gott,
Ellinor

Jag var och handlade idag, när jag stod där utan något direkt sug eller hunger och skulle välja vad jag skulle ha till fredagsmys blan chipspåsar och popcorn så slog det mig att där fanns en möjlighet. Så jag valde bort chipsen, kanske för hela året, kanske för resten av livet, till förmån för popcornen. Tro inte det blev en hälsosammare version av fredagsmys för den saken, det blev lite choklad med och en 1/2 liter Cola Life. Saken är ändå den att varje gång jag väljer att äta onyttigt så väljer jag bort en vanlig måltid, vilket inte gör den nyttigare, men ändå mindre ohälsosam eftersom jag inte stoppar i mig lika mycket extra kalorier. Dessutom så är det ju meningen att man ska njuta av maten och jag tenderar till att äta till påsen är slut om jag inte tänker mig för.
Det är faktiskt samma sak när jag dricker kaffe, om kaffet har svalnat så tycker jag inte det är gott längre men så länge jag har det framför mig så dricker jag, vilket innebär att jag grimasera mycket, vanligtvis så brukar jag gå å hela ut det då.

I alla fall så när jag gick hem från affären så funderar jag på vad jag längtade efter vid denna tiden förra året, då hade jag bott här, där jag bor nu i ungefär två månader. Kom fram till att jag längtade efter våren, för jag viste ju inte hur här såg ut på våren när jag nu flyttat till en ny stad med nya människor. Trotts allt man kan älska med våren så var det ljuset jag var mest nyficken på. Under vinter halvåret så skiner det ingen sol genom mitt köksfönster eller sovrumsfönster och jag hade kommit fram till att de inte låg i norrlägge (det hör inte till vanligheterna att man bygger hus så att det har helt norrlägge) och misstänkte alltså att jag borde ha kvällssol där till sommaren. Jag kan berätta att det hade jag och jag minns att jag njöt något kolossalt av det och önska att jag hade balkong på det hållet med. Ska ha balkong så rekomenderar jag att ha kvällssol eftersom den är särskilt svår att missa. Morgonsolen är också fantastisk, men för den krävs att man är en riktig morgonmänniska, vilket jag inte är.

Nu ser jag framemot att ta min examen vilket kräver hårt arbete, men jag tror nog att det ska gå om jag lägger min envishet på det. Har så många visioner också för framtiden, mestadels små, och en del drömmar, någrar av dem kanske rent av slår in! Det gäller att ta en dag i taget, bara sätta upp mål för dagen man faktiskt lever i. Kanske är det nycklen till framgång, kanske inte, men det är inget man vet förän man försöker.

Allt gott,
Ellinor

Ingen mer dryck och festen den är slut.
Här är jag, här är du, lite förvirrade och grå.
Fyrverkerier har lagt sig och tystnaden är tung.
Morgondagen verkar grå, inte alls som igår.
Det är nu dags för oss säga

Gott nytt år
Gott nytt år
Vi hoppas på fred och vänskap i detta år, när vi önskar varandra ett gott nytt år!

Allt gott,
Ellinor

Timmarna på detta gammla året börjar ta slut, runt om i världen är det redan nytt år sedan några timmar tillbaka. Själv har jag ätit trerätters och njutit av flera filmer på teven. Det är alltid mycket tankar och funderingar när det gamla året börjar ta slut och det är svårt att sortera sina tankar. Det har inte varit det bästa av år men inte det sämsta heller, men nästa år kan bara bli bättre. Jag har rätt höga förhoppningar om nästa år, det sista året jag är i tjugoårsåldern så jag bör nog ha höga förväntningar. Det är ändå med skräkcblandad förtjusning jag ser fram emot det nya året, med en medvetenhet om att allt kan hända. Allt som jag har i dag kan vara förändrat till i morgon!
Nu ska jag ta och njuta av året sista timmar framför en film.

GOTT SLUT OCH GOTT NYTT ÅR!!!!!

Allt gott,
Ellinor

Maten

Det är väl ingen som missat att morgondagen är den sista på detta året och för en del så innebär detta nyårslöften. Jag är själv inte den som avger några nyårslöften utan brukar nöja mig med mål för det kommande året. Mitt är att ta en kandidatexamen i teologi samt hitta ett spännade och utmanande jobb när jag väl gjort det. Det finns en massa delmål i detta som ska klaras av, men det ska gå. Jag vet att bland annat min kära mor har fler förhoppningar för mig, men hon har satt mållinjen vid min trettioårsdag, vilket ger lite mer än ett och ett halvt år. Jag tror på det där med att sätta upp realistiska mål, då är de betydligt lättare att nå även om man alltid bör sikta mot stjärnorna.

I media märks det att det är nytt år i antågande med antydningar mot nyårslöften, bantning, träning och sluta röka är centralt i reklamerna. Vi påminns om våra laster och i cirka en till tre månader kommer några av oss göra allt för att bli av med dem, med mer eller mindre lyckade eller misslyckade resultat.

Vad gör då att vi väljer just den förste januari för att försöka förbättra våran liv? Vi hade ju lika gärna kunnat välja vår födelsedag för att göra detta eller rent av den 6 juni eller 7 november. Varje dag ger en möjlighet till att leva bättre och vara en bättre människa oavsätt om denna förändring tar sin början den första januari eller någon annan dag på året. Jag tror att det är betydelsefullt att man minns detta för att man ska kunna lyckas med sitt mål, för även om gårdagen vart misslyckad och dagen känns tung så ligger möjligheten i morgondagen. Allt kan hända i morgon, hela din värld kan förändras, på ont och på gott. Tänk att det faktiskt kan handla om ett enda beslut, som att välja vad man ska göra resten av livet, vad man vill jobba med. Det kan verkar simpelt men vägen mellan A och B kan vara lång och enkel, lång och svår eller kort och enkel, kort och svår. Oavsett så blir det en livsförändring och under stunder finns tvekan där, ska verkligen vägen var så enkel? Ska den var så här svår? Frågorna slipper man inte undan när det är stunder av tvekan.

För mig har det varit av vikt att hålla fast i ett beslut jag tog julafton 2010, därför är det också viktigt att jag ger mig själv möjligheten att uppfylla mitt mål för nästa år. För i slut endan så handlar det om att vi ska ge oss själva möjligheten att vara dem vi är och vill vara, om det så handlar om att sluta röka, skaffa barn, gå ner i vikt eller bara gör en god handling varje dag.

Med detta vill jag önska alla lycka till med nästa åt och önska ett riktigt gott slut!

Allt gott,
Ellinor