Jag var och handlade idag, när jag stod där utan något direkt sug eller hunger och skulle välja vad jag skulle ha till fredagsmys blan chipspåsar och popcorn så slog det mig att där fanns en möjlighet. Så jag valde bort chipsen, kanske för hela året, kanske för resten av livet, till förmån för popcornen. Tro inte det blev en hälsosammare version av fredagsmys för den saken, det blev lite choklad med och en 1/2 liter Cola Life. Saken är ändå den att varje gång jag väljer att äta onyttigt så väljer jag bort en vanlig måltid, vilket inte gör den nyttigare, men ändå mindre ohälsosam eftersom jag inte stoppar i mig lika mycket extra kalorier. Dessutom så är det ju meningen att man ska njuta av maten och jag tenderar till att äta till påsen är slut om jag inte tänker mig för.
Det är faktiskt samma sak när jag dricker kaffe, om kaffet har svalnat så tycker jag inte det är gott längre men så länge jag har det framför mig så dricker jag, vilket innebär att jag grimasera mycket, vanligtvis så brukar jag gå å hela ut det då.

I alla fall så när jag gick hem från affären så funderar jag på vad jag längtade efter vid denna tiden förra året, då hade jag bott här, där jag bor nu i ungefär två månader. Kom fram till att jag längtade efter våren, för jag viste ju inte hur här såg ut på våren när jag nu flyttat till en ny stad med nya människor. Trotts allt man kan älska med våren så var det ljuset jag var mest nyficken på. Under vinter halvåret så skiner det ingen sol genom mitt köksfönster eller sovrumsfönster och jag hade kommit fram till att de inte låg i norrlägge (det hör inte till vanligheterna att man bygger hus så att det har helt norrlägge) och misstänkte alltså att jag borde ha kvällssol där till sommaren. Jag kan berätta att det hade jag och jag minns att jag njöt något kolossalt av det och önska att jag hade balkong på det hållet med. Ska ha balkong så rekomenderar jag att ha kvällssol eftersom den är särskilt svår att missa. Morgonsolen är också fantastisk, men för den krävs att man är en riktig morgonmänniska, vilket jag inte är.

Nu ser jag framemot att ta min examen vilket kräver hårt arbete, men jag tror nog att det ska gå om jag lägger min envishet på det. Har så många visioner också för framtiden, mestadels små, och en del drömmar, någrar av dem kanske rent av slår in! Det gäller att ta en dag i taget, bara sätta upp mål för dagen man faktiskt lever i. Kanske är det nycklen till framgång, kanske inte, men det är inget man vet förän man försöker.

Allt gott,
Ellinor

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vad var det som hände? Slutade jag blogga medvetet? För mer än fem år sedan började jag min andra tillsvidare anställing i mitt liv. Jag gick från att jobba 50-60% som "vikarie" till att jobba heltid med något helt nytt. Det var inte medvetet jag s...

Är det dags? Ska denna trettiotvå åriga singel gå på blindedate? Mycket möjligt, även om jag kan tycka att det låter desperat så är det bara ordet som gör det. Så vem vet vad som händer... Datea har inte alls varit min grej någonsin. Jag blir nervö...

Under eftermiddagen i går får jag ett sms. ?Är du hemma?? ?Jo? skickar jag tillbaks, lite för att jag vet vart en sån fråga leder. Spänt väntar jag på nästa sms. Efter en stund kommer det och givetvis är det en fråga om att komma och hälsa på en svän...

Jag ligger vaken. Jag borde sova, men det vill sig inte. Fundera och tänker. Tänker på hur jag ofrivilligt låter rädslor styra mitt liv. Rädd att bli sårad, rädd att såra. Det täcker väl egentligen allt vad rädslor bekommer. För visst är rädsla f...

Det finns så mycket jag skulle kunna skriva om. Så mycket som har hänt, men jag vill inte. Jag har det bra, jag lever och ha hälsan. Är det nog? Nej egentligen inte, men för tillfället räcker det. Det är det jag, och säker en del andra där ute, säger...