Vad var det som hände? Slutade jag blogga medvetet?

För mer än fem år sedan började jag min andra tillsvidare anställing i mitt liv. Jag gick från att jobba 50-60% som "vikarie" till att jobba heltid med något helt nytt. Det var inte medvetet jag slutade blogga, det bara blev så. Jobbet tog all min mentalla kraft och jag viste inte vad jag skulle skriva om när jag väl försökte. Nu jobbar jag inte längre, jag sa upp mig. Det funkade inte för mig längre, jag kände ofta att jag var på väg in i den där berömda väggen. 

Det var inget lätt beslut att lämna ekonomin som ett heltids arbete ge. Redan året innan jag sa upp mig så började jag titta på nya jobb, men hittade inte många jag var interserad av. Under 2023 rann ändå bägaren över och jag och min arbetsgivare va oens hur min arbetsbeskrivning skulle se ut! Jag tog kontakt med mitt fakcförbund och förklarade situationen, de höll med, men för mig hade bäggare fått i sig en droppe för mycket. 

Mitt i allt detta förlorade jag min älskade katt Pipen som jag haft i 13 år! 

Med flertal diskutioner med mitt fack hur jag lämpligen skulle gå vidare och mycket böner så kom jag fram till att det var dags att plocka upp studierna igen. Så den 13 oktober 2023 sa jag upp mig med tre månaders uppsägningstid och den 15 januari 2024 var jag officiellt tillbaka i skolbänken. Denna gången med bara ett mål i siktet, att ta en examen! Vägen dit är något snårig, men med lite positivt tänkande ska det nog gå!

Jag vet inte hur mycket jag kommer blogga framöver. En anledning till att jag skriver är för att det är bra för den metala hälsan att göra det, en annan är för att det är bra för mitt uppsattskrivande generellt att skriva. Att det blev just idag är för att jag kände att jag nått en vändpunkt i livet, kommit ur en funk som jag inte ens visste att jag befann mig i! Mitt hem har tagit "skada" av att jag befunnit mig i en funk. Jag har aldrig varit noga med städning, men det har inte varit så illa som de senaste fem åren, jag orkade inte ta tag i det. Det var "det gör jag sen" över hela mitt liv och när "sen" kom var det väldigt överväldigande för att ta tag i, jag gjorde de små sakerna, men hade ambitioner för mer som jag inte orkade. 

Den här helgen hände något, jag orkade göra mer. Det var inte längre förmycket att springa några runder till bilen med saker som skulle till tippen, jag orkade! Så igår var jag ock slängde sådan som jag skulle ha slängt för länge sedan och idag städa jag nästan ett helt rum hemma! Ja, jag är inte klar än, har mycket kvar, men små segrar är så otroligt mycket värda och ska inte underskattas!

Jag väljer att ta ett steg i taget och fira varje seger längst vägen, både i skolan och privat.

Allt gott,

Ellinor