Alla har vi små problem, eller rättare sagt problem som kan upplevas mer eller mindre obetydliga för andra men är väsentliga för just dig. Dessa problem är inte alltid något vi visar ut eller ens kan visas utåt, ibland syns det men ändå inte. Det är lätt att titta på mig och tänka att jag har problem med vikten, men ingen frågar sig varför jag har problem med vikten utan tar för givet att jag typer bara stoppar i mig pizza, hambugare, godis och läsk. Det är tyvärr långt ifrån sanningen, men det är så människor dömmer mig och det vet jag. Någon av dessa månniskor kanske avstår att dömma för att de ser, kanske är det en gynokolog eller en barnmorska, mitt problem är nämligen hormonellt. Och vad ser det det då på? Jo på hur jag är formad, att det mesta av min övervikt ligger på höfter och lår är talande med min hormonella problem.
Så var innebär detta hormonella problem?
Det är så många små saker, en av dem är något kvinnor tittar avundsjukt på mig för, jag har nästan aldrig mensturation. Jag känner många som skulle hurra för detta utfall, men för mig får det bara att mig att känna mig mindre kvinnlig och jag gör allt för att kompensera detta, ofta rätt omedvetet. Det kan verkar bisarrt att en röd vecka kan göra sån skillnad på hur man känner sig, men det gör det. Detta ledder mig till nästa problem som detta hormonella tillstånd sätter mig i. Jag är infretil. Ja, det kanske ni kunnat räknat ut med utebliven menstruation. Jag är alltså inte steril, mycket viktig skillnad, för rent teoretiskt så kan jag få egna barn vilket jag inte kunnat om jag vore steril.
Nu kanske ni undrar om jag kan få hjälp att skaffa barn?
Jo, det kan alla som har försökt i ett år, skillnaden för mig är att jag kan söka hjälp redan när jag överväger att skaffa barn och få hjälp. Till detta ställs då villkor, där är bland annat en viktgräns. Låter det hemskt? Det tycker jag inte, för även om man inte har mitt problem så ger övervikt en ökad risk för missfall generellt och kan orsaka andra komplikationer. Mitt problem sätter mig i en direkt ökad risk för missfall även om jag inte haft övervikt så viktgränsen är logisk, dessutom är eventuella hormoner som jag skulle behöva stoppa i mig säker bidragande till att öka vikten genom att öka aptiten.
Just det, detta hormonella problem ger en ökad aptit och det är lätt för andra att säga som inte är i min sits att äta mindre, och jag har försökt och det har resulterat i ett ohälsosamt jojo-bantande som har varit högst ofrivilligt. Dock är det inget som är lätt att få hjälp med och jag slutade banta för några år sedan och har bibehållit en stabil vikt, för mycket men inget upp och ner.
En vikt nergång skulle ge mig möjligheten att bli gravid på naturlig väg när jag väl vill bli det, men hur möjligt är det för mig att gå ner i vikt på egen hand? Det är något jag får ta ställning till när det är aktuellt.

Detta är alltså ett problem jag går med varje dag, det syns inte utanpå men känns mentalt och jag själv upplever det fysiskt. Jag tror och vet att det finns fler människor som har dessa dolda problem och jag anser att det är viktigt att prata om dem och därför har jag också valt att prata om mitt dolda problem som ett sätt att stödja och vissa att man inte är ensam med det. Ni som följer mig vet ju att jag har flera osynliga problem, bland annat min dyslexi som jag varit öppen med. Ofta är dessa problem ganska unika och symtom (om man kan kalla det de) framträder olika.

Så döm ingen människa, det finns mer bakom masken än vad som kan ses med blotta ögat.

Allt gott,
Ellinor

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vad var det som hände? Slutade jag blogga medvetet? För mer än fem år sedan började jag min andra tillsvidare anställing i mitt liv. Jag gick från att jobba 50-60% som "vikarie" till att jobba heltid med något helt nytt. Det var inte medvetet jag s...

Är det dags? Ska denna trettiotvå åriga singel gå på blindedate? Mycket möjligt, även om jag kan tycka att det låter desperat så är det bara ordet som gör det. Så vem vet vad som händer... Datea har inte alls varit min grej någonsin. Jag blir nervö...

Under eftermiddagen i går får jag ett sms. ?Är du hemma?? ?Jo? skickar jag tillbaks, lite för att jag vet vart en sån fråga leder. Spänt väntar jag på nästa sms. Efter en stund kommer det och givetvis är det en fråga om att komma och hälsa på en svän...

Jag ligger vaken. Jag borde sova, men det vill sig inte. Fundera och tänker. Tänker på hur jag ofrivilligt låter rädslor styra mitt liv. Rädd att bli sårad, rädd att såra. Det täcker väl egentligen allt vad rädslor bekommer. För visst är rädsla f...

Det finns så mycket jag skulle kunna skriva om. Så mycket som har hänt, men jag vill inte. Jag har det bra, jag lever och ha hälsan. Är det nog? Nej egentligen inte, men för tillfället räcker det. Det är det jag, och säker en del andra där ute, säger...