I år har verkligen blivit mycket julpyssel, så roligt! Två av fem julklappar är färdiga, var av fyra ska vara hemmagjorda. Har bakat lite med, experimenterat som jag gör. Det innebär att jag ändrar på recepten så smaken blir mer som jag vill ha den till jul. Fick goda nyheter idag med, tentan jag gjorde (som jag gjort sååå många gånger) för cirka två å halv vecka sedan är godkänd, äntligen! Fast jag har lite svårt att förstå det, men det innebär att det blir en till termin på universitet.
Lite bilder på vad jag gjort.

Allt gott,
Ellinor

Sa att jag gillar att pyssla så jag tänkte dela med mig av lite pysselbilder!

Några av bilderna har ni kanske sett för, men det är sånt här jag håller på med när jag får tid över!

Allt gott,
Ellinor

Ja, jag har inte så mycket jag behöver göra inför julen. Mestadels så firar jag julen hos någon och skulle jag fira själv så köper jag bara det jag tycker om och då ärdet inte mycket ändå. I år firar jag julen hos mamma, så det är bara att komma ditt med sitt bästa humör och hjälpa med allt på julafton.
Trotts detta så finns där saker jag ändå gör, skickar julkort och bakar. Julkorten skickade jag faktiskt i går och i år är det enkla recept för julbaket, behöver ju inte mer än att bjuda på när jag får advents besök (man bör bjuda på något, annars kan de ta julen med sig när de går i advent, -> skrock). Det blir lite lussebullar, kanske pepparkakor och olika kladdkakor. Ja, jag får se vad det blir.
Sen en del julpyssel på det.

Allt gott,
Ellinor

Krans av julgranskulor som jag gjort i år!

Har gått igenom en svart dag, för mig räknat då, igår. Det är de dagarna inget, ja, verkligen inget blir gjort. Det är inget som intressera och man äter bara för att man måste. Tro aldrig att det är fel att ha en sådan dag eller flera sådana dagar, det är faktiskt helt okej. Jag bad till Gud om att jag ville att det svarta skulle försvinna och att jag skulle känna glädje igen, när jag vaknade i morses fanns viljan där igen och motivationen att kämpa vidare med alla dessa hemska "måsten" som jag måste ta mig förbi för att nå stjärnorna.

Ibland förundras jag över hur jag faktiskt kan få perspektiv på saker när jag har mina mörka stunder, det är som om jag tar ett steg tillbaka och ser varför jag är där. Igår var "uppenbarelsen" att jag fortsatte gå mot en väg utan att fatta att det är en väg och att jag måste sätt ditt en dörr för att ta mig förbi. Det är ytterligare ett sätt att beskriva dyslexin, den dörren som finns där naturligt för andra måste jag, och kan jag tänka mig flera andra, med dyslexi själv sätta ditt, bygga upp.

För att bara nudda vid vad som orsaka denna svarta dag så kan jag helt enkelt säga att ett problem sällan kommer ensamt, samt att det inte finns något ont som inte har något gott med sig. Ja, det uppstudd ett problem som orsakar ett annat, men helt ärligt så finns det positiva saker med det med, men det kommer jag inte gå in på.

Nu ser jag fram emot att fira första advent med min familj och i min barndoms församling. Advent är min favorit tid på året, full av förväntan, ljus och glädje! Det är ett nytt kyrkår och en möjlighet att gå vidare och lämna det gamla bakom sig.

Allt gott,
Ellinor

Spegling över min svarta dag i bön.

Snart är det dags!

I morgon är det dags igen, jag tro det var för åttonde gången. Jag ska gör tentan Filosofiska och etiska perspektiv på religion med börja klockan 09:00 i morgon och trotts alla gånger jag har gjort den så är jag shit nervös. Magen har bråkat med mig i två dagar och nu är jag lätt illamånde av all nervösitet. Det positiv är att det faktiskt brukar gå bra när jag är närvös. Jag har mina anteckningar sprida över mitt matrumsbord och letar mellan dem efter olika information jag känner mig osäker på, skriver rent anteckningar och gör massa mind-maps. Orolig och nervös är orden, men jag tror verkligen jag klara det, så det är bara den där finputsningen som jag försöker få in nu.

Det är många böner som har betts under veckan av mig och fler lär det bli, brukar be mycket när jag sitter med salstentor, det bara blir så. Psalmen är ju med på ett hörn också.

Allt gott,
Ellinor

Det har gått lite mer än ett år sedan jag fick ett nej att bli prästkandidat för Lunds stift, men i ärlighetens namn så känner jag mig som en vinnare i dag. Varför? Det enkla svaret är för att jag inte gett upp. Jag fortsatte läsa, trotts att min motivation för att göra det sviktat och jag förblev medlem i Svenska Kyrkan (har hört om dem som gått ur faktiskt). Det som var ett nej blev en möjlighet för mig att utvecklas som person och verkligen fördjupa mig i varför jag valt (om jag nu har någon fri vilja) den väg jag valt. På så sätt har detta året blivit väldigt givande, men det har varit långt ifrån en dans på rosor.

Om jag idag skulle bedömma vad som är värst i efterhand så är det den utanförskapen från vännerna som fakiskt blivit antagna. Jag gör ingen pratik, jag går inte PA och jag har inte något av de andra krav på mig som jag skulle haft i en sån situation. Det blir en stor ensamhetskänsla som är svår att göra något åt efter som jag befinner mig i ett limbo. Längs vägen under detta året har jag valt att inte välja bort min dröm som att en dag bli präst och då måste jag finna mig i att befinna mig i detta limbot. Det finns inget egentligt svar vad som händer om ungefär fyra år då jag söker igen, hur blir det med pratiker, "pastis" och allt annat? Tuta och kör, hoppas på det bästa, det är allt jag kan göra.

Men jag ser mig ändå som lyckosam eftersom jag har så många människor i min omgivning, både i familjen, bland vännerna i skolan och bland dem i kyrkan som stöttar mig i mitt beslut att gå vidare på samma linje. Jag är tacksam för varje ögonblick som det säger att de tror på mitt val och jag vill att de ska veta att det är ömsesidigt! Som sagt så är detta en möjlighet för så mycket, nu kanske jag rent av kommer ha språket ändå! Jag har betsämt mig för att jag ska göra ett studieuppehåll och se om jag kan få ett jobb som något annat i Svenska Kyrkan i ett par år och på så sätt få pröva något nytt.

Så nej, det är inte lätt att leva med att blivit neckad tillträdde till sin dröm, men det går att ta sig igenom det och förhoppningsvis kommer man ut på andra sidan som en bättre och starkare människa.

Allt gott,
Ellinor
med drömmen i behåll

Denna dagen har varit långt ifrån perfekt, inte för att någon dag är perfekt. Jag var inte alls pigg när jag steg upp och dessutom var jag lite sen, på detta så kommer tåget försent och där var ett byte från tåg till buss. Så jag blev ännu mer sen än vad jag brukar.
Hela dagen är inte nattsvart, jag har vartit ganska produktiv för att ha en dålig dag. Men döm om min förvåning när jag kommer in i klassrummet och det inte är den läraren jag skulle ha, utan en jag haft när jag börja, ovan på det kom hon ihåg mig! Som det kan gå alltså. Än vet jag ju inte om det är till min fördel eller nackdel, det får tiden avgöra och jag spektulera i. Det blir antagligen väldigt filosofiskt. Nä, jag får tänka på det ett tag till.

Allt gott,
Ellinor

Gamla men sanna ord, jag har äntligen kommit igång ordentligt med det som jag behöver göra. Det är inget lätt men jag måste ta itu med det! Även om det rätt många dagar känns som en enda lång uppförsbake så är det egentligen en riktig berg och dalbana. Alla som åkt en sån vet att det går lite långsammare upp, men det är så värt det när det väl går ner igen! Det lättar lite när man träffar vänner och deras underbart härliga ungar! Idag var det J och hennes son L som jag träffade för lite prat och mycket lek, en liten avsatts i uppförsbaken!
Givetvis har jag varit hemma hos pappa idag med, han bjöd på fantasktisk god gulachsoppa! Och som vanligt så prata vi om allt mellan himmel och jord.

Allt gott,
Ellinor