Kanske ett märkligt ämne så här på midsommarafton, men vad passar egentligen bättre? Det är en gåva att kunna känna lycka och glädje, och nu kanske ni tycker jag är knäpp, smärta och sorg. Jag kan inte tänka mig ett liv utan det. Om det är genuit mänskligt, det vet jag inte. Allt jag vet är att det sättet människor känner det är vad som gör att hon skapar regler att leva efter. Det är en grundsten för människans moral och hennes etik. Det är vad som gör en arg när plikten att tala sanning gör att man inte kan skydda en vän, eller när tussentals liv offras för miljontals. Är det överhuvudettaget rättvist?
Vår känsla för att det ska vara rättvis är präglade i våran liv. Ändå lever ett fåtal med mat, rent vatten och tak över huvudet, och massor lever i svält, avsaknad av rent vatten och utan tak över huvudet. Vi behöver inte ta oss mer än till närmaste storstad, knappt ens det för att se att det finns. När vi ser det i vår närhet så blir vi ofta handlingsförlamade, det är lättare att hjälpa långt borta, för vilken brist är det då inte i vårt nära samhälle när vi ser detta? Vi vet att det inte är perfekt, men den sprickan gör oss skräckslagna, det kunde ju vara du eller jag!
Det kallas medmänsklighet, när vi kan sätt in oss i en annan människas situation. Om det är något som gör oss till människor så är det vår förmåga att ta hand om varandra, trotts det gör vi det inte. Vi behöver analysera detta draget hos oss själv.

Allt gott,
Ellinor

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vad var det som hände? Slutade jag blogga medvetet? För mer än fem år sedan började jag min andra tillsvidare anställing i mitt liv. Jag gick från att jobba 50-60% som "vikarie" till att jobba heltid med något helt nytt. Det var inte medvetet jag s...

Är det dags? Ska denna trettiotvå åriga singel gå på blindedate? Mycket möjligt, även om jag kan tycka att det låter desperat så är det bara ordet som gör det. Så vem vet vad som händer... Datea har inte alls varit min grej någonsin. Jag blir nervö...

Under eftermiddagen i går får jag ett sms. ?Är du hemma?? ?Jo? skickar jag tillbaks, lite för att jag vet vart en sån fråga leder. Spänt väntar jag på nästa sms. Efter en stund kommer det och givetvis är det en fråga om att komma och hälsa på en svän...

Jag ligger vaken. Jag borde sova, men det vill sig inte. Fundera och tänker. Tänker på hur jag ofrivilligt låter rädslor styra mitt liv. Rädd att bli sårad, rädd att såra. Det täcker väl egentligen allt vad rädslor bekommer. För visst är rädsla f...

Det finns så mycket jag skulle kunna skriva om. Så mycket som har hänt, men jag vill inte. Jag har det bra, jag lever och ha hälsan. Är det nog? Nej egentligen inte, men för tillfället räcker det. Det är det jag, och säker en del andra där ute, säger...