Söndagens tema är att inte döma, mer komplicerat än så är svårt att få det. Kan vi låta bli att döma varandra, är det inte något vi gör hela tiden? Detta ständiga dömande, det gäller allt från vilka kläder människor bär till hur vi fostrar våran barn, det så enkelt att se flisan i sin broders (och systers) öga och bortse från bjälke i ens eget öga. Är det inte självklart? Måste man inte alltid börja med sig själv? I'm starting with the man in the mirror. I'm asking him to change his ways.
Jag börjar med mig, jag väljer att älska mig och detta leder mig vidare att älska min nästa. Sann kärlek dömer inte, den är vilkorlös. Den ger mer än vad den tar och därför utgör den också motsatsen till att döma. Att älska.

Allt gott,
Ellinor