Dagen känns rätt mörk och trist just nu. Julens alla glädje ämne är slut och jag personligen kämpar på med skolan, vilken känns extremt jobbig just nu. Det är då dagar som denna, där solen sticker fram och man ska träffa en vän som håller en uppe och ger lite ljus åt det gråa som gärna är så överväldigande.
Dyslexin är en jobbig del av mitt liv, den dra ofta ner mig, får mig att känna mig dum och otillräklig. Tyvärr är inte samhället förberett på att möta oss som har någon form av inlärnings hinder. Jag vill inte kalla det svårighet, för vi hat inte svårt att lära oss, vi kan bara inte lära oss på det "normala" sättet, det sätt som är vanligast. Visst finns där mycket hjälp att få, som till exempel ljudböcker, men föga hjälper dessa när man ska skriva uppsatser med fotnoter och allt! Om jag lär mig som bäst när jag upplever så finns det ingen direkt enkelt sätt att refera till denna upplevelse i en uppsats, tyvärr!
Men ljus punkterna i allt detta är vänner och familj som stöttar och stödjer en i det man vill, helt enkelt att man har människor som tror på en. Det gör det hela lite enklare att bära.

Nu ska jag strax träffa en så ljuspunkt i mitt liv. Jag tackar Gud varje dag att jag har er!

Allt gott,
Ellinor

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vad var det som hände? Slutade jag blogga medvetet? För mer än fem år sedan började jag min andra tillsvidare anställing i mitt liv. Jag gick från att jobba 50-60% som "vikarie" till att jobba heltid med något helt nytt. Det var inte medvetet jag s...

Är det dags? Ska denna trettiotvå åriga singel gå på blindedate? Mycket möjligt, även om jag kan tycka att det låter desperat så är det bara ordet som gör det. Så vem vet vad som händer... Datea har inte alls varit min grej någonsin. Jag blir nervö...

Under eftermiddagen i går får jag ett sms. ?Är du hemma?? ?Jo? skickar jag tillbaks, lite för att jag vet vart en sån fråga leder. Spänt väntar jag på nästa sms. Efter en stund kommer det och givetvis är det en fråga om att komma och hälsa på en svän...

Jag ligger vaken. Jag borde sova, men det vill sig inte. Fundera och tänker. Tänker på hur jag ofrivilligt låter rädslor styra mitt liv. Rädd att bli sårad, rädd att såra. Det täcker väl egentligen allt vad rädslor bekommer. För visst är rädsla f...

Det finns så mycket jag skulle kunna skriva om. Så mycket som har hänt, men jag vill inte. Jag har det bra, jag lever och ha hälsan. Är det nog? Nej egentligen inte, men för tillfället räcker det. Det är det jag, och säker en del andra där ute, säger...