För inte så fasligt länge sedan så inträffade något som skade om hela världen, världen förhänge sprack och vi blev klart medvetna om vad vi som människor kan göra mot varandra och mot vår jord. Det har inte ens hunnit gå en hel mansålder sen dessa händelserna, överlevande av dem berättrar fortfarande om det, försöket till massutrotning av människor i brist i tro på mångfald. Om detta måste vi berätta, vi får inte vara tysta för detta stycke historia som skrevs då får inte hända igen, märker vi det så måste vi förhindra att det händer.

Förbjud inte människor att vara de människor de är, religionsfrihet är ett måste och det faktum att religionen är personlig, hur den än ser ut så måste varje människa känna att deras tro är värdefull som den är. Förbjud inte någons sexuella läggning, den smittar inte, den sexuella läggningen påverkas inte av vilka man ha omkring sig, låt människor få vara de männsikor de är födda till att vara. Världen kommer bli bättre om vi acceptera varandra som människor, varken mer eller mindre. Ingen hudfärg, ingen tro eller religion och inte heller någons läggning gör någon till mindre människa än någon annan!

Det gör ont att minnas hur många som fick offra livet till ingen nytta, men det är ett måste. Vi måste minnas! Vi pratar inte längre om händelser som påverkar hela den kända världen utan händelser som påverkar hela världen. Jag vill minnas, dessa männsikor har ett värde, som är samma som mitt, och de får inte hänt i onödan! Likt när pyraminderna skulle byggas så offrades människoliv, men det lämna ett ståtligt bygge efter sig som inte är att föringa. Förintelsen lämnade inte detta synliga märke efter sig, dess märke är osynligt och det är därför upp till oss att berätta och minnas, vi får inte förnecka det. Det vore så enkelt att glömma, glömma det som inte lämna sitt tydliga märke. Med den typen av glömska så öppnas möjligheten upp till att det händer igen, det som inte får hända, det som aldrig borde hänt.

Jag väljer att minnas, jag väljer att inte glömma, jag väljer att berätta.

Allt gott,
Ellinor