Sitter och skriver en sammanfattning av min klasskamrat essä, tydligen är det jag som opponet som ska göra detta. Det är inte det lättaste. Positivt för responenten är att den kommer lägga märke till saker som de glömt eller upplevt sig klara när de skrev. För vara helt ärlig så fastnar man i en box när man skriver essä, det är jätte svårt att få perspektiv på sin egen essä när man är i skapande, först efter man har fått distans till den som man ser dessa luckor i sin egen text. Ännu ovanligare är det att man skriver färdigt en essä flera veckor före deadline så att man kan få den distansen, jag är säker på att det finns någon där ute som gör det, men jag tro inte det är vanligt.
Hela min dag kommer att gå åt att titta igenom alla min klasskamraters essäer, det är tydligen god ton att göra detta. Så det blir en del, totalt handlar det om runt hundra sidor i olika ämnen som berör kyrkotraditioner på ett eller ett annat sätt. Vissa av dem är intressanta, andra hade jag klara mig utan, inget illa ment, men jag kan inte tycka om allt. Fast det är klart de allra flesta vill väl fängsla sin läsare med vad just de har skrivit.
Jag läser igenom essän som jag ska oppenera mot flera gånger, vill vara nogrann med denna uppgiften jag har som opponent, om inte annat så vill jag inte ge felaktig kritik.
Nej, nu får jag ta och fortsätta hur roligt det än är att skriva här.

Allt gott,
Ellinor