Det är bra att låta ilska och tårar att lägga sig innan man agerar. Dock så ska man inte vänta för länge, för i ärlighetens namn så är lite ilska bra att ha. Min dag började det dåligt igår, jag klämde mitt ena finger på grund av slarv i mina morgon rutiner, vänster hand med, vilket är den handen jag håller stickningen i när jag stickar.
Trotts att jag inte var, eller är riktigt frisk, så bestämde jag mig för att gå på det där eftermiddagsmötet år jobb som skulle ge en intro. Dels så handlar det om pengar och dels om informationen, vilken var viktig, fast all information var inte perfekt. Men när jag gick så tog jag och kolla brevlådan eftersom jag inte orkat göra det under måndagen (jag bor tre trappor upp, utan hiss med brevlådan vid ingången) och där låg ett kuvert med väldigt dåliga nyheter, rent ekonomiskt. Det går inte att veta vad en stabil ekonomi betyder för allt annat ska fungerar för än man befinner sig i en sån situation där det inte längre gör det. Helt förgörande.
Pengar borde inte betyda så mycket, men faktum är att det gör det. Pengar gör inte en lycklig, det är sant, men det gör det bra mycket enklare, särskilt om man lever ensam som jag gör. Några drömmar kan de uppfylla.
I alla fall, så när jag kom hem i går så läste jag igenom papperna mer noggrant på väg upp för trappan, hälsade på granen, låste upp och gick in i min lägenhet. Jag hann knappt hänga av mig innan jag började storböla. Jag grät som ett lite barn som slagit sig, och allt kom fram som jag känner mig ledsen för. Det gick inte att undvika, ensamheten jag känner från och till blev överväldigande, krossade drömmar och förhoppningar letade sig fram till ytan, sånt jag vanligt viss kan undertrycka med en stor dos av hopp! Det var nära på känslan som om hoppet slitits ifrån mig, en mycket smärtsam upplevelse. Hastiga tankar om att avsluta allt spann förbi i mitt huvud, men som den förnuftiga människan jag är så insåg jag i samma stund som dessa spöken dök upp att det inte skulle lösa något, utan orsaka fler problem för människor jag älskar och som älskar mig. Poängen är att de fanns där, precis som det gör hos många andra människor dagligen. Det är en del av den totala hopplösheten, som någon släcker ens sista ljus i det mörka rum man redan befinner sig i!
Den rationella sidan av mig insåg att jag behövde prata med någon, och jag gick igenom alla i mitt huvud. Så här nära jul så är det inte värt att ringa varken mamma eller pappa, där är pengar ett stort bekymmer som det är. Dessutom ville jag inte ha påfyllning av ilskan, det vet jag att mamma, och mina yngsta systra skulle ge mig och dessutom skulle de ta på sig mina problem som sina egna och känna skuld och frustration över att de inte kan hjälpa mig och det ville jag inte. Istället så ringer jag min äldsta stora syster, hon och jag är nog mer lika än någon av oss vill erkänna. Hade ändå tänkt ringa henne efter som jag vill höra hur hade det efter ha gått igenom en stor ryggoperation (14 stygn i ryggen). Hon svarade inte, så jag satte på en feel-good-film (White Christmas) och la mig i soffan för att slö titta, det slutar med att jag somnar halvvägs genom filmen och en stund innan det är slut ringer syrran upp. Hon mådde förvånatsvärt bra och hennes återhämtning ser ljus ut och det var helt underbart att höra hur positiv hon var. När hon väl berättat allt det så våga jag ta upp mina problem och som jag hoppas så var hon saklig, tyckte det var lite konstigt och gav goda råd utan att belasta sig med mina bekymmer (i alla fall vad jag märkte, hon verkar ha en otrolig förmåga att bara kunna lyssna på andra och sen kunna skjuta det åt sidan). Efter det samtalet så var det som jag fått lite hopp och mådde lite bättre. Det gjorde inte att mina bekymmer försvann, men jag var inte längre handlingsförlamad utan följde hennes råd idag. Så nu har jag suttit och finputsat på ett vidare agerande utifrån syrrans råd. Jag längtar åndå till den dag då jag inte hela tiden måste slås för att ta mig fram, kommer den dagen någonsin komma?
Mitt i allt detta kaos som jag känner så kommer Bon Jovis Living on payer upp i huvudet och jag funderar på att det faktiskt inte finns så många låtar om de som lever sitt liv ensamt som jag. Faktum är att den är enda jag kommer på är Till dom ensamma med Mauro Scocco. Jag bär allt mitt själv, det är bara en bråkdel som jag faktiskt kan dela med min familj och vänner. Ibland så hjälper det att skriva ner det här, det kan ta bort lite av den tyngd man bär och ge perspektiv. Det är väl det som är grejen, att få perspektiv genom att berätta för ofta har man själv lösningen på problemen själv.
Allt det en människa går igenom formar henne, men hon har också del i detta skapande som det innebär. Jag för min del tänker inte bli en pestimism, jag tänker fortsätta vara den ljusa positva människan jag är för det är en del av min tro att det hjälper andra om jag bara är det, att det kan ge lite ljusning i någon annans liv, för det är all smärta värt det.

Än en gång slutar året
Allt förändras men ändå ingenting alls
Jag har slutat att visa
Står här nöjd kvar med gråten i min hals
(Shirley Clamp, Åter ingen blir det kalt )


Allt gott,
Ellinor

Jag är så irriterad och förbanad just nu att jag bara vill skrika högt! Dock har jag inte möjlighet att gå in på detaljerna än! Kommer nog sen.

/Ellinor

Om inget annat säger att jag inte är en morgonmänniska så gör den dunderförkylning jag ådragit mig det. Feber, snuva (vilket antagligen måste benämnas som värst i detta sjukdomsfall) och idag kom hostan med. Helt ärligt så känner mig som en gnällig kille, jag vill liksom hela tiden självömkan och säga att jag är döende. Till mitt försvar så är jag faktiskt inte sjuk särskilt ofta, ännu mer sällan med feber, så jag tycker nog lite gnällande är befogat! Dessutom så kastade denna förkylning sig bara rätt över mig utan att jag visste vad som skett.
Clementiner, te och villa blir huvudreceptet för botning av sjukdom. Ja, och en del självömkan, för visste är det i alla fall lite synd om mig?

Allt gott,
Ellinor

Dagen började bra, vågen visade 2 hg mindre och tro det eller men det gjorde mig överlycklig. En bra start med andra ord! Var tvungen att stiga upp på morgon, vilket aldrig har varit en favoritsyssla (det är ju så varmt å gött i sängen min), för att ge mig i väg till Hässleholm för förflyttningsteknik. Den var förvånatsvärt givande och för ovanlighetensskuld lärde jag mig massor av nytt, vilket inte vill säga lite med tanke på hur många gånger jag har varit på olika typer av sådana utbildningar nu, både som tillsvidareanställd och som vikarie. Så det var faktiskt roligt och givande.
Sen har det mest varit en slappdag, kaffe, ljudbok och stickning med andra ord. Jag har blivit lite tokig i flätstickning efter som poletten föll ner här om dagen och jag viste hur jag skulle göra (det efter har prövat mig fram många gånger), vilken salig känsla det vart!

Vi ta väl gårdagen med, jag skrev inget då. Jag var på gruppintervju för vikare i Helsingborgs stad vilket var väldigt intressant. Har svårt att hitta bättre ord för det och jag kan ju inte låta bli att lägga märke till hur olika städer jobbar. Tyvärr så inser nog ingen arbetsgivare vilken förmån det är att faktiskt anställa en som "sätt sig om" som jag nu gjort, jag hade en arbetskamrat i Jönköping som också gjort det och hon var otroligt givande att jobba med. Hon är givande som privatperson också, jag bruka träffa henne när jag befinner mig där. Jag säger egentligen att det finns en helhög med människor som har vad man skulle kalla 'dold' kunskap, kunskap som inte riktigt går att sätta fingret på. Jag tro jag lyckas lyfta fram de lilla av det som jag har i går. Så nu ska bara sista papperna in till Helsingborg innan de erbjuder mig något och för mig hänger det faktiskt på lönen. För som sjukgymnasten sa så arbetar vi ju inte för arbetes skuld utan för att få en bättre fritid (därför är det lönt att göra sitt bästa för att minimera arbetsskadorna) och pengar är en del av det även om jag anser att en del av mitt jobb är givande på andra sätt med, men det ger en trevlig arbetstid. Jag har en måttstock för vad jag vill ha i timmen, men helt på lönen hänger det inte även om det är en avgörande faktor som sagt. I slutendan har det betydelse för vilken typ av arbetsplats jag hamlar på också, jag har insett att det inte hjälper att vara ödmjuk, det har jag inget för som arbetstagare (innebär inte att jag inte kan vara det i min yrkesroll gentemot "kunderna").

Så så ser livet ut för tillfället. Vet inte riktigt på vad jag hoppas på, går ditt magkänslan styr mig i stunden och hoppas på att det är rätt. Det är väl inte mycket mer jag kan göra.

Allt gott,
Ellinor

Jag har haft tre helt fantastiskt roliga dagar med skådespelande för barn i olika åldra i ett julspel. Om jag haft en drömroll så kan jag ärligt säga att jag nu fått spela den i tre dagar. Tänk att ta en roll som är lite av dig och mer där till. Det är skit roligt att få glömma att man bör passa in och bara gå all in! Jag gjorde ena dagen värre än andra i med tanke i hur gör jag den rollen mest rättvisa. Roligt har det varit.
I morgon ska jag på ny arbetsintervju i Helsingborg och de ringde för andra gången för att bekräfta. Jag hade faktiskt funderat på att ställa in eftersom jag inte fått ordning på alla papper när de ringde idag. Är man eftertraktad då? Känns så i alla fall så jag ska dit i morgon!
Dessutom så känns det som jag har livet på en räls fast än jag är utan en tillsvidare anställning. Livet är bra just nu, känner mig lyckosam (trots att jag vet att det är ett perspektiv)! Vi får väl se om där är mer som kan gå rätt, jag hoppas ju det!

Tusen kramar,
Ellinor

Bilder på utvecklingen av min karaktär. Och från vår scen med.

Jag har det stora nöjet att vara med i årets julspel för förskoleklasserna som kyrkan arrangera. Hur jag är som skådis återstår att se, kanske är det en oanad talang.
Familjen som glömde julen heter pjäsen där Kalle Anka ställs mot Julevangeliet och utan att säga för mycket så kan jag säga att rätt val görs! Det ska i alla fall bli jätteroligt, trots att vi inte repat mer än en gång!
Vi hade finbesök i Perstorp i dag efter som biskopen var här för att hålla mässan i vilken vi tog emot vår kyrkoherde som kontraktsprost! Jätte roligt. Fick några bra bilder på kameran och på mobilen. Ställde en alldeles särskild förfrågan till fotografering, kände mig som en fotojournalist när jag gjorde det och rätt busig med. Fast det är för den goda sakens skull! Så den bilden delar jag med er!

#5för5


Kramiz
Ellinor

Visar dagar känns det som allt jag gör är att vänta. Trots det skulle jag hävda att jag blir lyckligare för varje dag som går, men väntan finns där ändå. Jag väntar på att de ska ringa från ett av alla jobb jag sökt, jag väntar på att livet ska förändras med. Men jag sitter inte ner och väntar, jag vill ju bidrar till att det går snabbare.
Medan jag funderar på detta så ringer telefonen, det är om ett jobb. Ingen tillsvidare, men det verka som det kan bli mycket timmar. Jag ska i alla fall gå dit för att se vad det har att ge! Det är lite udda att det händer så där, plötsligt! Livet är det som sker när man planera det eller som #HerreGudco skrev Livet är det som händer när du laddar din telefon
Ibland så är det som om det är precis det man väntar på! Att det något ska hända, och när man minst väntar på det så händer det!

Allt gott,
Ellinor

Ja, jösses alltså! Tror jag blev lite förälskad idag. Gick till affären och i kassan satt en kassör som jag inte sätt förut med trevligt utsedde och trevligt sätt, och påverkad som jag var av den romantiska boken jag läser så plaskade till lite. Jaja, liten drömförälskelse, meetcute eller som hämtat ur en romantisk bok, det är något alla behöver ibland, tjejer som killar. Jag gick i alla fall från affären på ett strålande hurmör!

Allt gott,
Ellinor