Idag stod jag inför ett val om vad jag skulle skriva om här. Det börja med att jag läser artikel om den kristna förföljelsen och sen sitter och tittar på kvällsprogrammen, vilket skapar världens tantvarning på denna snart 30 trettioåriga kvinnan. När jag stod då i valet om att åter skriva om förföljelsen av kristna eller om det faktum att jag är tant, så läser jag lite andra artiklar så om valet inte är uppenbart än så blir det om förföljelsen! (Tantvarningen får vi ta en annan dag)
Så idag publicerades (se svt.se eller svt text sidorna 140/175) de värsta länderna där kristna inte kan utöva sin religion av organisationen Open door, Nordkorea är värst, kanske inte så förvånade med tanke på det politiska lägget i detta land. Vi talar alltså om världens största religion, vilket är svårast att utöva i den världsdel där den hade sin begynnelse (Asien), vad är de rädda för? Det är det enda skäl jag kan komma på, att det är rädsla som driver till något så extremt! Är de rädda för att de ska västerländskt-inseras? Är vi så präglade av kristendomen i väst, med religionsfrihet och allt?
Jag har läst fler artiklar, både de om sexuella trakasserier mot kvinnor (i väst, men sker i alla kulturer), om mordet på skolpojke av en skolkamrat samt att ensamstående kvinnor från och med april ska tillåtas insemineras (under visa omständigheter då, som alltid). Är detta något som skrämmer dem? Kvinnors frigörelse? Jo, jag vill ju gärna tro som den kristna tjej jag är att kristendom varit en bidragande effekt till den ökade jämställdhet, men som vi har hört de senaste dagarna så är vi inte där än.
Hur skulle världen sätt ut om inte kristendomen fått det genomslag de fick efter en kamp på drygt 300 år eller om inte det judiska folket inte skrivit ner sin historia (betoning sin) 500 före vår tideräknings början under exilen i Babylon? Var mission präglande i några andra religioner? Skulle vi tro på asarna eller de grekiska/romerska gudarna? Skulle "väst" fortfarande var den del av världen som var "civiliserad"? Och skulle Islam finnas? Frågorna är många och ett av svaren är att kristendomen inte enbart skapade förrättningar för sig själv, den öppna också dörrar för andra, även om det rent historiskt kanske inte ser ut så.
Jag vill slå ett slag för religionsfrihet och acceptans kring andras religion och tradition så länge det inte mot behandlar ett humanitärt sätt att möta sin medmänniska! Ja, jag vet! Humanitära regler är upplagda av väst som är starkt präglat av en kristen människosyn. Men tycker vi att barnaga är rätt? Eller att kvinnor är mindre värda än män?

Bara en lång fundering kring det humanitära läget.

Allt gott,
Ellinor

Där finns önskemål över att jag ska använda mig mer av bilder. Oftast glömmer jag det, helt och hållet ofrivilligt. Så nu lägger jag ut lite bilder över dagen.

Vid stationen i Perstorp så är där nästan ingen snö kvar. I bakgrunden skymtar riksväg 21 samt Perstorps hotell och Plastens hus.

Jag besöker alltid (nästan iaf) Maria kyrkan när jag är i Helsingborg och idag uppmärksammade jag detaljer.

Alla detaljer är inte invecklade. Jag är något förälskad i detta smideskors som går att finna längst bak i kyrkan.

Något jag verkligen uppskattar med Maria kyrkan är att #frälsarkransen är en del av den. Idag blev jag extra glad när jag såg att de hade uppdaterat #hemlighetspärlorna med den gröna!

Det var första gången jag såg krubban i Maria kyrkan, har dock sett påsken spel där. Trots att jag besökt kyrkan under jul har jag alltså missat den.

Jag hyser en svaghet av änglar och denna tycker jag är vacker. Bilden togs inte för att vara det den är utan den ska ligga grund när jag tecknar.

Eftersom jag inte kan motstå en promenad i Helsingborg så blev det lite fönstershopping i favoritbutikerna. Fastnade för sittsäcken för barn och Höganäs keramikens nya färger! (Hoppas bara äppleröd fortfarande finns att köpa, vill väldigt gärna börja samla på den för att använda som finservis)

Ja, vem kan motstå vinterbelysningen? Inte jag. Fastnade lite extra för just denna.


Allt gott,
Ellinor

Har nu lämnat in papperna till mitt (troligtvis) tredje jobb på timmar. Denna gången i Helsingborg. Vi får se hur det blir, men det är onekligen en känsla som är obeskrivlig med ha tre jobb i tre städer, inget jag någonsin trodde om jag ska vara helt ärlig. Vem gör det?!?
När jag ändå befinner mig här så tar jag alltid chansen till en promenad. Jag hyser en förälskelse i Helsingborg, då främst centrala Helsingborg. Skulle jag någonsin flytta till storstan igen så är det centrala Helsingborg som gäller. Tror det har med att göra att jag upplever det lagom, måttfullt liksom. Det är i vilket fall som helst en viss attraktion med Helsingborg.

Allt gott,
Ellinor

Klockan två i natt vaknade jag och mådde inte riktigt bra. Illamående och en orolig mage. Jag kunde inte somna om, utan var tvungen att gå upp och spy. Inte alls roligt, det innebar att jag var tvungen att ringa mig sjuk till jobbet, hur bra jag än mådde när jag vakna. Magen gör fortfarande uppror, men inget illamående. Dock innebär det att jag inte kan jobba igen för än det har gått 48 timmar sedan sista uppstötning, så är det att jobba med människor, för trotts allt kan det vara någon smitta. Så hur bra jag än mår i morgon så kan jag inte gå och jobba.
Så jag är nu lite rädd för att äta, men jag har fått i mig en clementin. Få se om jag kan stoppa i mig lite mer sedan, men just nu är det det enda jag fått i mig. Överväger lite rostat bröd.

Allt gott,
Ellinor

Jag var tidigt i kyrkan, en halvtimme innan gudstjänsten börja. Det var bra för då kunde jag gå in och sätt mig lagom anonymt. Det var en bra gudstjänst och genom att välja så minska bitterheten över att inte själv stå där, så valet var bra. Men visst blev det lite prikärt efter, hon vet ju vad jag gått igenom och ibland så upplever jag att en del av de prästkandidat jag känner upplever lite skuld över att de står där och inte jag, det är inget jag vill!
Minnen vaknade men inga sår börja blöda. Det är himla svårt att vara bitter över något som faktiskt fått en att växa något otroligt mycket, även om det ibland hamlar i konflikt med hur jag känner. Ja, jag skulle vilja stå där idag, vara den som predika om Jesu dop. Men nej, jag skulle inte vilja byta ut den tid som fått mig att växa och bli en bättre människa.
De sägs att man aldrig får mer än vad man klara av, det är sant. Jag har en familj som stöttat mig, vänner med. Dessutom har jag skrivit av mig här från tid till tid. Jag vet inte om min förändring syns eller märks, jag vet bara att jag upplever den, ständigt. En dag är det jag som står där, men idag delar jag min ord här!

Allt gott,
Ellinor

Just idag är det töväder. Kanske borde jag ta det symboliskt... Sitter på tåget in till Hässleholm för att gå på gudstjänst där. Där finns min utmaning, jag ska höra en klasskamrat från teologen predika. Hon är något jag vill vara, hon är prästkandidat i Lunds stift. Jag fick inte bli det och det skär i mig än, kanske får jag bli det om några år. Det är min utmaning att möta detta faktum och jag känner att det är bra att möta den med en människa jag tycker om och respekterar. Hade jag låtit alternativ två gälla så hade det kanske blivit tvärt om.
Det finns många fler tankar kring detta men de är så röriga att jag inte kan skriva ner dem riktigt än.

Allt gott,
Ellinor

I morgon ska jag utmana mig själv. Egentligen har jag inget val, det kastas mot mig och jag måste hantera det. Det jag har att välja på är att göra valet själv eller låta valet göras åt mig, jag väljer alternativ ett. När jag nu gjort det så sker det på mina vilkor även om jag antagligen fortfarande kommer tycka det är jobbigt.
Jag vet att jag inte går in på några detaljer, mycket på grund av att det skulle kunna upplevas kränkande och det vill jag ju inte. Så det får helt enkelt stå att jag hanterar det.
Situationen jag kommer placera mig i i morgon skulle hända för eller senare och när jag minst väntat det. Hela detta året kommer att handla om att hantera det, det kommer variera om vad men likväl är hantera ett centralt ord. Dessutom så vill man ju göra det på ett värdigt sätt hur man än väljer att göra.

Allt gott,
Ellinor

Idag har jag jobbat, det innebär en del bilkörande. Jag säger det bara, jösses vad halt! Men ack så vackert, särskilt ute på landsbyggden med granar, tallar och tomma trädgrenar täckta av vit snö. Ibland ville jag bara stanna bilen och njuta, men så enkelt är det inte. Det har ju knappast gått att stanna på vägrenen med all snö, särskilt när man inte vetat var den är!
Inga problem med tågtrafiken idag i alla fall och det är ett plus.

Allt gott,
Ellinor