Det är vår i luften. Inte mer än ungefär tre grader varmt och en skinande sol! Härligt som bara det! Jag njuter extra mycket av att jag har ett jobb som ger mig möjlighet att andas denna friska luft på okända smultronställe. Och köra bil, jag älskar det! Inte jätte långa turer utan det brukar för det mesta bli bra på jobbet, särskilt när man ska utanför byn. Känslan att hitta till en plats som knappt finns på kartan annat än för de som bor där är helt underbar. Grusvägar, sjöar och solsken har alltså förgyllt min dag.
Nu är jag på väg hem, där ska städas lite och lagas mat. Det blir kyckling idag, helstekt, första gången jag gör det. Kom över dem billigt och har länge velat pröva göra kyckling så. Ikväll är det kör, vilken är extra viktig i med att vi ska sjunga på söndag. Men innan kören är det månadens veckomässa (alltid första torsdagen i månaden) 18:00 i hoppets kapell! Vanligt vis brukar jag ta en kort promenad där efter innan kören börjar.
Så det är min dag, hur är er?

XO
Ellinor

Jag har inte så mycket att skriva om idag, lika lite som i går faktiskt. Har något av en idé-torka.
Solen tittade fram tidigare idag och jag kunde njuta av den, det var vår i luften. Passande på flera sätt med Sankt Valentines dag runt kröken. Vi kan ju hoppas på en vår som är tidig som påsken, med dess gula liljor vajande ute redan i slutet av mars.

Allt gott,
Ellinor

Mina glasögon är prickiga av regnet som faller då och då, till kommer kraftiga vindar.
Idag grattar jag min kusins dotter och hennes man på deras treåriga bröllopsdag! Det är ofattbart vad tiden gått! Det känns faktiskt som i fjor, men tre år! Och tre är ju alla goda ting, därför är det inte heller förvånande att deras lycka fylls på med en liten i år. Denna liten ser jag fram emot att möta då sommaren är här. Trotts regnet så känns det inte allt för långt borta med sommarvärme.

Emma & Jonas, ett stort grattis på er bröllopsdag! Önskar er många lyckliga år!

Allt gott,
Ellinor

Nu är det som vanligt, jag sitter och väntar på tåget. Det är väl livet utan bil i en av Sveriges minsta kommuner, då tar man tåget!
Det speglar lite av mitt liv med, denna eviga väntan. Jo, jag har sagt det för! Det ljusa i det hela är ju att tåget kommer för eller senare, det gäller bara att inte missa det! Ofta så är det segt som bara den, och då kvittar det att man vet att det kommer eller inte.
Så väntar det gör jag, varje dag. Ibland är det på tåget, andra dagar så är det något helt annat.

Allt gott,
Ellinor

Men inte heller har jag några sorger att dränka. Okej, lite krångligheter men det är NAP ( någon annans problem ) och alltså behöver jag inte bry mig! Dock så bekymrar det mig lite ändå, kanske för det handla om oviljan hos min äldsta syster att acceptera att jag känner ett kall, och en vilja, att bli präst. Hon menar att hade hon varit jag så hade hon satsat på min back-up plan (gymnasielärare i religion och historia), hon kommer nog inte ihåg att hon dissade mig som lärare för sju år sedan. Jag tror helt ärligt att hon skulle hitta orsaker till att jag inte passa i vilket yrke jag än valt! Hon känner inte alla sidor hos mig, särskilt inte min yrkessida. Hon känner mig som lilla syster som kan vara något jobbig.
Det kan vara svårt för någon att förstå drivet, kallet, jag känner om man inte själv har upplevt det (det behöver inte var just till prästyrket, vet en del inom humaitära rörelser som upplever det med, och i vården). Jag måste göra det jag gör, och även om jag gör det av fri vilja så har jag ändå fått den knuffade stöten och sagt "ja"! Mitt kall började tidigt, men det behövde mogna. Allt jag gjort har haft en del i det. Mitt första yrkesval (undersköterska) och mina jobb, jag valde människan.
Mamma fundera kring varför jag inte valde att bli diakon, hennes teori var att det fanns för mycket likheter mellan mitt yrke nu och diakonin. Så är det inte, jag tycker helt enkelt att det ska vara ett lika starkt kall som jag känner inför att bli präst och inte fungera som något jag kan bli istället för att det är likvärdigt.
Så kanske förstår min syster det en dag, eller så hittar jag ett sätt att förklara det. Fast egentligen är det ju hennes bekymmer.

Allt gott,
Ellinor

Som sagt dåligt med bloggandet nu, idag har jag faktiskt inte alls haft tid. Umgänge gör så med mig, vilket jag inser framställer mig som något patetisk. Nå jag är patetisk, men det står jag för.
Lite hit och dit med bloggen alltså.

Allt gott,
Ellinor

Avsaknaden av inlägg igår (alltså innan midnatt) förklara rubriken. Jag är inte hemma och jag är inte själv. Därför har jag under hela dagen tänkt att det hinner jag sen fast än jag har haft gott om tid på morgonen bland annat.
Så kan det alltså gå. Får nog se om det blir inlägg ordentligt i helgen, blir det de så är det rätt fantastiskt.

Allt gott,
Ellinor

Idag flytter det, i alla fall för mig. Det är en sån dag då någon annans otur är min tur, vilket förvisso ger mig konfliktfyllda känslor.
Sitter på tåget ner till Malmö, som är försenat. Det kan verka som skit, men det är ett tåg tidigare än det jag skulle åkt med (egentligen två tåg tidigare). Tåget in till Hässleholm fick slutstation där, fast det egentligen skulle gå hela vägen till Kristianstad, men eftersom jag skulle av i Hässleholm så gjorde inte det något alls. Så nu kommer jag till Malmö runt en kvart tidigare och det tycker jag är rätt nice.
För en gångs skull behöver jag inte gnälla över tåg strulet, jag istället bara koppla av och njuta av åkturen!

Allt gott,
Ellinor