Jag var tidigt i kyrkan, en halvtimme innan gudstjänsten börja. Det var bra för då kunde jag gå in och sätt mig lagom anonymt. Det var en bra gudstjänst och genom att välja så minska bitterheten över att inte själv stå där, så valet var bra. Men visst blev det lite prikärt efter, hon vet ju vad jag gått igenom och ibland så upplever jag att en del av de prästkandidat jag känner upplever lite skuld över att de står där och inte jag, det är inget jag vill!
Minnen vaknade men inga sår börja blöda. Det är himla svårt att vara bitter över något som faktiskt fått en att växa något otroligt mycket, även om det ibland hamlar i konflikt med hur jag känner. Ja, jag skulle vilja stå där idag, vara den som predika om Jesu dop. Men nej, jag skulle inte vilja byta ut den tid som fått mig att växa och bli en bättre människa.
De sägs att man aldrig får mer än vad man klara av, det är sant. Jag har en familj som stöttat mig, vänner med. Dessutom har jag skrivit av mig här från tid till tid. Jag vet inte om min förändring syns eller märks, jag vet bara att jag upplever den, ständigt. En dag är det jag som står där, men idag delar jag min ord här!

Allt gott,
Ellinor

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vad var det som hände? Slutade jag blogga medvetet? För mer än fem år sedan började jag min andra tillsvidare anställing i mitt liv. Jag gick från att jobba 50-60% som "vikarie" till att jobba heltid med något helt nytt. Det var inte medvetet jag s...

Är det dags? Ska denna trettiotvå åriga singel gå på blindedate? Mycket möjligt, även om jag kan tycka att det låter desperat så är det bara ordet som gör det. Så vem vet vad som händer... Datea har inte alls varit min grej någonsin. Jag blir nervö...

Under eftermiddagen i går får jag ett sms. ?Är du hemma?? ?Jo? skickar jag tillbaks, lite för att jag vet vart en sån fråga leder. Spänt väntar jag på nästa sms. Efter en stund kommer det och givetvis är det en fråga om att komma och hälsa på en svän...

Jag ligger vaken. Jag borde sova, men det vill sig inte. Fundera och tänker. Tänker på hur jag ofrivilligt låter rädslor styra mitt liv. Rädd att bli sårad, rädd att såra. Det täcker väl egentligen allt vad rädslor bekommer. För visst är rädsla f...

Det finns så mycket jag skulle kunna skriva om. Så mycket som har hänt, men jag vill inte. Jag har det bra, jag lever och ha hälsan. Är det nog? Nej egentligen inte, men för tillfället räcker det. Det är det jag, och säker en del andra där ute, säger...