Det är intressant det där med skrivandet. Tror du att du inte kan skriva? Nå det tar lite tid innan bubblan brister, i mitt fall tog det tre år för att känna mig någorlunda trygg med mitt skrivande. Det är inte perfekt, men det känns inte heller helt hopplöst. 10 000 tecken skrämmer mig inte, det går rätt fort att skriva bara man kommer igång, 15 sidor känns nästan skrämmande lite när man väl kommer igång. Helt ärligt så är det de som gör skrivndet så spännade. Första gångerna lärarna och handledaren säger att "ni kommer att upptäcka att det inte alls är tillräkligt med utrymme" så tro man dem inte, för min del tog det ganska lång tid att upptäcka detta. Det är ju lite kontextberorende med. Faktum är att ju intressantare man upplever ämnet ju vill man skriva om det. Det funkar som att komma in i en ispirationsbubbla, är man bara där så går allt på räls, även om det kan hända att man måste radera en del efter. Att hålla igång skrivandet är också viktigt. När det kommer till det så använder jag bloggen som någon form av "papperskorg" i den allra positva meningen, det är de stunder jag tar och reflektera över ämnen och skrivande (som här) som jag inte kan få med i en vetenskaplig text.
Det är i sig en häftig refelktion att man faktiskt skriver en vetenskaplig text, vem tänker på det när man lämnar i sin första hemuppgift på högskolan och universitet! Jag gjorde det i alla fall inte.

Allt gott,
Ellinor

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vad var det som hände? Slutade jag blogga medvetet? För mer än fem år sedan började jag min andra tillsvidare anställing i mitt liv. Jag gick från att jobba 50-60% som "vikarie" till att jobba heltid med något helt nytt. Det var inte medvetet jag s...

Är det dags? Ska denna trettiotvå åriga singel gå på blindedate? Mycket möjligt, även om jag kan tycka att det låter desperat så är det bara ordet som gör det. Så vem vet vad som händer... Datea har inte alls varit min grej någonsin. Jag blir nervö...

Under eftermiddagen i går får jag ett sms. ?Är du hemma?? ?Jo? skickar jag tillbaks, lite för att jag vet vart en sån fråga leder. Spänt väntar jag på nästa sms. Efter en stund kommer det och givetvis är det en fråga om att komma och hälsa på en svän...

Jag ligger vaken. Jag borde sova, men det vill sig inte. Fundera och tänker. Tänker på hur jag ofrivilligt låter rädslor styra mitt liv. Rädd att bli sårad, rädd att såra. Det täcker väl egentligen allt vad rädslor bekommer. För visst är rädsla f...

Det finns så mycket jag skulle kunna skriva om. Så mycket som har hänt, men jag vill inte. Jag har det bra, jag lever och ha hälsan. Är det nog? Nej egentligen inte, men för tillfället räcker det. Det är det jag, och säker en del andra där ute, säger...