Ja, då har jag kommit en bit och man lär sig en del hur människor tänkte. Ta det där med namn till exemple, min mormors mormor hete Karolina Kristina, men i de tidigare folkräkningsuppgifterna så stavar de (antagligen myndighets personen som räknat, vilken då också bär skuld till försvårat arbete) hennes namn Carolina Christina och då gör stavningen världen skillnad på om jag hittar henne eller inte. Så lite vidöppna ögon krävs.
Det är inte bara krångligt. Ibland snubblar man över intressant fakta om personerna i fråga, ta bara min farfars far som var husar (militär) under en period i slutet av 1800-talet, men vad gjorde han sedan? Jo, han var plåtslagare. Denna informationen var extra rolig att hitta eftersom hans barnbarn, min far, vilka aldrig träffat varandra, blev plåtslagare.
Till övrigt ska tilläggas att alla husarer i min familj, både på mor och fars sida, (det är några stycken) tycks ha avgått från detta yrke när de varit på väg in i äktenskap. Där finns säkert någon som vet mer om detta fenomen, om det var vanligt förekommande i annat än min familj, kommentera gärna då.
På min fars sida så kommer en del från Blekinge (Karlskrona amiralitetsförsamling) och på min mors är de flesta från Österlen, eller som hon uttrycker det den högfärdiga familjegrenen som tyckte att de var bättre att var bonde än att vara från Malmö. Så där finns en del släkthistorier.
Just nu försöker jag fokusera på att reda ut en okänd fader till min mormors far och vem som var min farfars fars föräldrar.

Allt gott,
Ellinor

Nu har jag åter givit mig in i släktforskningsträsket, med allt vad det innebär. Det är särskilt en gren av släkten jag tycker är intressant, dock är det inte alltid så lätt att läsa handstilen i kyrkoböckerna. I samma veva med detta så håller jag på med min kandidatuppsats i bibelvetenskap, det hela ska börja med en plan, synops, som jag ska ha färdigt ett utkast till måndag så min handledare hinner läsa det och det är inte så enkelt. Har en halvdan bild över vad det är jag vill ha gjort, vad mitt mål är.
Också var det det där med skolarbete, det är allt från blogginlägg på en särskild blogg, grupparbete, till enskilda arbete. Så jag har verkligen att göra och just nu känner jag mig otroligt motiverad och läser en massa.

Allt gott,
Ellinor

Kanske är det positivt att jag inte reflekterade över att i föra veckan var dagen som tvinga mig till ett beslut som var smärtsamt. Jag vet att jag tänkt att nu är det ett år sedan under veckan och någon dag har jag tänkt att det är något som jag borde komma ihåg, men vad det var gick mig förbi.
Jag har nästan, men bara nästan, glömt den där dagen. Det har hänt så mycket där emellan. Nu när jag tänker på det känns det inte ens tungt och jag hoppas att det är en indikator till att jag tagit rätt beslut. Förvånansvärt nog känns allt bra, allt är som det ska var.

Allt gott,
Ellinor

Sitter i skrivande stund på tåget hem från Malmö, just nu befinner jag mig i Helsingborg. Som underhållning så har jag grävt fram en podcast från Sveriges Radio P1, med andra ord repris, av Det teologiska rummet. Det är en uppvärmning inför min termin, det handlar om ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat. Så vad? Jo bibelvetenskap! Det är i det ämnet jag ska skriva min kandidatuppsats, efter en vända in på kyrkohistoria. Det är inget djupgående avsnitt, i alla fall inte för mig, men det skrapar lagom mycket på ytan för att jag själv ska kunna djupdyka i ämnet.
Skolan dra igång på måndag och jag vill ju ändå vara lite förbered, kommer förhoppningsvis åka in tidigt för att förberedda mig, jag vill nämligen att denna terminen ska bli den bästa någonsin!

Allt gott,
Ellinor

Det är vad jag vill ha, det är därför jag pluggar. Låter det konstigt, det är för att det är det. Jag vill ha mötet med människor som jag har i mitt yrke och allt lärande som skolan ge. Nu kanske ni tror att jag önskar balansera dessa två, men så är det inte. Mitt drömjobb ger mig lite av varje om jag bara får det en dag.
Men egentligen, är det inte vad alla vill? Ha det bästa av två världar? Jag tror det, för i slutändan så handlar det om balans, ett liv i måttliga mängder. Så här nära valet så är det någon form av det alla partier vill ge oss, men allt för ofta så glömmer de bära sin "okunnighetensslöja" och sätta sig in hur det är att vara en vanlig Svensson i det där radhuset i utkanten av den medelstora stan, eller hur det är i samhälles yttre gränser med hemlöshet, missbruk och hopplöshet. Alla har vi lika värde men allt för ofta så glöms det bort, låt ingen se ner på dig för att du inte har "rätt" utbildning eller för att du har "fel" jobb, så länge du trivs är det rätt. Alla yrken är nödvändiga, så det kvittar faktisk om du ät undersköterska eller läkare, förskolelärare eller professor, alla behövs och det allra viktigaste är att man gör sitt jobb bra och trivs med det oavsett! På så viss kan alla ha det bästa av två världar.

Allt gott,
Ellinor

Ska jag vara helt ärlig så är jag panikslagen, jag kan bara hoppas att denna paniken avtar och låter mig tänka klart när jag skriver min femte tenta i filosofi och etik! Gud och jag har långa samtal kring detta, mest är det jag som talar och Gud lyssnar. (Och nu kommer ni tycka jag är tokig.) Ibland får jag svar, men när Gud svara mig så är det i stort alltid kryptiskt! Nej, Gud talar inte till mig, svaren kommer på andra sett, ni har säkert hört att tecken finns över allt, särskilt i amerikanska filmer. Då förstår ni säkert hur det kan vara kryptiska svar, Guds vägledande är försiktigt och varsamt och jag inbillar mig att det är därför det är så kryptiskt. Ibland sker det i ord, skrivna eller uttalade av andra människor, det är svårt att beskriva, men någon form av gudomlig inspiration. Ja, läser ni fantasy så kan ni kanske förstå vad jag menar.
Det hade utan tvekan varit intressant att tala med heliga Birgitta om saken och det faktum att Jesus pratade till henne på svenska. Jag känner människor som har en annan relation till Gud och får Guds svar på annat sätt.

Allt gott,
Ellinor

Jo, det är sant. Känner att jag druknar i olika ämnes logik och teorier som jag ska kunna inför de olika tentor. Helt ärligt så vet jag inte om jag kommer klarar det vilket ge mig olika andra saker att bli panikslagen över, vilket sker, konstant. Det innebär att jag lever i en bubbla av panik, men det verkat inte synas. Det är möjligt att åren har lärt mig dölja mina känslor väl, på ont och på gott. Genom åren är det endast några få människor som sett igenom, ja utan att riva några eventuella mura, detta skyddande skal ch dessa människor har betyd mycket för mig. Hos dessa människor har jag kunnat vara mig själv, med allt det jag är och det jag bär på. Acceptans är ett bra ord för vad jag känt från dem, ett viktigt ord. Dessa männsikor har mer eller mindre omedvetet gett mig redskap till att växa som människor och vad jag känner för dem är obeskrivligt.
Just nu finns ingen av dessa människor i närheten att lugna ner min panik och jag antar att jag måste lära mig ta itu med dessa saker som ger mig panik. Trotts allt så är jag vuxen och trotts att det inte betyder att man måste klara sig sjäv så finns det vissa saker som måste klaras av själv, till resten har man familj och vänner.

Allt gott,
Ellinor

Om ni inte märkt det så är jag ovanligt förtjust i musiktexter, de har ett vis inflyttande på mig. Ja, det har det flesta texter, men det är speciellt med dem som är skrivna på vers efter som de kan jag memorera. Det är de sakerna jag kommer ihåg som mest, jag kan till och med komma ihåg utdrag ur en vers/dikt jag lärde mig i första klass. Tänk om ändå kurslitteraturen kunde vara lika enkel att memorera, tyvärr så tar det allt för lång tid att försöka memorera det i ver genom högläsning, har ju svårt nog att hinna med det ändå, läsningen alltså. Det är dock något jag kanske ska fundera över till mina antekningar.
Jag håller på att skriva massor tentor denna veckan, dock inte så roligt men vad gör jag. Får fundera vidare på det där med vers.

Allt gott,
Ellinor