Har gått igenom en svart dag, för mig räknat då, igår. Det är de dagarna inget, ja, verkligen inget blir gjort. Det är inget som intressera och man äter bara för att man måste. Tro aldrig att det är fel att ha en sådan dag eller flera sådana dagar, det är faktiskt helt okej. Jag bad till Gud om att jag ville att det svarta skulle försvinna och att jag skulle känna glädje igen, när jag vaknade i morses fanns viljan där igen och motivationen att kämpa vidare med alla dessa hemska "måsten" som jag måste ta mig förbi för att nå stjärnorna.

Ibland förundras jag över hur jag faktiskt kan få perspektiv på saker när jag har mina mörka stunder, det är som om jag tar ett steg tillbaka och ser varför jag är där. Igår var "uppenbarelsen" att jag fortsatte gå mot en väg utan att fatta att det är en väg och att jag måste sätt ditt en dörr för att ta mig förbi. Det är ytterligare ett sätt att beskriva dyslexin, den dörren som finns där naturligt för andra måste jag, och kan jag tänka mig flera andra, med dyslexi själv sätta ditt, bygga upp.

För att bara nudda vid vad som orsaka denna svarta dag så kan jag helt enkelt säga att ett problem sällan kommer ensamt, samt att det inte finns något ont som inte har något gott med sig. Ja, det uppstudd ett problem som orsakar ett annat, men helt ärligt så finns det positiva saker med det med, men det kommer jag inte gå in på.

Nu ser jag fram emot att fira första advent med min familj och i min barndoms församling. Advent är min favorit tid på året, full av förväntan, ljus och glädje! Det är ett nytt kyrkår och en möjlighet att gå vidare och lämna det gamla bakom sig.

Allt gott,
Ellinor

Spegling över min svarta dag i bön.

Snart är det dags!

 

Emma

3 december 2014 11:20

Vi får ta en julfika en dag tycker jag. Kram

http://www.urenbrudssynvinkel.spotlife.se

Ellinor

3 december 2014 11:45

Absolut!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vad var det som hände? Slutade jag blogga medvetet? För mer än fem år sedan började jag min andra tillsvidare anställing i mitt liv. Jag gick från att jobba 50-60% som "vikarie" till att jobba heltid med något helt nytt. Det var inte medvetet jag s...

Är det dags? Ska denna trettiotvå åriga singel gå på blindedate? Mycket möjligt, även om jag kan tycka att det låter desperat så är det bara ordet som gör det. Så vem vet vad som händer... Datea har inte alls varit min grej någonsin. Jag blir nervö...

Under eftermiddagen i går får jag ett sms. ?Är du hemma?? ?Jo? skickar jag tillbaks, lite för att jag vet vart en sån fråga leder. Spänt väntar jag på nästa sms. Efter en stund kommer det och givetvis är det en fråga om att komma och hälsa på en svän...

Jag ligger vaken. Jag borde sova, men det vill sig inte. Fundera och tänker. Tänker på hur jag ofrivilligt låter rädslor styra mitt liv. Rädd att bli sårad, rädd att såra. Det täcker väl egentligen allt vad rädslor bekommer. För visst är rädsla f...

Det finns så mycket jag skulle kunna skriva om. Så mycket som har hänt, men jag vill inte. Jag har det bra, jag lever och ha hälsan. Är det nog? Nej egentligen inte, men för tillfället räcker det. Det är det jag, och säker en del andra där ute, säger...