Det har gått tio år sedan jag stod på trappan till pildammasskolan och gymnasiet MVG (Malmö vård- och hälsogymnasie) och sjöng för full hals, ja, kanske mer skrek, "Fy fan vad jag är bra!". Det är ofattbart faktiskt, satt och räknade på att jag haft lite drygt 10 olika arbetsplatser under den tiden! Hur gick det till? Ja, kan väl säga att jag har haft en del vikariat, jag tro faktiskt att jag var två år på det stället jag varit längst och jag har fortfarnade kontakt med några av de arbetskamraterna jag hade där.
Jag har alltså haft behörighet att jobba som undersköterska i tio år, mesta del har jag arbetat inom äldreomsorgen, men tack vare ett jobb i bemanningstjänst har jag prövat på det mesta en kommun har att erbjuda inom det området. Dessutom så blev det en sommar på sjukhuset med. Som alla jobb så har det sina ljusa stunder och sina mörka stunder, att jobba inom det området kräver styrka att inte ta åt sig av det som är negativ och styrka att inte ge efter för ett negativt grupptryck.
Under dessa tio åren så har jag hittat fler sidor av mig själv och vilka principer jag känner jag kan stå för. Det är inte alltid lätt, och jag har hamlat i konflikter på grund av dem, men det känns för det mesta rätt att kunna stå upp för vad man tro på, även om man ändra åsikt dan där på.
Till skilland från många av mina klasskamrater från gymnasiet så har jag inte fått barn eller gift mig, har faktiskt inte varit nära än. Det finns ju ingen anledning att kasta pärlor åt svin som de säger, men ska jag vara helt ärlig så är det en del räddslor som ställt sig i vägen, både medvetet och omedvetet. Dock har jag gott om syskonbarn och moster/faster är något jag uppskattar att vara!
Ja, det har faktiskt hänt mycket mer under denna tiden, men det kanske kommer någon annan gång.

Allt gott,
Ellinor

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vad var det som hände? Slutade jag blogga medvetet? För mer än fem år sedan började jag min andra tillsvidare anställing i mitt liv. Jag gick från att jobba 50-60% som "vikarie" till att jobba heltid med något helt nytt. Det var inte medvetet jag s...

Är det dags? Ska denna trettiotvå åriga singel gå på blindedate? Mycket möjligt, även om jag kan tycka att det låter desperat så är det bara ordet som gör det. Så vem vet vad som händer... Datea har inte alls varit min grej någonsin. Jag blir nervö...

Under eftermiddagen i går får jag ett sms. ?Är du hemma?? ?Jo? skickar jag tillbaks, lite för att jag vet vart en sån fråga leder. Spänt väntar jag på nästa sms. Efter en stund kommer det och givetvis är det en fråga om att komma och hälsa på en svän...

Jag ligger vaken. Jag borde sova, men det vill sig inte. Fundera och tänker. Tänker på hur jag ofrivilligt låter rädslor styra mitt liv. Rädd att bli sårad, rädd att såra. Det täcker väl egentligen allt vad rädslor bekommer. För visst är rädsla f...

Det finns så mycket jag skulle kunna skriva om. Så mycket som har hänt, men jag vill inte. Jag har det bra, jag lever och ha hälsan. Är det nog? Nej egentligen inte, men för tillfället räcker det. Det är det jag, och säker en del andra där ute, säger...