För flera veckor sedan bestämde jag mig för att försöka odla en advokado planta. Tiden gick och jag tyckte att ingen ting hände. Innan jag reste till höglandet så såg jag i alla fall att kärnan sprukit och tänkte att jag se om nått händer i alla fall, helt ärligt så hade jag gett upp. Det är ju inte alla frön som gror till något.
När jag kom hem så tittar jag till mina växter och till min förvåning så är det något som grott, advokadokärnan var nu helt sprucken med skott på väg upp. Det blev ett litet mirakel för mig.
Där var annat som också växt till sig under min frånvaro. För några söndagar sedan var temat på gudstjänsten att växa i tron och för att symbolisera detta så fick vi frön med oss hem. Dessa frön satte jag i den tomma yttan i balkonglådan och de har också kommit en bit på väg.
Är det inte lite så med hela livet? För att något ska bli bra så måste vi "smaka av". Att misslyckas en gång är inte att misslyckas, det är vägen till att lyckas. Det är så jag ser det i alla fall. Jag vet att det inte är omöjligt att lyckas det kan bara ta lite längre tid än väntat, kanske för att man behöver lära sig något längst vägen.
Jag älskar att plantera, allt från frön till sticklingar. Sticklingar är mina favoriter, de kan både vara enkla och svåra att få fart på och så ser man hela processen! Med mycket kärlek och varsamhet har man snart något nytt i fönstret eller på balkongen!
Helt ärligt så längtar jag efter hus och trädgård där jag kan utöka detta intresse och byta sticklingar med vänner och bekanta men tills dess så kommer mina aloe vera plantor och november kaktusar bli flera och där med mina fönster fulla av växter! Kanske hittar jag något annat som kan kompletera min växtsamling.

Allt gott,
Ellinor

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vad var det som hände? Slutade jag blogga medvetet? För mer än fem år sedan började jag min andra tillsvidare anställing i mitt liv. Jag gick från att jobba 50-60% som "vikarie" till att jobba heltid med något helt nytt. Det var inte medvetet jag s...

Är det dags? Ska denna trettiotvå åriga singel gå på blindedate? Mycket möjligt, även om jag kan tycka att det låter desperat så är det bara ordet som gör det. Så vem vet vad som händer... Datea har inte alls varit min grej någonsin. Jag blir nervö...

Under eftermiddagen i går får jag ett sms. ?Är du hemma?? ?Jo? skickar jag tillbaks, lite för att jag vet vart en sån fråga leder. Spänt väntar jag på nästa sms. Efter en stund kommer det och givetvis är det en fråga om att komma och hälsa på en svän...

Jag ligger vaken. Jag borde sova, men det vill sig inte. Fundera och tänker. Tänker på hur jag ofrivilligt låter rädslor styra mitt liv. Rädd att bli sårad, rädd att såra. Det täcker väl egentligen allt vad rädslor bekommer. För visst är rädsla f...

Det finns så mycket jag skulle kunna skriva om. Så mycket som har hänt, men jag vill inte. Jag har det bra, jag lever och ha hälsan. Är det nog? Nej egentligen inte, men för tillfället räcker det. Det är det jag, och säker en del andra där ute, säger...