Min akademiska väg har varit långt ifrån grop-fri, mestadels har den kantas av omtentor och kompletteringar och jag är rätt övertygad om att en del har frågat sig vad jag egentligen gör på universitet bland de lärare jag haft. Det enda jag säga med ganska stor säkerhet inte har gjort det är studievägledaren som har hand om oss med studiestöd, hon står där ständigt och hejar på och tror på oss faktiskt. Ibland är det lite överväldigande att ha en människa som tror så på ens kapacitet fast än hon har en realistisk bild av en!
Jag har haft min sista lektion, det enda jag har kvar är lite möte med min handledare och en framläggning. Så nu gäller det att få igång uppsatsen ordentligt, dryga 45 sidor ska skrivas. Det är förstås en del kompletteringar och omtentor som ska göras och en eftersläntrare som ska in, men när allt det är färdigt så har jag en teologi kandidat.
Efter drygt fyra års studier så gör jag studieuppehåll (förhoppningsvis bara uppehåll) för att jobba ett tag, vilket ska bli skönt, ska bara hitta ett jobb med. Studierna tar jag upp igen om dryga tre år, då är det hårdare tag som gäller. Lite läskigt är det, jag kommer ju behöva skriva en magistersuppsats. Om jag som dyslektiker är rustad för det får vi se då, jag tänker inte vara rädd i förväg.
Vad som inte skrämmer mig är att vara arbetslös, ja jag har ju sommarjobb som timvikarie, men inget mer än timmar där efter. Men som utbildad undersköterska är det långt ifrån svårt att få jobb, det svåra är att få pröva någonting nytt, vilket jag gärna vill. Jag söker aktivt andra jobb, men ingen intervju än.

Allt gott,
Ellinor

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vad var det som hände? Slutade jag blogga medvetet? För mer än fem år sedan började jag min andra tillsvidare anställing i mitt liv. Jag gick från att jobba 50-60% som "vikarie" till att jobba heltid med något helt nytt. Det var inte medvetet jag s...

Är det dags? Ska denna trettiotvå åriga singel gå på blindedate? Mycket möjligt, även om jag kan tycka att det låter desperat så är det bara ordet som gör det. Så vem vet vad som händer... Datea har inte alls varit min grej någonsin. Jag blir nervö...

Under eftermiddagen i går får jag ett sms. ?Är du hemma?? ?Jo? skickar jag tillbaks, lite för att jag vet vart en sån fråga leder. Spänt väntar jag på nästa sms. Efter en stund kommer det och givetvis är det en fråga om att komma och hälsa på en svän...

Jag ligger vaken. Jag borde sova, men det vill sig inte. Fundera och tänker. Tänker på hur jag ofrivilligt låter rädslor styra mitt liv. Rädd att bli sårad, rädd att såra. Det täcker väl egentligen allt vad rädslor bekommer. För visst är rädsla f...

Det finns så mycket jag skulle kunna skriva om. Så mycket som har hänt, men jag vill inte. Jag har det bra, jag lever och ha hälsan. Är det nog? Nej egentligen inte, men för tillfället räcker det. Det är det jag, och säker en del andra där ute, säger...