Hmm...
Jag har inte vänt på dygnet, men känslan är den samma. Jag hade hoppas på jobb i helgen, men det blev inget. Dygnet går utan att jag märker av tiden utom att ljuset kommer och går. Jag är knappt hungrig, pysslar mest och lyssnar på ljudbok. Det är som sand genom handens fingrar, hur kan det vara. Från och till så skiner solen, men mest är det ändå mulet.
På onsdag börjar sommarens vikariat, tur är det att jag inte börjar med en morgon med denna märkliga känsla.

Allt gott,
Ellinor