I några dagara nu har jag gått och tänkt på vad det innebär att man ska frukta Gud. Ja, egentligen har jag väl gått och tänkt på detta hela livet, men föra veckan så plocka jag upp ur urna de har i Lunds Domkyrka med bibel ord något som handlar om just detta.


Till människan sade han:
?Att frukta Herren, det är vishet,
att sky det onda är insikt.?

(Job 28:28)


Vad innebär dessa orden, ska jag verkligen vara rädd för min Gud? Samma Gud som jag älskar över allt annat och som jag med hela mitt hjärta tro älskar mig tillbaka på samma sätt?
Nu när jag försöker förstå mig på vad det betyder som måste jag ta detta med i min analys, min egen Gudssyn och hur jag känner. Jag vet att det gör att den vetenskapliga analysen sjunker till noll på grund av detta, men det är inte för att revolutionera bibelvetenskapen jag gör denna analys av texten, utan mer för att reflekter och vissa på att alla kan göra en likande reflektion och få en ökad förståelse av bibelns ord.

Så var börjar jag för att kunna förstå? Jag går in på www.bibel.se och söker Job 28:28 och får upp texten och kan se kontexten den är skriven i för den är absolut väsentlig att ha med när man analysera bibeltexten. Utifrån kontexten får jag en överblick att detta handlar om visshet, detta bekräftas när jag tittar på parallell hänvinsningen till Job 28:28.


Gudsfruktan är kunskapens begynnelse,
dåren föraktar vishet och fostran.

(Ords 1:7)

Det är fortfarande svår att förstå hur dett ska gå ihop, ganske hade gått lättare om jag skulle kunna läsa texten i orginal vilket jag nu inte kan så jag får nöja mig med översättningarna som finns. Skulle jag gå längre med detta så hade jag kunnat läsa textens översättningar på andra språk som jag kan som till exempel King James Bible. Jag låter dock bli detta denna gången och utgår helt från mig själv, men vad jag ska göra är att titta på en annan svensk översätting från 1917. Efter har kollat detta så ser jag att det bara gör mig mer förvirrad, men jag tror jag ska lägga fokuset på kunskapen och visheten.

Vad händer om jag lägger fokuset där, kan jag få ihop det då?
Det blir lättare, fram för allt om jag tänker att det inte trodde man tänkte med huvudet utan med hjärtat. Visst låter det väldigt romantiskt, men så romatiskt är det inte. Någonstans går alls, åtmindståndes för mig, fruktan och kärlek parallellt, det låter hemskt, men om jag formullera det på ett annat sätt då. Det finns alltid en fruktan att såra den man älskar och jag tror det är här vi har nyckeln.
Kanske kan jag göra det tydligare med ett citat ur Apostlagärningarna.


Då tog Petrus till orda: ?Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor utan tar emot var och en som fruktar honom och som gör vad som är rättfärdigt, vilket folk han än tillhör."

(Apg 10:34-35)

För mig blir det här ännu tydligare att det inte handlar om att känna rädsla för Gud, utan känna en sådan kärlek att man medvetet inte vill bryta mot de lagar och bud som Gud har lagt på människan. Dessa bud har han inte lagt på oss på grund av våra synder eller ens våra fäders synder utan av kärlek, vår Gud vill vårt bästa. Det är som det sägs att Guds vägar är outrundliga.

Att bibeln är kryptisk går nog inte att betvivla och det är också det som gör den så intressant. Idag har jag delat med mig av tre bibelcitat och förhoppningsviss gett er ett nytt sätt att se på fruktan och på bibeln. Jag vet också att det finns andra där ute som ser annorlunda på detta, ni får jätte gärna korrigera och rätta mig för jag vill gärna veta mer, som sagt så kan jag inte språken som bibeln är skriven på. Så kommentera om ni undrar något eller vill rätta mig på något sätt.
Jag hoppas att jag gett er några verktyg till hur man kan arbeta med bibeln och på så viss också kunna tolka den, det finns inget rätt sätt och heller inget fel sätt.

Allt gott,
Ellinor