Äntligen! Ja, det kanske låter lite konstig, men jag känner mig en anning isolerad när jag inte varit i Lund och Malmö på några dagar. Det säger väl egentligen hur mycket jag faktiskt tycker om att studera, i alla fall vara i skolan och ha möjlighet att studera. Jag har alltid gillat att lära, tyvärr så är hela min skoltid ett enda stort expriment, allt från det jag började förskolan som sexåring. Detta beror främst på min dyslexi. Den har inneburit, även innan jag viste att jag hade den, att jag hela tiden har försökt hittat vägar att lära som passa mig eftersom de traditionella vägarna till inlärning inte fungerat för mig. Skolan är inte anpassad till individer med inlärningshinder, kanske för att det är den svåra vägen. Istället för att anpassa helheten så har man försök anpassa de med inlärningshinder till den gällande inlärningsnormen genom att förlita sig på tekniken och extra lektioner. Det som skulle vara en bra början till att förändra det är att anställa fler lärare och mindre klasser. På gymnasienivå är det väsentligt med fler lektioner (ja, det innebär ju faktiskt också fler lärare), det talade ordet är faktiskt lättare att ta till sig än det skrivna. Det är faktiskt något universiteten och högskolorna också behöver göra, fler lektioner alltså, detta särskilt med tanke på att det kommer behövas fler som utbildar sig på högre nivåer!

Hmm, nå, det är sådana tankar som går i denna damens huvud en måndag.

Allt gott,
Ellinor

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vad var det som hände? Slutade jag blogga medvetet? För mer än fem år sedan började jag min andra tillsvidare anställing i mitt liv. Jag gick från att jobba 50-60% som "vikarie" till att jobba heltid med något helt nytt. Det var inte medvetet jag s...

Är det dags? Ska denna trettiotvå åriga singel gå på blindedate? Mycket möjligt, även om jag kan tycka att det låter desperat så är det bara ordet som gör det. Så vem vet vad som händer... Datea har inte alls varit min grej någonsin. Jag blir nervö...

Under eftermiddagen i går får jag ett sms. ?Är du hemma?? ?Jo? skickar jag tillbaks, lite för att jag vet vart en sån fråga leder. Spänt väntar jag på nästa sms. Efter en stund kommer det och givetvis är det en fråga om att komma och hälsa på en svän...

Jag ligger vaken. Jag borde sova, men det vill sig inte. Fundera och tänker. Tänker på hur jag ofrivilligt låter rädslor styra mitt liv. Rädd att bli sårad, rädd att såra. Det täcker väl egentligen allt vad rädslor bekommer. För visst är rädsla f...

Det finns så mycket jag skulle kunna skriva om. Så mycket som har hänt, men jag vill inte. Jag har det bra, jag lever och ha hälsan. Är det nog? Nej egentligen inte, men för tillfället räcker det. Det är det jag, och säker en del andra där ute, säger...