Jag hoppas alla som läser detta har valt att gå att försvara sin demokratiska rätt, att ni faktiskt har röstat. Skolan har haft en avgörande roll i debatten, och den är viktig, om jag än tycker att man glömmer väsentlig information i debatten. Ja, lärare behövs flera, mindre klasser med, men hur är det med specialpedagoger som behövs för att utveckla pedagogiken. Detta säger jag som själv har en dyslexi som upptäcktes, av mig själv ska tilläggas, i vuxen ålder. En annan fråga som är väldisskuterad som jag tror har en avgörande roll i hur människor röstat, där ibland jag, är välfärden. I mitt fall handlade också om vem som faktiskt får del av den och på vilket sätt det sker. Fast så här i skrivande stund då jag får del av SVTs vallokalundersökning, så kan man undrar ju vad som gjort att människor röstat som de gjort.
Men det är en poäng som jag vill göra, att med rättigheter kommer skyldigheter. Otydligt? Kanske!
Jag kan bara hoppas på att valet ger fyra bra år, att alla får nytta av det.

Allt gott,
Ellinor

Vad gör man om man bara är "tjejen bredvid"? Dessutom inte varit kär, riktigt kär på 15 år? Går det verkligen att vara "riktigt" kär när man är i tidiga tonåren?
Verkar detta otroligt, inte för mig. För mig är detta den verkligaste av verkligheter som dessutom kolliderar med att jag känner en stark önskan efter att bilda familj. Hur gör man då? Ska jag, med mina fertilitetproblem våga göra detta själv? Ska jag vänta? (På "den rätta") Hur länge ska jag då vänta? Som ni förstår är frågorna många och det är få som förstår mitt dilemma.
Det är inte så lätt att försöka över sundet när man har fertilitetsproblem, det blir väldigt kostsamt. Samtidigt så finns möjligheten att det kanske blir tillåtet här i Sverige under nästa år, men kommer de då ställa särskilda krav på mig som förälder, hur kommer det se ut ekonomiskt?
Frågorna är som skrivet många. Kanske har jag tur, då löser sig allt "av sig själv", det är ju lite att det som sker det sker. Ska jag våga hoppas? Eller ska jag våga satsa? Sådana funderingar har jag denna fredag in i valhelgen.

Som slut ord så vill jag uppmanna alla med rösträtt att rösta, en röst gör skillnad!

Allt gott,
Ellinor

Jag är "nybörjare" när der kommer till migrän, fick det efter en bilolycka, pisksnärtssada. Vist har jag haft huvudvärk innan, men aldrig så illa. Idag har verkligen varit en "dålig" dag, jag vaknar med illamående, vilket är ett av symtomen, vilket jag som "nybörjare" inte tänker på. Dessutom har jag varit påväg hela veckan, men jag har totalt nonchalerat det. Så idag slog det till, på jobbet ovan på allt, där jag inte har mina värktabletter med. Hoppades att det skulle gå över av sig själv, men inte. Så när jag kom hem tog jag mina tabletter, la mig å sov i en och en halv timme och när jag vakna var jag näst intill huvudvärksfri, men det höll bara en timme och jag kan inte ta igen för än det gott sex timmar. Så rent migrän mässigt så har detta varit den värsta någonsin i mitt liv.

Men allt har inte varit dåligt idag, min bror ringde precis och berättade att han blivit pappa för första gången, vilket innebär att jag blev faster för fjärde gången! (Har fem bröder var av nu tre stycken av dem har barn.) 

Så trotts migrän så blev dagen bra. 

Allt gott,

Ellinor

Ja, då har jag kommit en bit och man lär sig en del hur människor tänkte. Ta det där med namn till exemple, min mormors mormor hete Karolina Kristina, men i de tidigare folkräkningsuppgifterna så stavar de (antagligen myndighets personen som räknat, vilken då också bär skuld till försvårat arbete) hennes namn Carolina Christina och då gör stavningen världen skillnad på om jag hittar henne eller inte. Så lite vidöppna ögon krävs.
Det är inte bara krångligt. Ibland snubblar man över intressant fakta om personerna i fråga, ta bara min farfars far som var husar (militär) under en period i slutet av 1800-talet, men vad gjorde han sedan? Jo, han var plåtslagare. Denna informationen var extra rolig att hitta eftersom hans barnbarn, min far, vilka aldrig träffat varandra, blev plåtslagare.
Till övrigt ska tilläggas att alla husarer i min familj, både på mor och fars sida, (det är några stycken) tycks ha avgått från detta yrke när de varit på väg in i äktenskap. Där finns säkert någon som vet mer om detta fenomen, om det var vanligt förekommande i annat än min familj, kommentera gärna då.
På min fars sida så kommer en del från Blekinge (Karlskrona amiralitetsförsamling) och på min mors är de flesta från Österlen, eller som hon uttrycker det den högfärdiga familjegrenen som tyckte att de var bättre att var bonde än att vara från Malmö. Så där finns en del släkthistorier.
Just nu försöker jag fokusera på att reda ut en okänd fader till min mormors far och vem som var min farfars fars föräldrar.

Allt gott,
Ellinor

Nu har jag åter givit mig in i släktforskningsträsket, med allt vad det innebär. Det är särskilt en gren av släkten jag tycker är intressant, dock är det inte alltid så lätt att läsa handstilen i kyrkoböckerna. I samma veva med detta så håller jag på med min kandidatuppsats i bibelvetenskap, det hela ska börja med en plan, synops, som jag ska ha färdigt ett utkast till måndag så min handledare hinner läsa det och det är inte så enkelt. Har en halvdan bild över vad det är jag vill ha gjort, vad mitt mål är.
Också var det det där med skolarbete, det är allt från blogginlägg på en särskild blogg, grupparbete, till enskilda arbete. Så jag har verkligen att göra och just nu känner jag mig otroligt motiverad och läser en massa.

Allt gott,
Ellinor

Kanske är det positivt att jag inte reflekterade över att i föra veckan var dagen som tvinga mig till ett beslut som var smärtsamt. Jag vet att jag tänkt att nu är det ett år sedan under veckan och någon dag har jag tänkt att det är något som jag borde komma ihåg, men vad det var gick mig förbi.
Jag har nästan, men bara nästan, glömt den där dagen. Det har hänt så mycket där emellan. Nu när jag tänker på det känns det inte ens tungt och jag hoppas att det är en indikator till att jag tagit rätt beslut. Förvånansvärt nog känns allt bra, allt är som det ska var.

Allt gott,
Ellinor