Jag har två omtentor på gång under de närmaste veckorna. Tur är nog att jag inte kan ta mig ner till Malmö förän lönen kommer så det blir inget hinder även om det är lite frustrande att inte kunna planera något. Det är särskilt med tanke på att min systerson blir tretton nästa fredag. Jag får lov att gratta honom via telefon.

Allt gott,
Ellinor

Med tankar på en födelsedag som springer mot en och jobb inom äldrevården så uppmärksammar jag saker och ting som jag i min vardag tar för givet. Ta bara den enkla saken som vi alla gör, att resa sig, det kommer en dag inte vara så självklart. Vidare utifrån det så slås jag alltid vad självklart det är för mig att ändra ställning när jag sover, ibland vakar jag lite, men saken är den att jag både orkar och kan vända mig. Till vintern kan jag sparka av mig stumporna på golvet brevid sängen för att nästa morgon böja mig ner och få på dem på mina fötter igen, det är så självklart. Ramlar jag så reser jag mig utan att reflektera hur jag gör. Att jag vänder mig om på mage och ställer mig på alla fyra för att lyfta upp överkroppen så jag står på knä, lyfta upp ena benet så jag kan trycka ifrån med det medan jag lyfter upp det andra. Att göra det är självklart.
Det är inget fel med att bli gammal, det som är tungt med en ökad ålder är de ökade begränsningarna. Det är inte så självklart att vi njuter av alla dessa små saker som vi kan eller ens funderar på hur vi ska bibehålla dessa funktioner i samband med att vår ålder ökar. Sätt dig på en stol och funderar på hur du ska göra för att resa dig, vet du hur du gör? Skjuter du bak fötterna? Böjer du fram överkroppen? Vidare kan du ju funderar på hur ofta du faktiskt ändra ställning där du sitter. Kan du sitta helt still i en minut? Börja det inte kännas obehagligt någonstans?
Nej, jag har inte varit på förflyttningsutbildning, den har bara etsat sig fast i mitt huvud, så många gånger har jag varit på likande utbildningar. Det är nödvändigt både för undersköterskan och brukarens välbefinnade att ha ett gott ergonomiskt arbete, det sliter mindre på båda. Allt är långt ifrån självklart.

Allt gott,
Ellinor

Augusti månad är här och jag gör först nu mitt frsta blogginlägg. Lite segt må hända, men jag har faktiskt varken haft tid och lust. Allt skrivande måste för den bakom orden ge något, om så bara en självanalys utan läsare.
Inte het ovanligt så har jag tillbingat helgen i Malmö. Denna helgen var det extra bra. Som många av er säkert vet är Augusti omtentronas tid, men jag har inte känt mig motivierad alls att göra dessa, dock har helgens händelser gett mig ett lite nytt perspektiv.
Lördag var mesta dels en slö dag utan att något särskilt hände, utan det mesta var idag. Det börja med gudstjänst i min barndomsförsamling i Malmö med en som vanligt inspirerade predikan av prästen Cecilia som verkligen vissar att man kan var kristen på många olika sätt och ändå vara det på "rätt" sätt genom hela sin uppenbarelse. Sen fick jag lite tid över så jag hörde av mig till en av mina vänner som bor i närheten av min mor och vi träffades och titta lustigt nog på MFF's match mot IFK-Göteborg (ingen av oss är egentligen särskilt fotbollsintresserade) medan vi plannera att gå på hockey till hösten och se vårt lag HV71 möta Malmö Redhawks på Malmö arena. Både hon och jag hejar på HV71 trotts att vi båda är uppvuxna i Malmö. Vi hade i alla fall trevligt en stund.
Jag åt middag hos mor innan det var dags att ge sig av hem till Perstorp igen med katten på ryggen (jodå bokstavligen i en transportsryggsäck). Uppsluckad i mina tankar som jag brukar vara kommer min kompis från skolan fram till mig utan att jag hinner reagera och jag blir så förvånad att se henne att jag glömmer att uttrycka min glädje att se henne. Detta möte var antagligen det viktigaste, vi har så mycket gemensamt studiemessigt fast vi har helt olika mål med studierna. Båda har vi dyslexi och där med också tentor som ligger bakefter, det blir liksom att vi förstå varandras prekära situationer. Dessutom ligger det gemenskap dels i intresset av religion, men också ett gemnsammt skönlitterärt intresse. Hon gjorde det inte medvete, men efter att tala med henne mellan Malmö/Lund färden så kände jag mig motiverad att ta tag i det som ligger efter, det blev en nytändning att avsluta det jag som jag bör göra.
När jag sedan kom hem så börja jag, inte för att jag kände att jag ville utan för att jag behövde plocka undan lite för att kunna ta en kopp te i kök, plocka fram det jag skulle göra i omtentor. Att ta tag i det man hela tiden skjuter framför sig är ganska viktigt. Kanske kan jag ändra det beteendet även om det kan verka väldigt optimistiskt, men med två steg fram och ett tillbaka så kommer man ändå framåt.
Ska ner till Malmö igenom på onsdag och på torsdag åker jag över till Köpenhamn med en god vän från tiden i Jönköping, det blir min lilla semester som jag har i år. På fredag kväll är jag åter hemma eftersom jag ska jobba i helgen.

Allt gott,
Ellinor

Ps. Avslutar med lite bilder från Malmö. Ds.

Jag har blanade känslor till att det blir allt mörkare. Det är för all del mysigt att få tända ljus och titta på stjärnorna (om de nu syns bakom molnen). Trotts detta så känns det inte enbart bra, kanske har det med min livsituation att jag göra eller så är det faktum att jag närmar mig men tjugonnio-årsdag med en skrämande hastighet. Jag ska helt ärligt säga att jag har åldersnoja och det av flera olika skäl. Det är väl inte helt rationellt att tänka att man börjar bli gammal när man bara är tjugonio, men det är inte åldern i sig som gör det.
Jag hör min biologiska klocka skrika efter mig och undra vad jag håller på med. Egentligen gillar jag inte att använda begreppet klocka om det som sker i mig, men det är i brist på annat som jag använder det. Det närmaste jag kan beskriva det som är att jag har kommit i orytm med min natur, med vad som borde hänt, en slags obalans.
Idag känns allt det påtagligt nära när mörkret sänker sig över landet som ett tungt täcke som antyder att en vinter kommer att komma. Det jag gripper tag i är att mitt tur tal är nio och jag vill minnas att nittion var ett bra år, så jag har höga förhoppningar på tjugonio ändå.

Allt gott,
Ellinor

Här är lite bilder på vad jag pysslat med de senaste två veckorna!

Allt gott,
Ellinor

Söndagens tema är att inte döma, mer komplicerat än så är svårt att få det. Kan vi låta bli att döma varandra, är det inte något vi gör hela tiden? Detta ständiga dömande, det gäller allt från vilka kläder människor bär till hur vi fostrar våran barn, det så enkelt att se flisan i sin broders (och systers) öga och bortse från bjälke i ens eget öga. Är det inte självklart? Måste man inte alltid börja med sig själv? I'm starting with the man in the mirror. I'm asking him to change his ways.
Jag börjar med mig, jag väljer att älska mig och detta leder mig vidare att älska min nästa. Sann kärlek dömer inte, den är vilkorlös. Den ger mer än vad den tar och därför utgör den också motsatsen till att döma. Att älska.

Allt gott,
Ellinor

Det är inget konstigt med att jag spenderar lördagen i Malmö, men idag var det ändå lite extra guldkant. Vi var och shoppade (jag fönstershoppa) på Emporia med min äldsta syster och hennes yngsta dotter som är nere från Månsarp, med flera familjemedlemmar. Mycket folk och mycket rea, hittade en tröja jag ville ha, men har man inte råd så har man inte, men nog är det mer att man vill ha när man inte kan. Tycker nog jag vellar mer när jag faktisk har råd, vilket är lite märkligt.
Under kvällen åt jag middag hos min mor och så tittade vi på en film. Nu är jag på väg hem, sitter på tåget som just nu är i Lund. I morgon är det ideellt arbete i kyrkan i Perstorp som står först på schemat, sen städ och ett provbak.

Allt gott,
Ellinor

Vet ni vad repellera betyder?
Jag gör, det är ett ord jag lärt mig denna månaden på Barnkanalen av alla kanaler. De diskuterade det ordet samband med ballonger. I grunden så handlar det elektroder, repellera betyder att stöta bort, avvisa. En magnet utgör ett bra exempel med sin plus och minuspol, där motsatser attrahera och likheter repellera.
Ordet låter lite som reparera, så det är lätt att höra fel och kan på så sätt bidra till lite komik.

Allt gott,
Ellinor