Då ska jag dra ut i det öppna. Jag är arbetslös efter som jag valt att göra ett studieuppehåll, både av nödvändighet och att jag faktiskt har varit lite skoltrött. Ora er inte, jag ska ta upp studierna igen inom sinom tid.
Vad är då det värsta med att vara arbetssökande? Det personliga brevet. Vem skulle trott det? Det personliga brevet ska ändras, eller anpassas är väl ett bättre ord, för varje ansökning man gör och det ska låta som om man är heltaggad för jobbet utan att överdriva. Där ska stå att man är den de söker på ett någorlunda ödmjukt sätt och ändå ska man sticka ut bland andra sökande. I detta ligger problemmet, för hur skapar man denna balansen? Och särskilt i alla jobb man söker! Det är helt klart så att varje jobb man söker inte är ett drömjobb, och jag är ju faktiskt utefter det heller, men jag vill pröva något nytt, något annorlunda än det jag har gjort tidigare.
Jag har kvar min timanställning här på ett boende i Perstorp, men jag får inte särskilt mycket bokningar där, alldelles för lite för att jag ska kunna försörja mig på det. Tog hem min mugg sist jag gick av en bokning, den andra vikarien tittar på mig och säger "du känner dig rätt säker på att du inte kommer jobba så mycket här med, eller hur?", vi hade pratat om det under dagen. Och ja, jag känner mig rätt säker att det inte är där jag kommer försörja mig genom att jobba där närmaste åren, det kommer bli någon annanstans. Var, det vet jag inte än, men förhoppningsvis blir det något som hjälper mig växa som människa!

Och till det jag inte berättat än...
Jag har börja sjunga i kör igen efter mer än 10 års uppehåll. Vi har redan haft två framförande och närsta sker på lördag klockan 16:00 i Perstrop kyrka och alla som kan och vill är välkomna! Det är med skräckblandad förtjusning jag gör det, men det är lite av det som gör det så underbart. Jag har inte riktigt "hittat" rösten än, inte för jag sjunger dåligt men det tar lite tid att anpassa mig till körsång igen. Jag har faktiskt hört att jag sjunger rätt bra, en fråga mig till och med om jag försörjde mig på det, det är nog den finnaste komplimang jag fått! Önskar bara jag kunde spela instrument, det vore så kul. Målet är att försöka införskaffa en gitarr och lära mig spela, men det kommer ta tid. Djupt intresse men föga talang skulle nog bekriva mina försök med instrument bäst.
Där finns fler saker som jag skulle kunna berätta, men jag vill inte lägga allt i det öppna. De som känner mig offline vet förhoppningsvis att det bara är att ringa om de är nyfikna. Men egentligen är det inga stora grejer, bara sånt som jag känner är lite personligt och känslosamt för mig.

Men tillbaka till det personliga brevet...
Har ni några tips? Skulle verkligen behöva det! Ska sätt mig att söka tre jobb idag, om bara jag får till de där personliga breven.

Allt gott,
Ellinor

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vad var det som hände? Slutade jag blogga medvetet? För mer än fem år sedan började jag min andra tillsvidare anställing i mitt liv. Jag gick från att jobba 50-60% som "vikarie" till att jobba heltid med något helt nytt. Det var inte medvetet jag s...

Är det dags? Ska denna trettiotvå åriga singel gå på blindedate? Mycket möjligt, även om jag kan tycka att det låter desperat så är det bara ordet som gör det. Så vem vet vad som händer... Datea har inte alls varit min grej någonsin. Jag blir nervö...

Under eftermiddagen i går får jag ett sms. ?Är du hemma?? ?Jo? skickar jag tillbaks, lite för att jag vet vart en sån fråga leder. Spänt väntar jag på nästa sms. Efter en stund kommer det och givetvis är det en fråga om att komma och hälsa på en svän...

Jag ligger vaken. Jag borde sova, men det vill sig inte. Fundera och tänker. Tänker på hur jag ofrivilligt låter rädslor styra mitt liv. Rädd att bli sårad, rädd att såra. Det täcker väl egentligen allt vad rädslor bekommer. För visst är rädsla f...

Det finns så mycket jag skulle kunna skriva om. Så mycket som har hänt, men jag vill inte. Jag har det bra, jag lever och ha hälsan. Är det nog? Nej egentligen inte, men för tillfället räcker det. Det är det jag, och säker en del andra där ute, säger...