Det är den tjugoförsta söndagen efter trefaldighet, färgen är grön och temat är samhällsansvar. Ett ständigt aktuellt tema, det ska medges, men kanske är det mer aktuellt än någonsin när vi möter en flyktingkris som är större än vid andra världskriget. Det gick bra då och det kommer gå bra nu. Vi alla ställs ständigt i en konflikt mellan att vilja hjälpa och att inte röra upp vår trygga, lugna tillvaro. Detta skapar rädslor och när dessa rädslor inte kommer ut i det öppna så sker hemska saker. Allt måste diskuteras, allt måste få finnas i ljuset för att det inte ska bli totalt mörker av det. Rädsla för sina egna åsikter väcker rädsla för föremålet för åsikterna.
Frågan om hur vidare vi är skapade till Guds avbild och på vilket sätt det skulle uttrycka sig är en ständig diskussion, både bland troende och icke-troende. Är det utseendet, är det mentalt eller är det något annat? I denna diskussion möter vi också svar som människor är djur eller delfiner är minst lika kloka som gör ett försök att jämställa människan med resten av skapelsen. Ansvaret är ett av svaren. Med allt vi kan så måste vi också ta ansvar för det, detta ansvar får vi i samband med vår skapelse. Inom etiken så pratar de om att man födds in i ett samhällskontrakt där de finns visa villkor som ska upp fyllas, ett exempel är du skall icke stjäla och jag skulle kunna ta detta hur långt som helst. Det är vad man vi säga med frasen man tar seden dit man kommer.
Så ja, ansvar är en "gudalikhet" som vi har. Det är inte lätt, och även om man inte är troende så finns det andra aspekter av livet som pekar på att ansvar är en del av det som skiljer oss från resten av skapelsen. Ibland är ansvaret individuellt, ibland är det gemensamt, men vi får aldrig glömma att vi har en del i det! Att tänka att "det gör någon annan" är en fälla. Jag kan inte gör något åt allt, faktum är att det jag personligen kan göra är väldigt lite, men det hör till saken jag kan gör något litet någonstans. Om det så handlar om att lägga de fyra kronor som man fått över i tiggarskålen utan för Ica eller sticka och skicka så blir det en stor handling när man inser att det är många som gör det och det är i sanningen ett äkta samhällsansvar!

Allt gott,
Ellinor