Det är lätt att känna sig liten, det att känna sig svag. Det är lätt att säga inte kan väl jag?
Mitt i fastan så får vi ta del av livets bröd, men med texterna för dagen (Ords. 9:1-6, 1:a Kor. 10:1-6 samt Joh. 6:48-59) kanske det känns lättare sagt än gjort. Det är inte alltid så lätt att vara vis och stå på sin egna ben, att stå där ensam. Vad vi ofta glömmer är att vi inte är där ensamma, Gud är alltid med oss och där finns alltid någon medmänniska som är beredd att ställa upp för det goda. Det svåra är att lägga tillit till att där faktiskt finns någon medmänniska där som ställer sig upp tillsammans med dig och säger ifrån.
Vad ska man då göra när denna tillit är svag? Finns det något mer än ord?
Att låta tystnaden tala är ett sätt.
När jag stod på en station i Sverige kom ett gäng människor i en march sång om att de hatar poliser, väldigt skrämmande och intensivt efter som man någonstans annar att de mer än gärna skulle vilja provocera fram en reaktion. För mig var detta väldigt anarkistiskt och jag tror inte på anarkier! Där kommer de emot mig, inte för att jag är ett mål, men jag vet att de tror att jag ska vika undan för dem med min packning och kattkorg.
Snabbt bestämmer jag mig för att inte backa och jag står kvar i en tyst protest medan de går förbi mig om båda sidorna. Kanske la de märke till vad det var jag gjorde, kanske gjorde de det inte. Men i det tysta så tog jag ställning, för ensam är inte stark men man kan göra skillnad!
Jag kan inte göra något, göra något åt allt, men jag kan göra något litet åt något lite någonstans. Åt något litet någonstans!

Allt gott,
Ellinor

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vad var det som hände? Slutade jag blogga medvetet? För mer än fem år sedan började jag min andra tillsvidare anställing i mitt liv. Jag gick från att jobba 50-60% som "vikarie" till att jobba heltid med något helt nytt. Det var inte medvetet jag s...

Är det dags? Ska denna trettiotvå åriga singel gå på blindedate? Mycket möjligt, även om jag kan tycka att det låter desperat så är det bara ordet som gör det. Så vem vet vad som händer... Datea har inte alls varit min grej någonsin. Jag blir nervö...

Under eftermiddagen i går får jag ett sms. ?Är du hemma?? ?Jo? skickar jag tillbaks, lite för att jag vet vart en sån fråga leder. Spänt väntar jag på nästa sms. Efter en stund kommer det och givetvis är det en fråga om att komma och hälsa på en svän...

Jag ligger vaken. Jag borde sova, men det vill sig inte. Fundera och tänker. Tänker på hur jag ofrivilligt låter rädslor styra mitt liv. Rädd att bli sårad, rädd att såra. Det täcker väl egentligen allt vad rädslor bekommer. För visst är rädsla f...

Det finns så mycket jag skulle kunna skriva om. Så mycket som har hänt, men jag vill inte. Jag har det bra, jag lever och ha hälsan. Är det nog? Nej egentligen inte, men för tillfället räcker det. Det är det jag, och säker en del andra där ute, säger...