Idag är jag uppe i god tid. Enda anledningen till det är för att föresläsningen inte börja förän efter Lunch. Fast jag hade å andra sidan tänkt åka ner lite tidigare för att plugga in lite gammalt som ligger på hög å "möglar".
Jag är egentligen väldigt förtjust i tidiga morgonar, trotts det så är jag ingen morgonmänniska. Som jag förstode på en av mina gamla arbetskamrater i Jönköping så var hon heller ingen morgonmänniska förän hon fick sitt andra barn som vaknade fem varje morgon och tillslut hade hon fastnat i de rutinerna. Så hoppet är väl inte ute än....
Idag handlar föreläsningen inte om ämnet utan det är en skrivaföreläsning, vilket jag tycker är helt supér! Fast jag skulle önskat att den låg tidigare på terminen, bättre än inget dock.
Nä, hör ni, nu ska jag dricka kaffe och titta på nyheterna!

Ha en bra dag!
Ellinor

Nästa veckas studier handlar om Människans ondska och lidande och idag har jag repeterat en text av Ann Heberlein Synd och frälsning. I ett tidigt skede av den texter skriver Ann att en av de översättningar som finns till begreppet synd är "att missa målet". För mig get det massa nya perspektiv på vad synd är.
Med en sådan definition på vad synd är så finns det inget syndafall, det vill säga om man inte menat att en handling faktiskt är att missa målet, eller kanske om man definierar ett icke-handlande som målet. I vilket fall som helst så väcker det många tankar och funderingar vilka förhoppningsvis blir klarare under de två kommande veckorna.

Allt gott,
Ellinor

I dagens samhället så ligger mycket fokus på att individen själv ska välja. Det handlara om allt från vad för middagsmat man vill ha till vilka som ska styra landet. Men är valet fritt?
En del tro nog det, en del inte, själv har jag väldigt svårt att ta ställning ena eller andra sidan. Jag tro till exempel inte attt det är ödestyrt vilken hårlängd jag har, jag gör själv valet att klippa mig, men faktum är att rent genetiskt så finns där begränsningar till hur långt hår jag kan skaffa mig. Jag hamlar någonstans mellan det strängt bestämda och det helt fria. Det innebär att jag har frihet inom en vis ram. I mitt fall, som uppväxt och boende i ett i-land, så är detta en rätt stor ram, tillskillnad från den svältande människan i Kenya vars frihet är nära på obefintlig. Återigen går det att fråga sig om valet faktiskt är fritt. Är det rena turen att jag föddes i Sverige på 1900-talet och finns då möjligheten att jag lika gärna skullen fötts i Sverige på 1780-talet? Eller är det ödesbestämt att jag skulle föddas då jag gjorde, där jag gjorde och vad lämnar det mig i med mina beslut? Är en fri vilja bara en illution? Finns den där inom ramar, eller är den fulkomlig?
Nattliga tankar bara...

Allt gott,
Ellinor

Det slår inte fel, varje påsk ökar min kreaktivitet. Det kan bero på våren, men påsken i sig är inspirerande på så många olika sätt. Visa år är det teckna, andra måla och i år är det dikten. Allt finns där varje år, men det är olika som är dominanta... Skrift tillsammans med kamera är väl egentligen det som speglar mig i år. Så jag ska dela med lite av det.

Kram
Ellinor

... är ett ungefär så länge som jag har gjort mina pärlkors. För 129 veckor sedan sökte jag efter ett större kors, jag ville ha ett hemmagjort kors, hade faktiskt tänkt mig ett i träd. Men en dag så stod jag inne på panduro och fick en idé, jag köpte röda pärlor efter en stunds eftertanke och en rulle metalltråd. Det tog ett tag innan jag hitta rätt princip, har fortfarnade kvar de där första korsen. Tråden var för tjock och jag hade ingen idé hur jag skulle göra så jag skulle kunna bära dem. Det blev tunnare tråd och fler pärlor och snart viste jag också hur jag skulle göra för att kunna använda dem. I början gjorde Jag bara dem för mig, efter "nej" för snart två år sedan blev det lite av en terapi att göra dem och jag har till och med sålt några efter önskemål. De har varit en välsignelse på så många olika sätt och jag ger bort dem i present till vänner och släktingnar vid speciella tillfälle. Faktum är att det räcker att någon uttrycke en önskan om ett pärlkors i någon speciell färg så försökte jag göra ett till dem. Det är av kärlek till mig själv, till min nästa och till min Gud som jag gör dem!

Allt gott,
Ellinor

Några bilder på de pärlkors jag gjort.

Tro det eller ej, men där finns de delar jag har problem med, antagligen inte samma som någon annan. Han som skulle förråda honom Ja, det är denna återkommande raden i NT som jag har problem med. Här blir någon dömd på förhand och jag som läsare får inte möjlighet att lägga min egen dom. Det ska dock tilläggas att jag kan förstå varför författaren har valt att göra det, det är inte jag som är den ursprungliga adressaten, jag är den nuvarande. Jag tro knappast det var mig Markus, Matteus, Lukas eller Johannes tänkte på när de skrev evangelierna, det är svårt att tänka sig att de alls trodde att deras text skulle läsas två tusen år senare. Tänk er om det ni och/eller jag skriver idag kommer läsas om hundra år, femhundra år eller tusen år! Hundra år, ja kanske om vi får till knorren på det vi skriver och chansen är antagligen större om det är en skönlitterär text, men tusen år? Kanske är det svårare att föreställa sig eftersom vi inte riktigt kan jämföra med något, det var ju långt ifrån alla som kunde läsa för tusen år sedan och i den kontexten är det förhållande mycket texter som används som skrevs då, så vem vet om tusen år kanske våra texter har betydelse. Poängen är att det är svårt att föreställa sig, jag skriver ju för att denna texten ska läsas idag av dem är intresserade, mer än så har jag inte reflekterat över mitt skrivande.
Det blev lite allt möjligt...

Allt gott,
Ellinor

Hur skulle du känna dig om du visste att du skulle dö de oskyldigas död om mindre en vecka? Där är människor som möter detta öde varje dag i form av krig, svält och förföljelse. Ett öde som lätt kan liknas vid Kristus, men också de efter följande martyrernas. Vi har vår tids martyrer, oskyldiga offer som enbart försökt leva i sin tro.

Herre, min Gud! Bevara dessa människor i din kärlek, alla de som prövas på olika sätt i sitt liv, som har det svårt och vars varje dag är en kamp. Min Gud! Tack för att jag varje dag får leva i din frid och din kärlek! I Jesu namn, amen!

När jag skulle ner till Malmö idag så visade sig att tåget var kraftigt försenat på grund av obehöriga på spåret. Det är frustrerade när det händer, jag bestämde att det var bättre att stanna hemma. Det är ju faktiskt jobbigt nog att åka nästan två timmar för att hälsa på sin mor. Det är dessa dagarna jag önskar att jag hade bil, men nu har jag inte det.
I övrigt är det mycket tankar och funderingar. Studierna ska klaras av och ett jobb ska hittas och fås till hösten, bara det är mycket! Där till ska jag på konfirmation utanför Jönköping i slutet av maj och behöver hitta en kattvakt till det. Sen finns ju allt de andra i livet som ska fattas beslut i, kanske något av i-landsproblem? Antagligen.
Så det blir ändå melodikrysset, men sen städ och studier.

Allt gott,
Ellinor

Lilla Jethro, mors och syrrans valp.