Vad var det som hände? Slutade jag blogga medvetet?

För mer än fem år sedan började jag min andra tillsvidare anställing i mitt liv. Jag gick från att jobba 50-60% som "vikarie" till att jobba heltid med något helt nytt. Det var inte medvetet jag slutade blogga, det bara blev så. Jobbet tog all min mentalla kraft och jag viste inte vad jag skulle skriva om när jag väl försökte. Nu jobbar jag inte längre, jag sa upp mig. Det funkade inte för mig längre, jag kände ofta att jag var på väg in i den där berömda väggen. 

Det var inget lätt beslut att lämna ekonomin som ett heltids arbete ge. Redan året innan jag sa upp mig så började jag titta på nya jobb, men hittade inte många jag var interserad av. Under 2023 rann ändå bägaren över och jag och min arbetsgivare va oens hur min arbetsbeskrivning skulle se ut! Jag tog kontakt med mitt fakcförbund och förklarade situationen, de höll med, men för mig hade bäggare fått i sig en droppe för mycket. 

Mitt i allt detta förlorade jag min älskade katt Pipen som jag haft i 13 år! 

Med flertal diskutioner med mitt fack hur jag lämpligen skulle gå vidare och mycket böner så kom jag fram till att det var dags att plocka upp studierna igen. Så den 13 oktober 2023 sa jag upp mig med tre månaders uppsägningstid och den 15 januari 2024 var jag officiellt tillbaka i skolbänken. Denna gången med bara ett mål i siktet, att ta en examen! Vägen dit är något snårig, men med lite positivt tänkande ska det nog gå!

Jag vet inte hur mycket jag kommer blogga framöver. En anledning till att jag skriver är för att det är bra för den metala hälsan att göra det, en annan är för att det är bra för mitt uppsattskrivande generellt att skriva. Att det blev just idag är för att jag kände att jag nått en vändpunkt i livet, kommit ur en funk som jag inte ens visste att jag befann mig i! Mitt hem har tagit "skada" av att jag befunnit mig i en funk. Jag har aldrig varit noga med städning, men det har inte varit så illa som de senaste fem åren, jag orkade inte ta tag i det. Det var "det gör jag sen" över hela mitt liv och när "sen" kom var det väldigt överväldigande för att ta tag i, jag gjorde de små sakerna, men hade ambitioner för mer som jag inte orkade. 

Den här helgen hände något, jag orkade göra mer. Det var inte längre förmycket att springa några runder till bilen med saker som skulle till tippen, jag orkade! Så igår var jag ock slängde sådan som jag skulle ha slängt för länge sedan och idag städa jag nästan ett helt rum hemma! Ja, jag är inte klar än, har mycket kvar, men små segrar är så otroligt mycket värda och ska inte underskattas!

Jag väljer att ta ett steg i taget och fira varje seger längst vägen, både i skolan och privat.

Allt gott,

Ellinor

Är det dags? Ska denna trettiotvå åriga singel gå på blindedate? Mycket möjligt, även om jag kan tycka att det låter desperat så är det bara ordet som gör det. Så vem vet vad som händer...
Datea har inte alls varit min grej någonsin. Jag blir nervös, illamående och rent av skräckslagen, jag vill ofta springa åt andra hållet. Och detta är bara inför första daten så jag har faktiskt aldrig varit på en andra date! Nå, sånt är mitt liv!

Allt gott,
Ellinor

Jag ligger vaken. Jag borde sova, men det vill sig inte. Fundera och tänker. Tänker på hur jag ofrivilligt låter rädslor styra mitt liv.
Rädd att bli sårad, rädd att såra.
Det täcker väl egentligen allt vad rädslor bekommer. För visst är rädsla för misslyckande en rädsla för att bli sårad! Allt jag vill skrämmer mig så oändligt mycket! Men allt jag kan göra är att röra mig framåt och hela denna tiden möta mina rädslor annars står jag still. Still går ju inte att stå, världen rör på sig och jag måste ju röra mig med den.
Kanske är allt mer påtagligt med allt vad som hänt under året, kanske beror det på vad det är för år. Kanske finns där något mer än så. Det kanske inte hör till min natur, mina försvarsmura är möjligtvis för starka. Möjligtvis behöver jag ta och hantera det. Möjligtvis måste jag möta alla mina rädslor!

Allt gott,
Ellinor

Det finns så mycket jag skulle kunna skriva om. Så mycket som har hänt, men jag vill inte. Jag har det bra, jag lever och ha hälsan. Är det nog? Nej egentligen inte, men för tillfället räcker det. Det är det jag, och säker en del andra där ute, säger till mig själv nästan varje dag. När räcker det inte längre? Ska jag vara ärlig så är jag nära gränsen när det inte längre är nog, en tid i mitt liv då jag vill ha ut mer! Det är tillräkligt, för nu i alla fall. När det inte är det längre då är det inte det. Jag kan bara hoppas att jag i mitt "för stunden" liv hittar lösningar för de gropar jag upplever mitt liv har.
Lösningarna finns där och för att genomföra dem krävs tid. Skolan är en lösning, men för mig med dyslexi så slickar den tid och ibland känns det som om jag står här frustrerad och stampar. Kommer jag någon vart? Jo vars, två steg fram och ett tillbaka. I dessa stunder försöker jag att komma ihåg att om detta vore för tio år sedan så hade jag gått in i vägen av frustrationen som jag känner stundvis. Den stora skillandaden är att jag vet vad jag är på väg, jag har en aning om vem jag är och det är inget jag hade för tio år sedan. För tio årsedan viste jag bara en sak med säkerhet, och till och med "hur" i det var osäkert. Jo, jag vet jag blev väldigt kryptisk där, ja, antagligen i hela detta inlägget.
Kanske väljer jag en dag att vara tydligare här, men inte idag. Kanske låter jag min mamma leka äktenskapsmäklerska också, man vet aldrig (hon är redan på god väg). Eller så låter jag mitt liv gå en helt annan väg, en del kan säkert ana sig till på vilket sätt. På måndag är en ny vecka, ett nytt år, men framförallt en ny dag. Då ska jag ta tag i en del förändringar som lägat på is i ett halvårs tid.

Allt gott,
Ellinor

Jag befinner mig i Malmö och hör snöar det, allt är vit. Lund var också vit när jag lämnade staden efter jobbet. Halt var det också i denna blött snö. Otroligt vackert men som sagt halt. Jag trillade med cyckeln på jobb, turligt nog oskadad men byxorna sprack! (Tredje paret i år!!!)
Julen närmar sig med stormsteg, det är faktiskt julafton nästa vecka, tolv nätter förän det är jul! Jag är i julensfrid, alla julkappar är färdiga, väntar bara på att två av dem ska komma med posten! Tycker ju bäst om advent med uppbyggnaden av förväntan! Gillar det, nej föresten, jag ÄLSKAR det!
Det liksom balanserar upp allt igen. Hoppets låga flammar klarare än någonsin och människor våga tro på det goda, att kärlek nerkämpar hat! Kanske gör julmusiken sitt till där, det är ju bra!
Jag tror på det goda hos människan, jag tro på att kärlek är det största, jag tro på att vi kan leva i en bättre värld. Jag tro INTE att det är försent!

Allt gott,
Ellinor

Jag har börjat schemalägga mitt liv. Är det konstigt? Börjar jag bli gamal?
Varje torsdag klockan 17:00 så plingar det i telefonen, dags att vattna blommorna. Varje dag 18:30 (få ändra det nu när jag jobbar kvällar) plingar det i telefon, ta hand om disken. Varje månad den 27:de plingar det i telefonen, betala räkningarna även pappersräkningar (har ju typ 90% digitalt). Detta är de rutiner jag lever med just nu och jag vill ha fler! Ja, fler! Just nu känner jag att jag vill ha allt(!) schemalagt i mitt liv för jag vill få saker gjorda!
Jag tycker det är så otroligt skönt att jag har skola regelbundet varje onsdag samma tid och samma plats, att jag vet att jag jobbar helgerna jämna veckor. Det är saker jag uppskattar i mitt liv just nu! Mitt mål nu är att få ordning på dygnsrytmen. Den är det si och så med det. Nog ska jag väl klara av det? Särskilt nu när jag inte längre jobbar natt. Jag tror hela jag kan må bra av det!
Nu är det ju inte så att rutiner inte ska hindra spontanitet lite då och då. Reser jag bort så följer ju inte alla rutiner med medan andra måste få följa med (tandborstningen till exempel).
Det känns tryggt. Så enkelt, tryggt!

Allt gott,
Ellinor

Sitter just nu och dricker en kopp kaffe. Det är kanel i, och lite kardemumma, vilket är så otroligt gott! Det ger mig en betryggande känsla med kanel i kaffet. Försök inte få mig att förklara det, det är bara så.
Jag har i det när jag brygger kaffet. Det ger en höstlig känsla på kaffet. En bra substitut till varm choklad (vilket jag också tycker om att ha i kanel i), dessutom så blir det en rundare smak på kaffet. Så det dricker jag nu!

Allt gott,
Ellinor

Sitter och dagdrömmer. Tankar om ett bättre tänk om svävar i mitt huvud. Mitt liv är bra, så klart det är det! Även om jag mer och mer känner mig lite som en Bridget Jones-karaktär med alla de likheter det finns att dra mellan henne och mig. Det är ju faktiskt så att det kunde varit bättre, det kunde ha varit annorlunda, det kunde varit sämre. Det är bra.
Vad vore livet om det inte kunde bli bättre? Jag älskar det faktum att jag kan drömma mig bort i både små och stora detaljer som skulle kunna sätta guldkant på min tillvaro. Ibland sätter jag rent av denna guldkanten på min tillvaro och då är livet extra fint. Det är dock fint att drömma om det med, jag tro vi underskatta drömmar....

Allt gott,
Ellinor