I am this day

Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Ellinor - 2 maj 2016 16:12

Har smått panik över att få i ordning här hemma. Får besök på torsdag från två olika håll! Jätte roligt och jag ser fram emot det, men jag önskar jag vore bättre på att städa, nåja, ta tag i att städa. Vet att det kommer sluta med att jag stressstädar på onsdag eftermiddag och kväll samt torsdag förmiddag, med minimalt med sömn. Ni vet det där med keeping up the apprearances även om det är två av mina bröder, min lillasyster och min mor som kommer.
Jag kämpar med det varje gång jag ska ha besök, vem det än är som kommer.

Allt gott,
Ellinor

ANNONS
Av Ellinor - 1 maj 2016 16:45

Jag har lyckas ta några bra bilder med min iPhone under våren som jag är ovanligt nöjd med.

Allt gott,
Ellinor

ANNONS
Av Ellinor - 29 april 2016 22:07

Äntligen! Ja, det är ordet jag känner just nu. Äntligen tror jag det har hänt, fast det sa jag inte när jag börja misstänka det, för som alltid är föresättningarna inte alls idealiska. Trotts det så pirrar känslorna, jag har fjärilar i magen och vill bara dansa! Det brukar väl vara goda tecken? Just nu vill jag bara njuta av dem, varken säga bä eller bu, för som jag sa så är det inte alls idealiskt. Men det var så länge sedan jag var så här intresserad av en man på det sättet.
Rena energikicken är det! Sjunger och dansar medan jag gör i ordning här hemma, så märkligt. Just nu vill jag bara känna och glömma alla om. Just nu är det bara jag som känner, kanske är intresset besvarat, kanske inte, men jag tänker i dagsläget inte höra efter. Där lägger jag mitt fokus, på mig, för som jag sa var det så länge sedan jag kände så här! Men nog dagdrömmer jag om möjligheterna ibland, kanske tar jag också reda på om det kan bli sant, men inte just nu.
Jag vet faktiskt inte vad jag ska säga mer, orden liksom försvinner bland alla vårkänslor. Kanske kan jag berätta mer när sommaren är över.

Allt gott,
Ellinor

Av Ellinor - 18 april 2016 12:46

Ja, jag vet att jag skulle kunna skriva onödiga drömmar i rubriken, men det ger en negativ klang. Finns det verkligen onödiga drömmar? Det finns inget bra svar på det, men vad jag kan säga är att det finns drömmar som inte nödvändigtvis behöver bli uppfyllda. Som min dröm att fira nyår i New York. Den drömmen är inte onödig, men ack så vacker! Inte ens att besöka New York är viktigt att uppfylla, men det vore en bonus till mitt liv. Kanske ska man kan kalla det just det, bonusdrömmar! Drömmar som ger lite extra livskvalitet.
Givetvis finns där drömmar som är nödvändiga för mitt liv ska gå framåt, som drömmen om en trädgård, en egen trädgård. Med tanke på det så hoppas jag att den 18 maj blir en varm solig dag, det skulle helt klart vara en bonus! Vilket fall som helst tro jag ändå det blir en bra dag! Sen får ju gärna vecka 26 och 27 bli finna sommarveckor av helt andra anledningar.
Sen har vi ju alla de små drömmarna som hela tiden går i uppfyllelse. En del av dem kan upplevas som närmast obetydliga, men i det långa loppet har stor betydelse. Vidare finns det de där hemliga drömmarna som man av en eller annan anledning inte delar med sig av. Och ibland, vid gyllende stunder, uppfylls även dessa drömmar.
I slutendan så är det ju faktiskt jag som har kontroll över vilka drömmar jag väljer att uppfylla. Kanske blir det inte helt som jag drömt om, det är ju trotts allt en drömbild. Huvudsaken är att det den är en dröm som blir sann.

Allt gott,
Ellinor

Nyckelord: #NewYork #Drömmar #bonusdrömmar

Av Ellinor - 15 april 2016 22:41

Min almanacka har olika färg på aktiviteterna beroende på var de händer! Det behövs när man har två olika timanställningar, annars blir det svårt att hålla reda på allt! Och så här två veckor innan månaden är slut är det dags att planera nästa! Allt ska in, från jobb till hälsa på syskon och föräldrar, samt besök som jag ska få!
Det är inte perfekt, där finns utan tvekan rum för förbättring. Jag var helt enkel tvungen att göra något som gjorde att jag fick bättre koll! Så jag har valt olika färger för olika orter, lila är Tyringe (Hässleholm) och turkos (blå) är Helsingborg, vilka är de orter jag jobbar i. Sen har jag en färg för Perstorp (där jag bor) men den kommer jag inte ihåg eftersom jag använder den så sällan, tro den är grön. Kyrkan är rosa och övrigt, ja, det är övriga färger! Har funderingar på att dela upp övrigt också i olika kategorier, som om jag ska bort eller ska ha besök, men det är lite lättare att hålla reda på!
Idag har jag planerat stora delar av nästa månad som ska in i systemen i morgon (inte mina då, utan jobbets). Planeringen sker med kryss som jag placerar olika beroende på vilken tid på dygnet det gäller, innan jag är helt säker på att det är så jag vill ha månaden, då fyller jag i med rätt färg med. Dessutom ska jag sms:a och se om jag inte kan få in lite roliga människor i schemat! Inget spontant med att träffa människor, det krävs otroligt nog nogran planering och i mitt fall minst två veckors varsel, helst en månad! Galet, jag vet! Och ändå tycker jag mitt liv är patetisk! Fast det blir inte mycket slappna av, egentligen så borde det vara mindre avkoppling än de lilla jag har, har ju en del att ta igen!


Hur gör ni för att strukturera upp eran liv?



Allt gott,
Ellinor

Nyckelord: #planera #struktur #livet #schema #jobb

min almanacka

Av Ellinor - 12 april 2016 20:01

Jag har jobbat i några dygn nu, lite av det jag gör! Det är skönt, ett bra jobb som är roligt samtidigt som man får in lite klirr i kassan. Dock innebär det att bloggen blir lite lidande!
Ska planer nästa månad, det vill säga att jag ska lägga ut de dagar jag kan jobba. Där är ett par dagar jag inte kan alls, annars är där stora möjligheter till att jobba. Ska prata med ett par människor som jag inte träffar så ofta och planera in dem med om möjligt, kan ju inte sitta hemma och uggla alltid.
Det har varit några soliga dagar så jag tänkte visa några bilder jag tagit på väg till jobbet (alltså från tågfönstret).

Allt gott,
Ellinor

Av Ellinor - 5 april 2016 20:18

För en tid sedan fick jag en förfrågan om jag inte kunde beskriva antagningsprocessen. Den kan ha förändras i Lunds stift sedan jag var uppe 2013 bland annat på grund av ny biskop.
Så nu kommer den så som jag minns det, annars går det ju bra att söka sig bakåt i bloggen till 2013 och se vad jag skrev då! Detta är min historia, min berättelse över vad som hände, hur det gick till och vad jag kände.

En annorlunda arbetsintervju
Eller som man säger, en antagningsprocess. Jag vet inte helt säkert om jag gick igenom hela processen här på bloggen när den skedde, var antagligen bara vagt inne på det. Till att börja med så kan jag säga att processen ser olika uti landet och den jag tänker berätta för er är min i Lunds stift under vår nuvarande ärkebiskop, alltså kan den ha förändras.
Året 2013 hade jag läst teologi i ett år, det var minst så länge dåvarande rekryteringspräst (kanske en allmän rekommendation) tyckte man skulle läst när man sökte för att bli prästkandidat. Så den våren lämnade jag in min ansökan, vilken jag filat på hela hösten. Där skulle allt var med, inklusive en livshistoria kring hur vägen till ansökan sett ut, det var jobbigt för jag hade bara en handskriven A4 sida. Vad jag hade för familjeförhållande och relationer samt vad min back-up plan var och vilka som var mina referenser skulle stå där. Utöver så vad det ju rekommendationsbrevet från en präst. Allt hade jag efter rätt mycket vånda om jag får säga det själv.
När jag väl lämnat in ansökan så var det bara skriva mailet till rekryteringsprästen, enligt hans önskemål, att man lämnat in en ansökan och var intresserad av att gå igenom processen. Efter några veckor (om jag nu minns rätt) så hörde rekryteringsprästen av sig (om det var via mail eller telefon har också fallit ur mitt minne). Om det var samtidigt eller vid olika tillfälle kommer jag inte ihåg, men iallafall så var det frågan om att mötas (det bör sker minst en gång per termin, då iaf) och om jag skulle kunna tänka mig göra praktik i Karlshamn. Som den äventyrare jag är (i milda ordalag) så svarade jag ja! Vist gjorde det mig nervös, och inte lite nervös, jag skulle ju vara i en stad där jag inte kände någon, men jag kunde inte motstå det!
Få se nu, just det, man skulle säga att hela processen började med en informativ träff med tillsammans med de andra praktikanterna, i mitt fall var det ytterligare tre praktikanter. Jag har för mig att han vi hade som handledare tyvärr inte hade möjlighet att komma utan vi fick möta upp honom efter en gudstjänst i den kyrka han då var verksam i. Det i sig var också intressant och han var välförberedd på att ta emot oss.
Praktiken i sig var lärorik, man fick hålla predikan och fick möjlighet att utvecklas. Den avslutades med vad som skulle kallas ett utvecklingssamtal både i grupp och ensam med handledaren. Efter praktiken visste jag precis vad jag behövde arbeta på och kände mig trygg i mitt val, mitt kall, av yrke.
Efter praktiken var det nästan två månaders väntan då jag jobba på ett boende i Malmö. Under den tiden var det svårt för ett perspektiv över praktiken och allt som skulle hända efter. Jag visste inte om det skulle gå bra eller inte, från och till vad det är väldigt jobbigt. Men vad var det den tiden om jag visste vad för svar jag skulle få där i slutet av augusti?
Till slut kom dagen iallafall. Jag hade var att det kontakt med mina praktik kamrater och frågat dem vi kunde mötas upp och då berättade att hon skulle köra och jag gärna fick åka med henne! Så det gjorde jag.
Det blev en otroligt intensiv dag, men det märkte jag först när man jag kom hem. Jag var trött, fem olika samtal med åtta olika personer (tro jag det var). Det var samtal med rekryteringsgruppen (tre stycken, präst, diakon och en till), domprosten (+en, lite luddigt vem det var), psykoterapeut (hon var även präst), psykolog och givetvis också biskopen. Jag tycker nog att samtalet med psykologen var uddast, blev liksom tagen på sängen där. Sen var det ju samtalet med biskopen Antje (nuvarande ärkebiskop), det samtalet kändes dött för vara helt ärlig. Hon och jag hade stunder av pinsam tystnad vilken jag tyckte var jobbig, upplevde själv att jag inte riktigt kunde prata med henne. Det var inte allas upplevelse dock.
Sen återstod bara några dagars väntan innan man skulle träffa biskopen igen på stiftkansliet för svaret. Väl där så var det också en del väntan, överväldigande känsla av att vara helt ensam i världen, men har man gett sig in i leken så får man leken tåla.
Ni som följt min blogg en längre tid vet vad svaret blev. Det blev inte ett "ja", det blev ett "nej" följt av fem års väntan. Nu är det två år kvar, sen kan jag söka igen!
Processen att bearbeta det är intensivt och fyllt av osäkerhet och förtvivlan. Jag tog möjligheten att gå till själavårdens psykolog för att få hjälp att hantera det och hela tiden vaggade min vilja fram och tillbaka med frågan Kan jag ha misstolkat mitt kall? och vad ska jag göra om jag gjort det? Resultatet jag kom fram till är inte att jag misstolkat mitt kall, jag kommer söka igen när tiden är inne.
Det har gett mig möjlighet att växa som människa och jag kan absolut inte ångra att jag gick upp i antagning när jag gjorde, även om jag var riktig arg ett tag.

Frågor på det?

Allt gott,
Ellinor

Av Ellinor - 4 april 2016 16:45

Mitt intresse för virkning och på senare år även stickning har alltid fått mig att känna mig annorlunda. Det är inget som mina vänner syslat med och inte heller mina äldre syskon. Ett tag var inte alls modernt att ha virkade dukar eller hemmastickade filtar, men till min stora glädje har det blivit poppis igen!
Något som förvånar mig är intresset som finns för det jag gör! Inte för att jag producera grejer, jag har det som hobby, men man kan inte ha babytossor och mössor liggande om man inte har barn! Allt sånt är till för att användas! Gissa då om jag blev glad när Emma ( http://nouw.com/urenbrudssynvinkel ) uttryckte att hon skulle kunna tänka sig det till sin liten! Så jag gjorde några olika och så använde jag det som dekoration på diapercaken som hon fick (jag vet att man vanligtvis använder nappar, men jag är lite emot nappar, varför kan vi komma in på en annan gång). Ska sticka lite till.
Det började faktiskt med att jag stickade till min brors dotter och där efter har det blivit till vänner.
Vad behöver man då tänka på när man stickar/virkar till babisar? Jo, det är att använda naturmaterial, alltså ull, lin eller bomull, jag väljer bomull eftersom det går att tvätta i 60 grader! Det går ju inte att förutse när olyckan är framme och då vill man ju kunna få det ordentligt rent!

Jag tänkte dela med mig lite av vad jag gav liten som jag missade igår!

Allt gott,
Ellinor

Nyckelord: #stickning #hobby #babygrejor #bomull

Precis som jag så gillar Emma Disney och då är Mimmi en favorit! Så hitta jag denna ursöta body på disneystore.se som jag bara var tvungen att köpa. Kanske vågar jag hoppas på att de har en lika söt i Belle-modell (Skönheten & Odjuret är min favorit bland Disney) om jag någon gång får en liten flicka!

Lustigt noga hade jag inte så mycket på stickningarna, men lite. Kommer mer sen, eftersom jag inte är färdig med stickandet!

Presentation


Hej!
Teologi student i Lund och undersköterska på natten i Helsingborg som skriver om livet som just det och i all allmänhet. Gud har också en central roll. (=

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ I am this day med Blogkeen
Följ I am this day med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se