Jag sitter just nu i mitt kök där kvällssolen skiner in. Himmeln där fåglarna rör sig är alldelses babyblå och eken har antagit en mörk, kramgo, grön. Det är ett sällsamt nöje eftersom det bara är några månader om året som jag faktiskt har solsken i mitt kök. I år har jag dock svårt att förstå att den redan gör det, så mycket och så länge! Himmeln blir alldrig riktigt mörk när det är klart väder.
Som (nästan) alltid när jag sitter i köket så står radion på, antigen på Mix Megapo eller P4 någon gång händer det att det är P1 om jag lyckats få in den eller om jag kopplar telefonen till radion. När jag sitter här så virkar jag eller läser jag eller, som nu, skriver jag.
Det är så mycket i mitt huvud just nu. Minnen som går fram och tillbaka och få mig att undra vad tiden tog vägen. Frågor om var jag är påväg och vad jag vill är vanliga. Det sägs ju att det inte lönar sig att spring om man är på fel väg, men ibland känner jag att jag ändå skulle vilja göra det, kanske skulle det hända något som vänder mitt liv upp och ner då?
När saker och ting inte blir som man vill eller planerat eller ens är konsekvenserna av ens handlande då står man här och undrar vad som hände och hur man tar sig vidare i livet när det känns som tiden försvann. Där skulle ju vara så mycket mer tid till allt! Vad hände med äventyret? Jag har lovat att vara modig och det ska jag vara, ibland mycket modig.

Allt gott,
Ellinor

Med det sagt så skulle jag inte definiera mig som feg, långt där ifrån för det mesta. Dock finns det saker jag borde gör och saker jag vil jag göra som jag skjuter på morgondagen, det vill jag sluta med! Jag vill inte vara dumdristig, men jag vill våga satsa även om jag inte är helt hundra på något!
Det är något jag inte gör! Inom mig finns en rädsla om att jag kanske tar fel belslut. Som man säger; man vet vad man har men inte vad man får! Det går ju faktiskt inte att vända om, så det är klart att man ändå måste känna sig någorlunda trygg med riskerna och konsekvenserna som ett beslut kan innebära. Och där var satte jag huvudet på spiket! Konsekvenserna! Om det inte går enligt planen kan jag leva med konsekvenserna av det?
Det finns självklart stunder i mitt liv då jag varit nervös över det, men inte nu. Jag vill vara modig och sluta skjuta saker på morgondagen som jag faktisk kan göra idag! Det får bli mitt första modiga beslut.

Allt gott,
Ellinor

Idag har varit en bra dag. Jag började dagen med att intensivt snozza på larmet som, vilket jag tro väldigt många har, gick på flera gånger. Mitt eget fel, dels så snozzar jag och dels så ställer jag minst fem larm för att försäkrar mig om att jag kommer upp. Sov så otroligt gott och ville verkligen inte upp eftersom jag har haft en migrän som spökat för mig i en veckas tid. (Borde kanske prata med en läkare om det där eftersom det ger utslag på samma sida som jag ständigt får lock i örat på). Det har gjort mig en aning lättirriterad och på dåligt hurmör. Tillslut komm jag i alla fall upp i hyfsad god tid.
Jag hade nämligen bokad en tid till frissan idag, för första gången på mycket länge. Tiden var på Väla i Helsingborg och det innebar ju fyrtio minuters restid från mig och bilen skulle tankas innan. Efter har gjort noggrant övervägande så hade jag bestämt mig för att det skulle bli en "Bob" och det blev det. "Bob with a bang!" Blev nöjd med resultatet, vilket innebär att det är en frisyr jag kommer ha ett tag nu.
Efter som Väla är mer än en ort i Helsingborgs stad, det är ett köpcentrum med, så bestämde jag mig för att handla lite med. Nå, det bestämde jag mig redanför innan. Det blev lite grejer som är bra att ha när man ska ut och resa och lite andra saker som jag behövde. Bland annat så belv det ett trådlöst tangentbord, vilket indirekt är anledningen till att jag faktiskt sitter här och skriver. Det blev också ett par trådlösa sportshörlurar och en AUX-sladd som har varit väldigt efterlängtade!
Som för det mesta så får man hem saker som kanske inte är helt nödvändiga. På Lagerhaus hittade jag ett helt underbart doftljus, det luktar ananas! Jag är svag för ananas! Tände det nästan direkt när jag kommit hem!
När jag väl var hemma så bestämde jag mig att jag måste ta mina värktabletter för huvudet vilket gav som resultat jag insåg att jag måste handla nya. Avskyr verkligen att ta tabletter, det är ett under om jag kan få i mig allergitabletter relativt regelbundet och ännu mer om jag ska ska få i mig kosttillskott. Det hjälpte, den värsta värken försvann, äntligen! Så nu kunde jag ta tag i olika dela av mitt liv. Jag började med att packa efter som jag snart ska ut och resa. Det är jag snart färdig med.
Kvällen engangemang jag åt att titta på först Go'kväll och sen Let's dance medan jag hällde i mig Cola Zero och käkade popcorn. Samtidigt spenderar jag tid åt lite virkning efter jag hittade en stor bok om virkning när jag var på Väla.
Nu sitter jag här och lyssnar på tredje boken kring Liftarens guide till galaxen, Livet, universum och allting, skriver här och käkar jordgubbar och vindruvor. Allt medan jag får nytta av mitt nya tangentbord. Måste faktiskt säga att ett nytt tangentbord skriker om att få användas och är därför väldig motiverande.
I morgon är det Malmö som gäller, ska hälsa på min min mor och mina systrar som bor där. Vi börja med att äta frukost samtidigt som vi löser melodikrysset tillsammans. Sen blir det middag hos min yngre storasyster innan jag kör hem igen.

Men det var väl det. Inte lite va?

Allt gott,
Ellinor

Känslor är i balanserad obalans hos mig. Konstigt vore det faktiskt annars. På grund av saker som händer i mitt liv tillsammans med det faktum att jag funderar mycket och dra paralleller så kan jag börja gråta till, nära på, samtliga låtar på radio! Jajamen, till och med de gladaste av låtar. Lite jobbigt är det ibland samtidigt som det känns väldigt befriande.
Mer än så känner jag faktiskt inte för att skriva efter som delar av mitt liv även involverar andras. Av respekt och kärlek till dessa så skriver jag inte så mycket här, det blir bara när jag känner att jag kan vara kryptisk!

Allt gott,
Ellinor

Att jobb och plugga samtidigt är verkligen inget jag kan rekommendera. Dels så har jag hela tiden på huvudet att jag måste få ihop alla nödvändiga timmar arbete som gör att jag kan leva (inte bara överleva) och det ska pareras med att jag har lektioner en gång per vecka nu. Till detta hör allt jag måste läsa till studierna! Sjukt mycket säger jag! Det är tur att det inte är ointressant, men tyvärr inte så intressant att jag inte kan släppa texterna, det ni, går allt för lätt! Dessutom så är där en hemtenta att skriva, ja faktiskt två eftersom jag gör om en med. Helt ärligt så känns det väldigt ofta som om jag tagit mig vatten över huvudet!
Jag spinner mellan rädsla över att inte klara tentorna, inte få tillräckligt med jobb och ändå kunna ha fritid! Det är en kamp med dyslexi och ändå känns det lättare nu (inte mycket lättare) engelskan är överkomlig och jag känner mig motiverad! Så här innan jag ska sova så dyker alla dessa tankar upp och jag känner lite panik.
Panik och jag går inte bra ihop, inte alls bra ihop! Den gör mig handlingsförlamad! Stress kan jag hantera men inte panik. En del skulle nog säga att det inte är någon skillnad mellan dessa men jag tycker det. Paniken gör att jag tappar självförtroendet medan stressen ibland till och med kan vara motiverande!

Allt gott,
Ellinor

I augusti i år är det fyra år sedan jag fick ett "nej" att bli Prästkandidat för Lunds stift. Mycket har hänt sedan dess. Svenska kyrkan fick en ny ärkebiskop och med detta följde att Lunds stift behövde en ny biskop. Sedan är det ett flertal stift runt om i landet som fått nya biskopar.
Jag då?
Jo, jag har flyttat och i det närmaste blivit bofast, har faktiskt aldrig bott så här länge på samma plats sedan jag flyttade hemifrån, fyra år den 1:a november. Jag försökte att fortsätta studierna efter det, men det gick så där. Istället tog jag och gjorde ett studieupphåll på 1,5 år! Kändes inte alls så länge innan min studievägledare sa det till mig. Under den tiden har jag kämpat med att få ihop min ekonomi vilket gjorde att jag haft ett flertal olika vikariat. Nu har jag bara ett, i nattpatrull. Jag hade nog inte hållit ihop om det inte vore för att jag varit aktiv i kyrkan. Att vara det är en av de sakerna som burit upp mig när jag varit tvivelstrött och ifrågasatt mitt kall att tjäna Gud som präst i en av hans kyrkor. Jag började först som Gudstjänstvärd och sen blev det kör med, kyrkokör ovan på allt och mer blir det.
Jag har en helt otroligt fin familj som för det mesta lyckas bära upp mig, för att inte tala om fina vänner och släktingar som var bered att hjälpa mig på de sätt de kände var möjliga för dem när jag hade det som svårast. För mig känns det som om jag aldrig kan betala tillbaka dem för det. Jag vet ju att de kommer finnas där för mig hela vägen precis som Jesus är.
Tvivelstrött, ja det är ingen ovanlig känsla hos mig. Rädslor som bor inom mig har tendens att ploppa upp när som och jag känner att jag kommer behöva allt mod jag har för att söka igen. Jag är kallad att tjäna Gud i hans kyrka! Punkt! Det är ofta jag få påminna mig själv om detta, allt för ofta för min egen smak. Lyckligtvis så väljer Gud också att påminna mig nästan varje söndag och ibland en helt vanligt vardag. Det var det som hände en dag i höstas som fick mig att bestämma mig för att ta upp studierna igen, på grund av ett telefonsamtal. Om Luther fick två blixt nerslag i sitt liv av Gud, så är det ju inte alls konstigt att jag fått mina. Jag kan ju anta att Luther, liksom jag, missat viskningarna från Gud när han som tjugotvåring fick ropet, första blixtnerslaget, att bli munk. Enligt legenden ska han ha utryck det ungefär så här: "Heliga Anna, jag ska bli munk!" Jag själv var tjugofyra och satt i kyrkan på självaste julafton då blixten, ropet, slog ner hos mig och jag tänkte för mig själv ungefär så här: Herre Gud, det är ju det jag ska göra, jag ska bli präst! Så var mitt kall, enkelt enligt mig själv.
Jag har ju inte behövt försöka förstå frälsningen (Luthers andra blixtnerslag) eftersom Luther indirekt faktiskt har förklarat den för mig så jag skulle nog säga att mitt andra blixtnerslag var det där telefonsamtalet. Vem skulle kunna ana det, att jag har något så genuint gemensamt med Luther???
Så nu är det dryga ett och ett halvt år kvar innan jag kan söka igen. Jag vill fortfarande vara i Lunds stift, men här kommer det krävas lite extra mod för att söka. När jag sökte sist så var biskopen i Lund min handledare och sen dess har det även byt rekryteringspräst så nu är det min gamla konfirmationspräst. I en sån situation befinner jag mig i, mycket tankar och funderingar kring det. Många tankar och mycket funderingar...

Allt gott,
Ellinor

Nyckelord: #Präst #Prästkandidat #Lundsstift #SvenskaKyrkan #Luther #Kall #Gud #Jesus #kyrkan #Hopp #biskop #tvivel #framtidstro #tro

Jag har en underbar arbetskamrat, hon är timis precis som jag. Att jag trycker om henne är att hon är ärlig och verkligen vill det bästa för våra vårdtagare. En natt (vi jobbar nätter) så säger en annan kollega till henne att ingen gillar henne i nattpatrullen och hon svara "Det är inte sant, Ellinor tycker om mig!" Detta fick hon då som svar: "Ellinor tycker om alla."
Visst är mitt mål att vara så snäll och vänlig som jag bara kan, men jag är också människa, så nej, jag tycker inte om alla. Jag tolerera de allra flesta, men det är långt ifrån tycka om. När hon berättar detta för mig så kände jag mig förolämpad, jag vill inte bli uppsat på någon piedestal och ha ryckte om mig att ha en ängels tålamod, för det är långt ifrån sant.
En del tycker jag om, andra ligger och balanserar mellan gilla och tolererar, andra bara tolerera jag, men jag försöker unvika att hata. Allt jag gör är för min egen skuld, jag börjar med mig. Att älska mig själv så att jag kan älska min nästa. Jag är väl medveten om att när det är någon jag inte tycker om så är där ofta något hos denna människa som liknar ett drag jag själv har som jag inte tycker om och därför har jag svårt att tycka om denna. Därför börjar jag med mig själv.

Allt gott,
Ellinor

Min helg började med dåliga nyheter. Nyheter som var tillräckligt dåliga för att jag skulle spendera en del av helgen gråtande och oroande. Där efter eskalerar det i dåliga nyheter som gör mig arg och frustrerad. Ledsen men jag har inget annat val än att vara kryptisk.
Den första nyheten blev tydligare idag, vilket gjorde mig rädd, orolig och otroligt ledsen. Jag skulle vara mångmiljonär om tårar vore guld. Just denna nyheten kretsar kring cancer, antagligen en av världen mest orättvisa sjukdomar. #fuckcancer Tårar jag har gråtit i följd av denna sjukdomen, ja, hade de varit guld så skulle jag skänkt allt till forskningen...
Mitt i allt detta har jag julbakat, träffat min mor och lillasyster och försökt få mer julkänsla här hemma. Allt varvat av tårar i oro och rädsla.
Återigen sitter jag med bönen, mitt samtal med Gud är det som ger mig hopp. Jag ber som om det vore min enda livlina och tror och hoppas att jag blir bönhörd, eller allra minst får förstå syftet med det som händer runt om mig.

Allt gott,
Ellinor