För ett par dagar sedan så beställde jag de första julklapparna. Det är inte så jättemånga som ska köpas in i år eftersom jag planerar att jobba. Beställde julklappar som min lillsyrra ska ge med och en födelsedagspresent. Längtar tills de kommer! Det var på disneystore.se och en del var redan slut. Jag skulle beställa två muggar åt mig själv, men de var slut! Men så prata jag med min kusins dotter som också är lite av ett disneyfreak och hon skulle till Stockholm och har beställt på samma ställe och fick heller inte allt. Så jag fråga om hon inte skulle kolla på Mall of Scandinavia och Disney Store där efter det och så kom vi in på mina muggar med och hon frågade om jag ville att hon skulle titta efter dem, självklart ville jag det!
Hon hittade dem! Jag blev överlycklig, jag har ju tänkt köpa dessa muggar hur länge som helst! De är en del av Disneys design-serie Art of Belle och jag är djupt förälskad i dem!
Skönheten & Odjuret är min favorit film av Disney och jag har funderat över varför och det är många olika vinklar på det. Kanske går jag in på det en annan gång.

Allt gott,
Ellinor

Jag kan inte sova, är rätt trött och påväg och känner att en förkylning vill bryta ut, men jag kan inte sova. Börja spela lite på mobilen, men jag har valt att begränsa spelen på mobilen så när liven är slut börja jag läsa bloggarna jag följer lite sporadiskt. Ena bloggen hade jag redan hunnit läsa och inga nya uppdateringa där. Då blev det kungahusets hemsida. Kollar om där är några nya pressmeddelande, men som tidigare inget jag inte redan läst. Kanske är jag konstig som gör det, men vad då! Vidare till nästa blogg då, det är min gamla körledare som skriver. Jag läser den inte så ofta eftersom jag vet att hon inte uppdatera varje dag, men eftersom jag inte kan sova och inte hittat något annat blev det den. Där var nytt sedan sist jag läste och jag kände mig så inspirerad till att skriva här. Hon berättar så genuint och ärligt om hur hon mår och har det, denna gången var det en dag som var dålig. Hon, precis som jag, försöker alltid vara positiv, men just denna dagen berätta hon att det är svårt. Det är ju inte så svårt att känna igen sig i det, en människa som man så genuint tycker om och alltid upplever som snäll och ha ett bra bemötande.
Hos mig är det väl allt för många tankar som spirar, känslor som stör och fantasier som gör mitt liv till en romantisk bok som skulle kunna vara skriven av Penny Jordan eller Nora Roberts! Mesta dels så får det mig att skratta, sällan får det mig att gråta. Att jag känner så här gör mig bara genuint lycklig, bara ett problem, jag kan inte sova!
Igår låg jag vaken nästan hela natten och kollade film på telefonen på Netflix och Viaplay. Det blev romantisk höstfilm och en cowgirl-film. Båda var lättsamma och romantiska och triggade fantasin lite till. Det som ibland känt så omöjligt känns möjligt vilket får mig att fantisera ännu mera. Tittar man på dessa filmer så lever jag upp till stereotypen med dessa känslorna, fantasierna fullgör bilden. Konflikt fyllt till hundra, ja egentligen tussen, med saker jag både vill och inte vill ska ske, så jag kan inte sova.
Där finns en bästa vän, en intrigmakerska och en resande karl i mina fantasier, ja, faktiskt i min verklighet med. Sen har vi äktenskapsmäklarna med, jag får det till i alla fall två stycken, och hemlighetsbäraren. Som sagt lite som en roman. Några anar och andra är helt ovisa om vad som sker, och mitt i allt detta finns konflikterna, den spralliga och drömmarna. Det är helt seriöst mitt liv just nu och jag njuter till hundra procent. Fast det är klart, detta är ju min upplevelse, men jag tror ändå jag ska ringa äldsta syrran och höra med henne! Så jag kan inte sova.
Över allt omkring mig så ser jag tecken. Här om dagen var det två storkar på vägen hem från intrigen, och det hör inte till vanligheterna. Ännu mindre att man ser två. Ja, ni kan ju säkert gissa vad det ska betyda och nej, jag är inte gravid och ingen jag känner är det vad jag vet. Vi får väl se vad framtiden har att ge. Så kanske kan jag sova nu.

Gott natt,
Ellinor

Okej när jag vaknade på söndagen var det en dröm i klart minne, så himla märklig med! Jag skrev upp den i min digitala dagbok, yes den är digital! Det var ett försök att ändra historien och bli en hjälte som ingen kände till! Känn er fria att analysera den! Så här kommer ett utdrag ur min dagbok:

Jag hade världens märkligaste dröm i natt. Det var typ 1938, jag hade gjort en tidsresa, och jag pratade (jag som inte talar så mycket tyska) med Adolf Hitler och försökte få honom att förstå att det han planerade är fel, insåg att han hade likheter med andra diktatorer som prata in sig hos folket (vet inte hur jag visste det, kändes som jag pratat med dem). Det slutade med att jag flydde Tyskland till Sverige och hoppades att jag minskat tiden kriget pågick. Övervägde att fly till USA i drömmen, men valde Sverige och kände oron i att kriget var så nära, att där alltid fanns en möjlighet att det kom hit. Där någonstans hamla jag i limbo mellan 1938 och 2016, mycket märklig känsla.

Så konstig och jag kan inte riktigt begripa varför jag drömde så eftersom jag inte kan återkoppla det till något som hänt dagen innan. Som sagt, mycket märkligt!

Allt gott,
Ellinor

Jag skriver inte så mycket här just nu. Det jag har att skriva är för privat för att blottas på en blogg, i alla fall i dagsläget. Utöver det så hade nog varit ganska patetiska inlägg.
Istället så kommer här vara färre inlägg, alltså som det varit den senaste tiden med andra ord. Har dock inte gett upp skrivandet utan skriver i en privat dagbok. Jag ska ger er ett skäl. Där finns någon jag gillar, men eftersom det bara ligger där, i att jag gillar, vill jag inte blotta mig själv kring det.
Så nu är ni uppdaterade.

Ni som känner mig privat vet ju hur ni kan göra om ni är nyfikna, fast ni kanske måste dra det ur mig.

Allt gott,
Ellinor

Det är inget avbrott i vardagen, det är en del av den. Okej, ingen vanlig del, men ändå en del. Jag sitter och fikar, själv som det ofta blir när jag jobbat och ska vidare på möte, vilket i sin tur är sällan.
Jag är en latte-matte, nåja, var kommer kanske närmare nu eftersom jag inte reser med tåg så mycket (i stort inte alls) sedan jag köpte mig Blåa-Bengan. Men idag är jag det, även om djuren är hemma. Har dock inte tagit tåget, utan istället betalt en dyr biljätt för att få parkera här.
Nog är det lite konstigt att jag ska betala för att inte släppa ut avgaser likväl som jag betalar för att göra det (en del av bilskatten), man skulle i alla fall tänka sig att det skulle var billigare per timme än vad bilskatten är, men faktiskt är det dyrare. Så ska ni in i Helsingborg på heldag, ta buss eller tåg, särskilt om ni reser själv, det lönar sig.
Det är tur att det inte är särskilt ofta jag behöver betala för parkeringen i alla fall. Hemma finns det inte ett enda ställe som jag måste betala på, inte heller många ställen jag tar bilen till så det går väl på ett ut där.
Nu är det strax dags och börja röra på sig, ska bara hela i mig den avsvalnade vaniljlatten innan jag beger mig till mötet.

Ha en fin fin dag!
Kram
Ellinor

Man brukar säga att man inte saknar något förän det är borta och i många fall stämmer det nog. Ska jag istället gå på min egen erfarenhet så säger den mig att man kan sakna något man aldrig haft. Utan tvekan något av den värsta saknad, det för att den är så svår att förstå, ibland vet man inte ens vad det är man saknar.
Men nu var det inte riktigt det som jag ville framföra. Jag visste inte att jag saknat att baka förän jag tog och bakade denna morgon, bara för att jag ville! Det var en sån befriande känsla och jag kände att jag vill baka mera, tyvärr gillar jag inte diska. Disken är något som ständigt samlas på hög hos mig och jag längtar något förskräckligt efter en diskmarskin, men det har jag inte plats till. Skulle väl kunna få plats med en bänkdiskmarskin, men nej, det skulle inte funka för mig (har prövat det). Hade det inte varit för disken så tror jag faktiskt jag skulle baka mera, kanske rent av baka surdeg, vem vet?!?
Just nu känner jag mig driven, på spåret i lagom hastighet. Jag känner att jag skulle kunna avsluta saker nu, nu är jag redo!

Allt gott,
Ellinor

Har inte så mycket skrivlust just nu, i alla fall inte åt detta. Men lite bilder ska jag nog kunna dela med mig.

Mina tre kompisar. Pipen (svartvit), Penny (randig med röda fläckar) och Perry (fläckrandig)

Jag tänkte aldrig att jag skulle bli en av de kvinnor som satsade på sin karriär i tjugoårsåldern, gjorde det inte heller. Ändå är det så det kan upplevas när jag säger att jag är 30, singel och utan barn.
Faktum är att jag i stort ville ha barn så fort så möjligt, med rätt man, och där har vi hållhaken. Tjugoårsåldern innebar inte att jag träffade rätt man, träffade män, men ingen av dem rätt. Vad gör nu att jag tänker på detta? Jo, jag såg vetenskapens värld från igår som handla om nätdatning och om det verkligen funkar (ni kan se det på svtplay.se ). Det gav lite självinsikt om vad det är jag söker efter och vad mina rädslor skulle kunna vara. Dessutom så kände jag så väl igen mig i programledaren som utsatte sig för experimentet att hitta den rätta. Vänner som är gifta, får barn och lever Svensson-livet som jag typ drömmer om med. Det är inte till mitt eget barn jag sitter och stickar, det är till deras. Just nu ser möjligheten för mig att få barn tillsammans med någon som en avlägsen dröm. Kanske är enda möjligheten att göra det själv? Vågar jag det? Klara jag det? Jag finner mig själv greppa tag i hoppet som en sista livlina för att faktiskt få en pappa till mina barn, en partner som finns kvar när barnen har vuxit upp och har sina egna liv. Kanske en patetisk dröm för en som har PCO och inte borde vänta med att skaffa barn, men den är där ändå.
Tjugoårsåldern innebar att jag hittade min karriärsval, nåja, den hittade mig. Jag reste, jag flyttade tre gånger i tre olika kommuner (Jönköping-Malmö-Perstorp), började plugga (i Lund), gjorde studieuppehåll och börja jobba igen (Malmö, Perstorp, Hässleholm, Helsingborg) och jag blev kär. Så det har hänt lite.
Vad gör jag nu i trettioårsåldern? Utforskar det där med att vara kär, kan det leda någon vart? Tar upp studierna igen och byter därmed karriär. Funderar på möjlighet på ett liv utan barn, vad det skulle innebär och på möjligheten att göra det själv, alltså skaffa barn. Kanske förblir jag den tjejen som stickar grejer till vänners barn, eller kanske kommer jag sticka till mina egna en dag. Om jag skaffar de själv eller hittat en man att göra det med få tiden utvisa i så fall.

Allt gott,
Ellinor