Sitter i skrivande stund på tåget hem från Malmö, just nu befinner jag mig i Helsingborg. Som underhållning så har jag grävt fram en podcast från Sveriges Radio P1, med andra ord repris, av Det teologiska rummet. Det är en uppvärmning inför min termin, det handlar om ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat. Så vad? Jo bibelvetenskap! Det är i det ämnet jag ska skriva min kandidatuppsats, efter en vända in på kyrkohistoria. Det är inget djupgående avsnitt, i alla fall inte för mig, men det skrapar lagom mycket på ytan för att jag själv ska kunna djupdyka i ämnet.
Skolan dra igång på måndag och jag vill ju ändå vara lite förbered, kommer förhoppningsvis åka in tidigt för att förberedda mig, jag vill nämligen att denna terminen ska bli den bästa någonsin!

Allt gott,
Ellinor

Det är vad jag vill ha, det är därför jag pluggar. Låter det konstigt, det är för att det är det. Jag vill ha mötet med människor som jag har i mitt yrke och allt lärande som skolan ge. Nu kanske ni tror att jag önskar balansera dessa två, men så är det inte. Mitt drömjobb ger mig lite av varje om jag bara får det en dag.
Men egentligen, är det inte vad alla vill? Ha det bästa av två världar? Jag tror det, för i slutändan så handlar det om balans, ett liv i måttliga mängder. Så här nära valet så är det någon form av det alla partier vill ge oss, men allt för ofta så glömmer de bära sin "okunnighetensslöja" och sätta sig in hur det är att vara en vanlig Svensson i det där radhuset i utkanten av den medelstora stan, eller hur det är i samhälles yttre gränser med hemlöshet, missbruk och hopplöshet. Alla har vi lika värde men allt för ofta så glöms det bort, låt ingen se ner på dig för att du inte har "rätt" utbildning eller för att du har "fel" jobb, så länge du trivs är det rätt. Alla yrken är nödvändiga, så det kvittar faktisk om du ät undersköterska eller läkare, förskolelärare eller professor, alla behövs och det allra viktigaste är att man gör sitt jobb bra och trivs med det oavsett! På så viss kan alla ha det bästa av två världar.

Allt gott,
Ellinor

Ska jag vara helt ärlig så är jag panikslagen, jag kan bara hoppas att denna paniken avtar och låter mig tänka klart när jag skriver min femte tenta i filosofi och etik! Gud och jag har långa samtal kring detta, mest är det jag som talar och Gud lyssnar. (Och nu kommer ni tycka jag är tokig.) Ibland får jag svar, men när Gud svara mig så är det i stort alltid kryptiskt! Nej, Gud talar inte till mig, svaren kommer på andra sett, ni har säkert hört att tecken finns över allt, särskilt i amerikanska filmer. Då förstår ni säkert hur det kan vara kryptiska svar, Guds vägledande är försiktigt och varsamt och jag inbillar mig att det är därför det är så kryptiskt. Ibland sker det i ord, skrivna eller uttalade av andra människor, det är svårt att beskriva, men någon form av gudomlig inspiration. Ja, läser ni fantasy så kan ni kanske förstå vad jag menar.
Det hade utan tvekan varit intressant att tala med heliga Birgitta om saken och det faktum att Jesus pratade till henne på svenska. Jag känner människor som har en annan relation till Gud och får Guds svar på annat sätt.

Allt gott,
Ellinor

Jo, det är sant. Känner att jag druknar i olika ämnes logik och teorier som jag ska kunna inför de olika tentor. Helt ärligt så vet jag inte om jag kommer klarar det vilket ge mig olika andra saker att bli panikslagen över, vilket sker, konstant. Det innebär att jag lever i en bubbla av panik, men det verkat inte synas. Det är möjligt att åren har lärt mig dölja mina känslor väl, på ont och på gott. Genom åren är det endast några få människor som sett igenom, ja utan att riva några eventuella mura, detta skyddande skal ch dessa människor har betyd mycket för mig. Hos dessa människor har jag kunnat vara mig själv, med allt det jag är och det jag bär på. Acceptans är ett bra ord för vad jag känt från dem, ett viktigt ord. Dessa männsikor har mer eller mindre omedvetet gett mig redskap till att växa som människor och vad jag känner för dem är obeskrivligt.
Just nu finns ingen av dessa människor i närheten att lugna ner min panik och jag antar att jag måste lära mig ta itu med dessa saker som ger mig panik. Trotts allt så är jag vuxen och trotts att det inte betyder att man måste klara sig sjäv så finns det vissa saker som måste klaras av själv, till resten har man familj och vänner.

Allt gott,
Ellinor

Om ni inte märkt det så är jag ovanligt förtjust i musiktexter, de har ett vis inflyttande på mig. Ja, det har det flesta texter, men det är speciellt med dem som är skrivna på vers efter som de kan jag memorera. Det är de sakerna jag kommer ihåg som mest, jag kan till och med komma ihåg utdrag ur en vers/dikt jag lärde mig i första klass. Tänk om ändå kurslitteraturen kunde vara lika enkel att memorera, tyvärr så tar det allt för lång tid att försöka memorera det i ver genom högläsning, har ju svårt nog att hinna med det ändå, läsningen alltså. Det är dock något jag kanske ska fundera över till mina antekningar.
Jag håller på att skriva massor tentor denna veckan, dock inte så roligt men vad gör jag. Får fundera vidare på det där med vers.

Allt gott,
Ellinor

Då var det min födelsedag igen. Firar livet för er som kanske tycker att födelsedagar är hedniska, men faktum är att jag fira min för att på så viss tacka att jag fick livet denna dag, åtminståndes officielt. Jo, jag vet att det finns frågetecken när livet börja, ska man vara petnoga så började antagligen våra möjlighet till liv i samma stund som människan beträdde jorden, tänker att möjligheten till liv är orsaken till varför bland annat romersk-katolska kyrkan är motståndare till preventivmedel, och en del annat också. Det ger intressant aspekter på celibatet med faktiskt, men det kanske jag skriver om en annan gång.

Tjugoåtta är för mig ett bra år, det är gammalt nog för att jag ska ses som vuxen och tillräkligt ungt för att jag inte ska känna mig gammal. Det kan hända att jag bestämmer mig för att förbli tjugoåtta när jag får åldersnoja. Inte för att det går, men jag kan ju alltid låsas. Enligt visa källor så ser jag ändå inte äldre ut än tjugotre!
Tänk att idag är det tio år sedan jag blev myndig, så på det viset är det en rätt viktig dag, tänk vad mycket man lär sig på tio år!

Allt gott,
Ellinor

Finns det någonstans i världen som speglar vem jag är så är det mitt hem! Det är någonstans mellan kaos och ordning och det har tagit mig nästan hela livet att acceptera att jag är sån. Disken står nästan alltid lite för länge och över allt finns början till olika projekt för att skapa mer ordning, som den eviga optimisten jag är. Givetvis så lyckas jag inte särskilt ofta med det och just nu är det stora projektet mina böcker. Skulle du komma in i mitt hem så skulle det inte dröja länga innan du insåg att jag slukar någorlunda lätt lästa, föresägbara pocketböcker, det är dock inte allt, du skulle också se att jag har ambitioner, men det lämnar vi där för det är nog allt man kan utläsa. Till mina böcker, pocket böcker så håller jag just nu på att sortera dem i kategorier längs ena väggen i mitt sov rum, det är snart en fondvägg av böcker för att vara helt ärlig. Tanken är att jag ska packa ner dem i låder/kartonger som jag så småning om ska inskaffa, det vill säga om jag någonsin kommer ditt.
När det kommer till inredningen så är det billigt, gammalt och äldre som gäller, secondhand och IKEA med andra ord. Jag gillar att mixar, tycker det ger en tydligare hemkänsla. I vardagsrummet är det vit och silver som gäller, dock är det inte fullkomligt men ändå tillräkligt för att ge en enhetligkänsla. Sovrummet har jag precis börjat på, och jag varna för att det är vad som betraktas som kvinnlig inredning, rosa och vit är genomgående, eller ska bli det i alla fall, just nu är det bara överkastet och gardinerna som är färdiga. Jag säger att jag vill ha ett romantiskt sovrum och kanske blir det så, har valt ut vad jag vill köpa och vet nästan precis hur jag vill ha det.
Kommer man hem till mig så upplever man antagligen det en aning kaotiskt, som om saker och ting inte riktigt har hitta sin plats än och precis så är det. Men jag menar att mitt hem återspeglar mig och här och var finns guldkornen, man får helt enkelt ta mig som jag är. Även om jag dammsuger regelbundet och plockar undan så finns ändå kaoset där. Som sagt, det är en återspegling av mig eller närmare bestämt min hjärna.
Trotts det är här ovanligt rent och fint när jag har planerade besök, det är för mina gästers välbefinnande jag försöker skapa någon form av ordning, vilket är talande, men det mina vänner kan vi prata om en annan gång.

Allt gott,
Ellinor

En av hörnorna som är "bra"

Böckerna

En bit av vardagsrummet

När jag satte på radion på morgonen så hörde jag nyheten, Robin Williams är död. Svårt att tro att någon som genom filmer och serier har varit en aktiv del av min barndom inte finns längre. Jag grät. Det smärta mig att det finns människor som ska behöva lida så att de inte känner att livet är värt att leva, för oavsett så är de det. Jag kan inte föreställa mig hur de känner, men förstår att det måste vara hemskt eftersom det är bort om min fattningsförmåga.
Tänker på alla familjer där det händer och ber för dem.

Allt gott,
Ellinor