Vad gör man om man bara är "tjejen bredvid"? Dessutom inte varit kär, riktigt kär på 15 år? Går det verkligen att vara "riktigt" kär när man är i tidiga tonåren?
Verkar detta otroligt, inte för mig. För mig är detta den verkligaste av verkligheter som dessutom kolliderar med att jag känner en stark önskan efter att bilda familj. Hur gör man då? Ska jag, med mina fertilitetproblem våga göra detta själv? Ska jag vänta? (På "den rätta") Hur länge ska jag då vänta? Som ni förstår är frågorna många och det är få som förstår mitt dilemma.
Det är inte så lätt att försöka över sundet när man har fertilitetsproblem, det blir väldigt kostsamt. Samtidigt så finns möjligheten att det kanske blir tillåtet här i Sverige under nästa år, men kommer de då ställa särskilda krav på mig som förälder, hur kommer det se ut ekonomiskt?
Frågorna är som skrivet många. Kanske har jag tur, då löser sig allt "av sig själv", det är ju lite att det som sker det sker. Ska jag våga hoppas? Eller ska jag våga satsa? Sådana funderingar har jag denna fredag in i valhelgen.

Som slut ord så vill jag uppmanna alla med rösträtt att rösta, en röst gör skillnad!

Allt gott,
Ellinor

 

Emma

14 september 2014 12:45

Tänk alltid det du gjort ångar du inte på samman som sätt som tanken jag skulle gjort. Du skall tänka och göra det som känns rätt för dig följa ditt hjärta och din magkänsla. Då gör du rätt val och du får ut mest av det. Kram

http://www.urenbrudssynvinkel.spotlife.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vad var det som hände? Slutade jag blogga medvetet? För mer än fem år sedan började jag min andra tillsvidare anställing i mitt liv. Jag gick från att jobba 50-60% som "vikarie" till att jobba heltid med något helt nytt. Det var inte medvetet jag s...

Är det dags? Ska denna trettiotvå åriga singel gå på blindedate? Mycket möjligt, även om jag kan tycka att det låter desperat så är det bara ordet som gör det. Så vem vet vad som händer... Datea har inte alls varit min grej någonsin. Jag blir nervö...

Under eftermiddagen i går får jag ett sms. ?Är du hemma?? ?Jo? skickar jag tillbaks, lite för att jag vet vart en sån fråga leder. Spänt väntar jag på nästa sms. Efter en stund kommer det och givetvis är det en fråga om att komma och hälsa på en svän...

Jag ligger vaken. Jag borde sova, men det vill sig inte. Fundera och tänker. Tänker på hur jag ofrivilligt låter rädslor styra mitt liv. Rädd att bli sårad, rädd att såra. Det täcker väl egentligen allt vad rädslor bekommer. För visst är rädsla f...

Det finns så mycket jag skulle kunna skriva om. Så mycket som har hänt, men jag vill inte. Jag har det bra, jag lever och ha hälsan. Är det nog? Nej egentligen inte, men för tillfället räcker det. Det är det jag, och säker en del andra där ute, säger...