Om en vecka så är det, hm det är knappt jag vill skriva det, 28 år sedan min storasyster började första klass. Mycket vatten ha runnit under broarna sedan dess, men det var en mycket speciell dag, inte för att hon började skolan, nej det hände något annant den där måndagen, vecka 34, 1986. Det var slut på smecknamnet lillan för hennes del, hon är sedan den dagen inte yngst, hon blev storastorasyster, min storasyster.
Dramatiskt kom jag till världen, men inte särskillt traumatiskt, och allt sedan dess har mitt liv varit ett enda långt drama. Från och till har det till och med varit ett rätt bra drama. Det är mitt liv, inte riktigt en Shakespeare-pjäs, men där är inslag av det ibland.

Så jag fyller alltså alltså år, 28 år. Suck, kanske känns det gammalt för jag jämför mig med mina syskon, men jag vet att det inte är det! För att hålla mig ung kommer jag baka en tårta som serveras dagen till ära för den som behagar att titta in (som jag känner, har ingen vana att bjuda in främligar) med kaffe, te och/eller saft. Jag kommer inte fira att jag blivit ett år äldre, jag kommer fira att jag fått leva i 28 år vilket är fantastiskt! Varje dag är en gåva som man ska glädjas över.

Smile, what's the use of crying.
You'll find that life is still worthwhile-
If you just smile.

Allt gott,
Ellinor

Det är förvånade hur självklart vissa saker blir fast än det inte varit det för. Det är fascinerade hur andra människor omedvete kan övertala en att man faktiskt valt rätt väg! En del av livet som är lite av ett mysterium, när tvivlets mörka djup suddas ut med väl valda upprepade ord av kärlek! Omedvetet är det, men trotts det så träffar de rätt.

Allt gott,
Ellinor

Nu har omtenta tiden börjat, föga roligt. En rejäl omställning att gå från jobb till studier, samtidigt så har det gett möjlighet att ta ett steg tillbaka. Ibland så behövs det, att man får ta ett steg eller flera tillbaka bara för att få perspektiv och förhoppningsvis så blir det av godo med.
Ångest och oro är speglande för dessa tider, halvt panikslagen konstant! Jobbet blir faktistk lite av en flykt, en stunds frihet från studier som är ett "tillåten" flykt. Det är bara att tappert kämpa på och alla människor i min närhet ger mig stöd i det vilket är en stor tröst när ångesten blir för mycket. Jag tänker på ämnena jag skriver i konstant och känner allt för ofta att det hela är bort om min kontroll och det är oroande som sjutton. Där finns väl ingen människa som gillar att förlora kontrollen över sitt liv eller ens en del av sitt liv, detta till trotts att vi antagligen aldrig har kontroll över våran liv.
Det är vid dessa tillfällena man inser hur viktigt det är med struktur efter som detta innebär att man har en illusion av kontroll. Illusionen är viktigt även om den kan upplevas som falsk, men jag tror inte man ska tänka på det på det sättet. Illusion är trotts allt ett substantiv precis som kärlek och de flestar skulle inte säga att kärlek är falsk, och det gör den verklig! Tänk på det ni!

Allt gott,
Ellinor

Jag låter min fantasi skena i väg till drömmarnas land där alla önskningar blir uppfyllda. Det är små drömmar, det är stora drömmar, obetydliga drömmar och drömmar som kanske en dag blir verklighet. I detta limbo befinner jag mig i från och till under mina lediga dagar, där kan jag vara mig själv utan fruktan och förbehåll, där är den gråaste dagen ljus. Trotts det så vet jag att livet där endast är en saga så jag återvänder och se om jag kan uppfylla det i den verklighet som har givits mig, för trotts allt är ingenting omöjligt med en stor portion kärlek och lite tålamod.

Allt gott,
Ellinor