Inte allt för sällan så kommer frågan upp när jag ska bilda familj, skaffa barn. En del människor menar att det är ju bara åka över sundet så är det löst. Det är inte ett alternativ för mig.

Under veckan har jag tänkt på hur liv föder liv, tänkt tillbaka på ett samtal jag hade med en vän som också är runt trettio och barnlös om just våran 'ofrivilliga' barnlöshet. Ingen av oss skulle ha något emot att få smått en dag, men inte för någon av oss är det ett måste, que sera sera, det som sker det sker. Om det är mening med att vi ska ha barn då kommer det bli så, det är vår känsla.

Så hur finner vi då mening i vår vardag? Jag menar att vi ändå ger liv, kanske inte på det vanliga sättet, men på ett något annorlunda sätt. Vad vi gör sätter prägel på annars liv och den som älskar ger liv och livsglädje.

Efter en mässa jag var på i torsdags så tog jag möjligheten att besöka min gammelmormors grav som jag gör när jag går på mässa i den kyrkan, efteråt tog jag mig en promenad genom kyrkogården i kvällsljuset. Det slår mig när jag går igenom minnes lunden där blommor sitter ner satta i vaser i vattnet och en och annan minnessten ligger utlagd med yttryck av saknad att det är en vacker naturnära plats. Där föds liv av liv som varit, växter och fåglar frodas i miljön som där är.

Så kanske, om man inte ser någon mening med det liv som man lever, så ger avslutet på livet liv. Det behöver inte enbart vara på kyrkogården, utan också på sjukhus med organdonation. Naturens kretslopp är ett sådant som hela tiden låter livet ge liv. För er som sätt lejonkungen så inleds den med låten "En värld full av liv", livet cirkel som Elton John beskrev det på engelska.

Meningen med mitt liv är kanske inte att vara mamma, jag har antagligen något annat att uträtta. Vad det än är så blir det bra, rent av fantastiskt och den möjligheten gäller oss alla!

Allt gott,

Ellinor