Inte allt för sällan så kommer frågan upp när jag ska bilda familj, skaffa barn. En del människor menar att det är ju bara åka över sundet så är det löst. Det är inte ett alternativ för mig.

Under veckan har jag tänkt på hur liv föder liv, tänkt tillbaka på ett samtal jag hade med en vän som också är runt trettio och barnlös om just våran 'ofrivilliga' barnlöshet. Ingen av oss skulle ha något emot att få smått en dag, men inte för någon av oss är det ett måste, que sera sera, det som sker det sker. Om det är mening med att vi ska ha barn då kommer det bli så, det är vår känsla.

Så hur finner vi då mening i vår vardag? Jag menar att vi ändå ger liv, kanske inte på det vanliga sättet, men på ett något annorlunda sätt. Vad vi gör sätter prägel på annars liv och den som älskar ger liv och livsglädje.

Efter en mässa jag var på i torsdags så tog jag möjligheten att besöka min gammelmormors grav som jag gör när jag går på mässa i den kyrkan, efteråt tog jag mig en promenad genom kyrkogården i kvällsljuset. Det slår mig när jag går igenom minnes lunden där blommor sitter ner satta i vaser i vattnet och en och annan minnessten ligger utlagd med yttryck av saknad att det är en vacker naturnära plats. Där föds liv av liv som varit, växter och fåglar frodas i miljön som där är.

Så kanske, om man inte ser någon mening med det liv som man lever, så ger avslutet på livet liv. Det behöver inte enbart vara på kyrkogården, utan också på sjukhus med organdonation. Naturens kretslopp är ett sådant som hela tiden låter livet ge liv. För er som sätt lejonkungen så inleds den med låten "En värld full av liv", livet cirkel som Elton John beskrev det på engelska.

Meningen med mitt liv är kanske inte att vara mamma, jag har antagligen något annat att uträtta. Vad det än är så blir det bra, rent av fantastiskt och den möjligheten gäller oss alla!

Allt gott,

Ellinor

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vad var det som hände? Slutade jag blogga medvetet? För mer än fem år sedan började jag min andra tillsvidare anställing i mitt liv. Jag gick från att jobba 50-60% som "vikarie" till att jobba heltid med något helt nytt. Det var inte medvetet jag s...

Är det dags? Ska denna trettiotvå åriga singel gå på blindedate? Mycket möjligt, även om jag kan tycka att det låter desperat så är det bara ordet som gör det. Så vem vet vad som händer... Datea har inte alls varit min grej någonsin. Jag blir nervö...

Under eftermiddagen i går får jag ett sms. ?Är du hemma?? ?Jo? skickar jag tillbaks, lite för att jag vet vart en sån fråga leder. Spänt väntar jag på nästa sms. Efter en stund kommer det och givetvis är det en fråga om att komma och hälsa på en svän...

Jag ligger vaken. Jag borde sova, men det vill sig inte. Fundera och tänker. Tänker på hur jag ofrivilligt låter rädslor styra mitt liv. Rädd att bli sårad, rädd att såra. Det täcker väl egentligen allt vad rädslor bekommer. För visst är rädsla f...

Det finns så mycket jag skulle kunna skriva om. Så mycket som har hänt, men jag vill inte. Jag har det bra, jag lever och ha hälsan. Är det nog? Nej egentligen inte, men för tillfället räcker det. Det är det jag, och säker en del andra där ute, säger...